Gustav Fridolin föddes 1983 i Vittsjö, och engagerade sig tidigt politiskt. Han blev riksdagsman 2002 efter en tid som bland annat språkrör frön Grön ungdom, miljöpartiets ungdomsförbund.

Fridolin har gjort sig känd för en bredare allmänhet genom sina många framträdanden i media, han har varit en ganska flitig gäst i tv-sofforna och onekligen har han varit en tillgång för sitt parti. Det är ju till exempel inte alla 23-åriga författardebutanter som får möjlighet att komma och presentera sin bok i TV4:s morgonprogram. Fridolin kommer emellertid inte att ställa upp till omval till riksdagen i höst, detta, som han skriver, eftersom han tror att de folkvalda inte ska ha sitt uppdrag som ett vanligt arbete och eftersom han tror att det behövs människor i riks-dagen med klara uppfattningar om vad som pågår utanför politiken.

Det är en inställning som har sympatiska drag, även om man nog kan ifrågasätta om politiken på riksnivå verkligen skulle bli bättre av fler med mindre erfarenhet. Det behöver inte heller automatiskt vara så att förmågan att leva sig in i andras situation försvinner helt bara för att man arbetar med politik.



Hos Fridolin själv har ett liv som dominerats av politik inte förstört något av hans empati, man upplever det snarare som tvärtom och det är svårt att tro att ytterligare tid i riksdagen skulle förändra honom i grunden. Boken "Från Vittsjö till världen" kan väl läsas som en sammanfattning av detta liv inom politiken. Boken tar avstamp i några idylliska barndomsminnen från nordskånska Vittsjö, där Fridolin växte upp.

I boken får vi sedan följa med på de många resor Fridolin gjort till platser som har det gemensamt att de i något avseende kan beskrivas som präglade av murar. Ibland är kopplingen uppenbar, som i Qalqilja, den palestinska staden som är helt omgiven av muren, eller det israelerna föredrar att kalla skyddsbarriär, men som vid den aktuella sträckningen är en åtta meter hög betongmur som stänger inne palestinierna i staden, som hindrar dem från att nå sina fält.

I andra fall handlar det om mer osynliga murar som föder våldsamma motsättningar.



Rent stilistiskt är boken en säker växling mellan resonerande texter och texter med större närvarokänsla, de förra påminner om politiska essäer, de senare mer om resereportage om än med politiken och orättvisorna hela tiden närvarande.

I slutändan blir det huvudsakligen en politisk text, och hur man upplever den beror nog till stor del på hur man förhåller sig till den politiska uppfattning Fridolin står för.

Han försöker själv placera in sig mittemellan höger och vänster, och han ser hur dogmatism finns på båda sidor.

Till höger som en övertro på vad den fria marknaden kan åstadkomma och en vansinnig oförmåga att se de problem som en fri marknad faktiskt orsakar, till vänster en enorm okänslighet för individen, en tendens att se till kollektivets bästa.

Generellt argumenterar Fridolin skickligt för sina uppfattningar, men från mitt perspektiv är det ibland uppenbart att hans slutsatser ligger nära önsketänkandet, och det finns interna motsättningar i hans sätt att resonera som han nog inte ser själv.

Å ena sidan beskriver han de orättvisor som gjort det "nödvändigt" för västvärlden att bygga murar mot alla dem som lever utanför och inte har samma privilegier. Å ena sidan beskriver han hur desperata människor ger sig ut på flykt och riskerar sina egna liv för chansen att komma in i det välbeställda Europa.

Å andra sidan hävdar han att om vi tog bort murarna och lät människor resa fritt, så skulle inte särskilt många lämna sina hemländer.

Å andra sidan ser han i vissa texter de motsättningar som en stor invandring har medfört i ett land som Sverige, med ett väljarunderlag för ett främlingsfientligt parti på mellan 5-10 procent och motsättningar som är "explosiva". I andra texter ger han en bild av verkligheten som egentligen inte är sann utan mer är en beskrivning av verkligheten som den borde vara.



Jag tror ändå att många kan ha stor behållning av Gustav Fridolins bok, och blandningen mellan rese- reportage och politisk essä fungerar huvudsakligen väl.

Han har modet att ställa frågor som sällan kommer fram, och att lyfta fram fakta som till exempel att medellivslängden i Ryssland idag faktiskt är lägre än 1965, fakta som pekar på marknadens misslyckande. Ett decennium av fri marknad i Ryssland har alltså fört utvecklingen bakåt, åtminstone enligt detta mått.

Fridolins språk är levande och fungerar väl, och frågorna som behandlas är av en sådan karaktär att alla kan förhålla sig till dem. Fridolin drivs dessutom hela tiden av ett rättvisepatos som man bara kan sympatisera med, även i de fall då man inte delar hans slutsatser.

Mats KG Johansson