Tre år av människoallergi

Visst låter det bra när man låtsas att någon annan skriver om en fast man egentligen gör det själv? Jag och Sebbe har på tok för lite tilltro till andras begåvning för att låta någon annan ta hand om en Liam & Nacho-special och det finns ingen anledning att låtsas som att jag inte skrev det här.

Vi firar nu tre år som serie och stående inslag i Tivoli och det börjar bli på tiden att vi förklarar vad det är vi egentligen håller på med. Jag och Sebbe har under många år haft små projekt. Idén om att göra en seriestripp hade inte överlevt längre om det inte varit för att Tivoli hade tagit emot den med öppna armar. Tanken har alltid varit att skildra vår människoallergi på ett humoristisk vis, men också att få ur oss våra tankar om livet i stort och smått.

Eftersom jag alltid ansetts en aning bittrare än Sebbe fick jag gestalta idioten Nacho, medan Sebbe fick vara hans något klokare, men inte alltför positiva vän Liam. Detta speglar på många sätt verkligheten, även om jag tycker att jag funnit en harmoni i min bitterhet som inte Sebbe har. Övriga karaktärer är ett hopplock av nära och kära som på ett eller annat sätt påverkat oss. Det kan handla om allt från en fyllekommentar om obesvarad kärlek via onani till att dejta en på tok för ung tjej. Tyvärr, och jag måste verkligen säga tyvärr, är i princip allt som står i Liam & Nacho taget ur samtal och händelser i våra liv. Vi är verkligen så här elaka, arroganta och bittra.

Vilken tur då att vi är roliga också så vi inte blir en manlig version av Magnus Betnér. Vi tackar för dessa tre år och hoppas att ni står ut i minst tre år till. Mycket kärlek och hat.

S: Vem tycker du är mest överskattad i den svenska populärkulturen?
J: – Det är väl han Persbrandt. Eller nej ,det måste ju vara Lars Winnerbäck.

S: Inte Helena Bergström?
J: – Nej för att vara överskattad måste ju någon uppskatta det personen gör och det kan väl inte finnas någon som tycker att Helena Bergström är bra. Lars Winnerbäck älskar folk gränslöst trots att han faktiskt inte är speciellt bra och det är väl definitionen av att vara överskattad.

J: Tycker du själv att du är rolig eller?
S: – Nej, jag har aldrig förstått hur folk kan se mig som en rolig person. Jag upplever aldrig att jag kan vara rolig på beställning. När jag skapar saker känner jag däremot att jag har lättare att förmedla något. Men rolig är jag inte.

S: Vilket är ditt stoltaste Kristianstadsminne?
J: – Även om jag är glad för all positiv kritik jag fått av folk i stan så har jag aldrig riktigt känt stolthet. Att lyckas med något i Kristianstad är liksom som att vara den coolaste i gänget av nördar eller kung av idioterna. Det är inte värt något utanför bubblan.

S: Så det är inte när du hittade en julgran inne på Pub Banken och plockade med dig den ut från stället?
J: – Eh, nja, det kanske inte är mitt stoltaste ögonblick. Jag ville ju faktiskt bara att folk skulle få dansa kring den.

J: Vad är bäst respektive sämst med att jobba med mig?
S: – Bäst är väl att jag slipper skriva speciellt mycket eftersom jag inte är någon rolig person. Serien hade nog inte varit rolig om jag gjort den själv. Det allra bästa är nog att vi kollar på Seinfeld i stället för att jobba på våra möten. Det sämsta är dels att du lider av totala minnesförluster och glömmer bort guldkorn som vi haft användning för och dels ditt schizofrena sätt att jobba där du en vecka kan producera hur mycket som helst och en annan vara helt bortkopplad.

S: Tycker du om att ha roligt?
J: – Ja, men jag tycker inte att det är roligt när folk påstår att de tycker om att ha roligt. Vad som är roligt är så klart extremt relativt och det personen egentligen bör säga är i stället vad den tycker om som är roligt. Det är typ som när folk säger "jag lyssnar bara på bra musik". Det är väl bara emos som tycker om att ha tråkigt och till och med de måste ju tycka att det är roligt att ha tråkigt alltså tycker även de om att ha roligt.

J: Vad är du mest stolt över under dessa tre år med Liam & Nacho?
S: – Att vi över huvud taget har fortsatt för det trodde jag aldrig i början. Sen är det kul att man har underhållit folk som tycker om att ha roligt.

S: Hur har den svenska buskisen format dig?
J: – Den har varit en stor inspirationskälla ända sedan barnsben. Nej skämt åsido, faktum är att jag bara tyckte att buskis var roligt när jag var barn. Buskis är nämligen humor gjord för barn och att vuxna människor kan skratta åt det tyder bara på låg intelligens och att man inte kan tänka längre än ett skämt som består av "Var är min grogg?" levererat från en man i kvinnokläder.

J: Har du någon gång känt att vi gått över gränsen?
S: – I de första skisserna kan vi nog ha gjort det, men jag tycker alltid att vi lyckas motivera våra teorier så pass bra att de inte kan räknas som att vara över gränsen. Sen finns det säkert folk som tycker det motsatta, men kritik har aldrig fått mig att tänka annorlunda. Man får trots allt stå för det man gjort.

S: Vad skulle du ta med dig från en öde ö?
J: – Jag hade nog tagit med mig ensamheten. Tror jag hade uppskattat den väldigt mycket faktiskt. Sen antar jag att jag har utvecklat någon form av beroende av kokosnötter så jag tar nog med några sådana också.

S: Det beror väl helt på var ön ligger i och för sig.
J: – Amen, en öde ö har alltid palmer det trodde jag att du visste. Det är liksom inte Ven, Fårö eller någon annan osexig ö vi snackar om, det är aldrig de som är öde. Till sist hade jag tagit med de tre sakerna jag fick välja när jag flyttade dit. Man får nämligen alltid välja tre saker när man flyttar till en öde ö.

J: Vilken är den största missuppfattningen om dig?
S: – Många säger att jag är glad och trevlig och trevlig kanske jag är, men glad? Nej, det vet i fan.

S: Vilken är din favoritgud inom hinduismen?
J: – Jag kan inte så mycket om det där, men jag kan ändå inte ha en favoritgud i en religion som dyrkar kor, för det känns väldigt korkat. Det känns som ett bevis på att deras gudar är värdelösa.

S: Okej nu gick vi nog över gränsen trots allt. Du klankade precis ner på typ en miljard människors religion.
J: – Fair enough. Men de kanske borde omvärdera kon en aning, det är bara det.

J: Serien har en del återkommande ämnen, vilket ämne är outtömligt?
S: – Relationer är väl ett lika tråkigt som sanningsenligt svar. Sex och relationer har man alltid något att säga om och det är väl främst det folk kan känna igen sig i också. Sen kanske vi hatar kvinnor lite mer än den genomsnittliga mannen, men ändå.

J: Vad kom först, hönan eller ägget?
S: – Du får ett buskissvar; först kom tuppen i hönan, sen kom ägget.

S: Vem är snyggast i världen?
J: – Ja till vardags går det kanske inflation i mina påståenden om vem som är "typ snyggast i världen". Men ett absolut svar bör väl kunna vara Jessica Alba. Eller Shannyn Sossamon. Jag gillar även Kirsten Dunst och Zooey Deschanel. Och Nils H Olsson.

J: Vad kom först, bitterheten eller Liam & Nacho?
S: – Bitterheten kom i mig och sen kom Liam & Nacho.

S: Vilken sexuell läggning har du svårast att förstå?
J: – Jag har mer svårt att förstå hur man väljer vad som är en sexuell läggning och vad som är ett brott. Visst dendrofili är kanske konstigt eftersom man då gillar att ligga med träd. Men vad tror du alla trädkramare tycker om det? Annars tycker jag att man kan få ligga med vad man vill.

S: Bara så länge man inte skadar det.
J: –Fast det gör man ju med allt man ligger med.

J: Hade du dumpat din flickvän för Idol-Tove?
S: – Nej, jag har lärt mig att utseende inte spelar någon roll.

S: Vad kommer du aldrig förstå hos det motsatta könet?
J: – Det jag har svårast att förstå är hur tjejer kan vara så fruktansvärt ointresserade av så mycket. Mellan typ sex och tolv års ålder var de intresserade av hästar, men jag känner i princip ingen tjej som haft ett intresse sedan dess. Men jag blir mer än gärna övertygad om motsatsen och det säger jag inte bara för att slippa brevbomber från FI.

J: Vilken är den störigaste egenskapen en människa kan ha?
S: – Man kan väl säga att det störigaste är den totala ignoransen och bristen på hänsyn för andra människor, vilket till exempel kan yttra sig i att smaska när man äter, gå in i folk på stan, och gå med fem barnvagnar i bredd och tro att man har företräde bara för att man fött ett barn. Sen hatar jag särskrivning också.