Textstorlek
Maria Wranå och Björn Forsberg, ett strålande par i Teaterns "Glada änkan". Bilder: Peter Åklundh
En jubileumsänka som imponerar
Publicerad: 25 september 2006, 01:15
Operett
Glada änkan. Av Franz Lehár. Regi: Jan Hertz. Scenografi; Björn Forsberg. Koreografi: Conny Borg. Kapellmästare: Lars Åke "Sasse" von Vultée. Med: Björn Forsberg, Maria Wranå, Karin Nybom, Peter Nygren, Ingvar Andersson, Nils Åkesson, Fredrik Granholm, Tobias Gladh, Gunilla Hansson, Birger Rappsjö med flera.
Premiär på Kristianstads Teater 22 september.
Naturligtvis är operetternas operett självskriven när man ska fira en 100-årig teater som Kristianstads med pompa och ståt – och starkt publiktycke.
Resultatet är en dundersuccé för framgångsrike skådespelaren & producenten Björn Forsberg som når helt perfekt personkemi som greve Danilo med den gladaste änkan (Hanna Glavari) som går att finna – Maria Wranå.
Med teaterhistorisk backspegel har det funnits två tidigare superba par i denna operett – Jarl Kulle & Berit Carlberg på Oscars och Jan Malmsjö & Marianne Mörck på Slagthuset. Nu blir Björn Forsberg & Maria Wranå det tredje.
Mycket tack vare danske regissören Jan Hertz som med fullfjädrad operettkänsla gjort en stiltrogen uppsättning med plats för lite hyss utan klåfingrig uppdatering.
Denna förflutna värld styrs av kärlek, pengar, politik, och ständiga champagnemotiveringar hos snedsprångslystna frackklädda herrar med fruar, på fiktiva Pontevedroska ambassad i Paris. Där statskassan snart är tömd om ingen lyckas fånga den rika änkan Hanna Glavaris 50 miljoner.
Betet blir den flicktokige nattrumlaren och diplomaten Danilo som gör natt till dag bland Maxims förföriska grissetter.
En solfjäder med påskriven kärleksförklaring hamnar på en bankett i fel händer och bankande hjärtan.
Med åtföljande eskalerande förvecklingskarusell som lättas upp med ett pärlband av sångklassiker ("Vilia-sången", "Kvinnor, kvinnor, kvinnor", "Dumma dumma ryttare", och inte minst "änkevalsen" "Läppar tiger, ögon talar"). Den senare en showstopper med det karismatiska paret Forsberg & Wranå. Han med bärkraftig tenor och vitalitet som fyller scenrummet, och hon temperamentsfullt sensuell och ofta ett hån av hin.
Ändå båda med en gripande sårbarhet i ett aldrig upphört känsloförhållande. Wranå lyser i varje scen med omfångsrik sångröst, härlig höjd och timbre. Hur långt ska hon klättra på sin påbörjade karriärstege?
En champagneskål även för Karin Nybom som en charmerande Valencienne med härligt klös i sång och repliker mot sin kärleksfulle uppvaktare, Peter Nygrens välljudande Camille – berörande romantiska i "Kom i vår lilla paviljong".
Festliga krumelurer utgörs av Ingvar Anderssons gubbdisträe baron Zeta vilken eldar på skrattsalvorna med Nils Åkessons fysiskt verbale Njegus som tar ut svängarna rejält i "Jag ska bli en riktig fransos".
Lägg därtill koreografen Conny Borgs livslustiga folk- som cancandanser och Christina Forsbergs eleganta kostymprakt. Så önskas upplevelsen av en befriande operettglädje då "går man till Maxim" förlåt, Kristianstads jubilerande teater.
Christer Nilsson
noje@kristianstadsbladet.se
Glada änkan. Av Franz Lehár. Regi: Jan Hertz. Scenografi; Björn Forsberg. Koreografi: Conny Borg. Kapellmästare: Lars Åke "Sasse" von Vultée. Med: Björn Forsberg, Maria Wranå, Karin Nybom, Peter Nygren, Ingvar Andersson, Nils Åkesson, Fredrik Granholm, Tobias Gladh, Gunilla Hansson, Birger Rappsjö med flera.
Premiär på Kristianstads Teater 22 september.
Naturligtvis är operetternas operett självskriven när man ska fira en 100-årig teater som Kristianstads med pompa och ståt – och starkt publiktycke.
Resultatet är en dundersuccé för framgångsrike skådespelaren & producenten Björn Forsberg som når helt perfekt personkemi som greve Danilo med den gladaste änkan (Hanna Glavari) som går att finna – Maria Wranå.
Med teaterhistorisk backspegel har det funnits två tidigare superba par i denna operett – Jarl Kulle & Berit Carlberg på Oscars och Jan Malmsjö & Marianne Mörck på Slagthuset. Nu blir Björn Forsberg & Maria Wranå det tredje.
Mycket tack vare danske regissören Jan Hertz som med fullfjädrad operettkänsla gjort en stiltrogen uppsättning med plats för lite hyss utan klåfingrig uppdatering.
Denna förflutna värld styrs av kärlek, pengar, politik, och ständiga champagnemotiveringar hos snedsprångslystna frackklädda herrar med fruar, på fiktiva Pontevedroska ambassad i Paris. Där statskassan snart är tömd om ingen lyckas fånga den rika änkan Hanna Glavaris 50 miljoner.
Betet blir den flicktokige nattrumlaren och diplomaten Danilo som gör natt till dag bland Maxims förföriska grissetter.
En solfjäder med påskriven kärleksförklaring hamnar på en bankett i fel händer och bankande hjärtan.
Med åtföljande eskalerande förvecklingskarusell som lättas upp med ett pärlband av sångklassiker ("Vilia-sången", "Kvinnor, kvinnor, kvinnor", "Dumma dumma ryttare", och inte minst "änkevalsen" "Läppar tiger, ögon talar"). Den senare en showstopper med det karismatiska paret Forsberg & Wranå. Han med bärkraftig tenor och vitalitet som fyller scenrummet, och hon temperamentsfullt sensuell och ofta ett hån av hin.
Ändå båda med en gripande sårbarhet i ett aldrig upphört känsloförhållande. Wranå lyser i varje scen med omfångsrik sångröst, härlig höjd och timbre. Hur långt ska hon klättra på sin påbörjade karriärstege?
En champagneskål även för Karin Nybom som en charmerande Valencienne med härligt klös i sång och repliker mot sin kärleksfulle uppvaktare, Peter Nygrens välljudande Camille – berörande romantiska i "Kom i vår lilla paviljong".
Festliga krumelurer utgörs av Ingvar Anderssons gubbdisträe baron Zeta vilken eldar på skrattsalvorna med Nils Åkessons fysiskt verbale Njegus som tar ut svängarna rejält i "Jag ska bli en riktig fransos".
Lägg därtill koreografen Conny Borgs livslustiga folk- som cancandanser och Christina Forsbergs eleganta kostymprakt. Så önskas upplevelsen av en befriande operettglädje då "går man till Maxim" förlåt, Kristianstads jubilerande teater.
Christer Nilsson
noje@kristianstadsbladet.se
Opera för sin samtid
Se fler Melodifestivalbilder
