Textstorlek
Hudcancer – inte enbart en solskenshistoria?
Publicerad: 21 april 2007, 01:15
Under rubriken "Fler drabbas av hudcancer – solvanor påverkar", den 21 mars, sammanfattar Åsa Carlsson mycket sakkunnigt vårt nuvarande vetande om solens strålar och hudcancer.
Artikeln ger också handfasta råd till oss hur vi ska uppträda på badstranden och hur vi skall skydda barnen. "Att hudcancer ökar beror på ändrade solvanor. Vi solar helt enkelt för mycket. Vi åker också mer utomlands än tidigare generationer. Ofta åker vi till solen på vintern, när huden inte alls är förberedd på solens starka strålning."
Statens Strålskyddsinstitut påstår att "90 procent av all hudcancer orsakas av felaktigt beteende. Vi utsätter huden för alltför mycket ultraviolett strålning från sol och från solarier."
Och Åsa Carlsson sammanfattar i sin artikel: "Allt fler Kristianstadsbor får hudcancer. Vilket är direkt kopplat till våra solvanor". Men som forskare frågar jag mig: Är detta verkligen hela sanningen?
Till att börja med vill jag påminna om att solljuset inte bara är av ondo, utan det fungerar dessutom som ett mycket viktigt "näringsmedel" för oss. Alla vet att soligt väder gör att man mår bättre, medan grått och regnigt väder kan få en på dåligt humör.
Nyligen har professor Cedric Garland publicerat nya tankar avseende solljusets skyddande effekt mot vissa cancerformer, bland annat bröst- och tjocktarmscancer.
Även dödligheten i MS (multipel skleros) minskade med ökad solbestrålning. Dr Zane Kime har, i sin bok "Sunlight Could Save Your Life", beskrivit solljusets läkande effekt vad det gäller att minska kolesterolvärdet, blodtrycket och blodsockernivåerna, öka orken, nivåerna av könshormoner och stärka immunförsvaret.
Och en studie i den mycket välkända vetenskapliga tidskriften Lancet fann att solbestrålning minskade dödligheten i prostatacancer.
Den goda påverkan av solljus på vinterdepression är också mycket väl dokumenterad.
Sedan vill jag framhålla de nya rön, som min medarbetare Örjan Hallberg och jag gjort, om maligna melanom i huden och kopplingen till så kallad frekvensmodulerad (FM)-radiostrålning, alltså den radiostrålning som förmedlar våra vanliga radioprogram.
Vi misstänker att solen inte är den enda faktorn av vikt för att förklara den kraftiga uppgången av hudcancer sedan mitten av 1950-talet utan att orsaken snarare ligger hos den konstanta miljöbelastning som kroppsresonant FM-radiostrålning utgör (och har utgjort sedan 1955 i Sverige).
Detta fynd får också starkt stöd av en rad andra forskare vilka bland annat påvisat dos-respons-förhållanden mellan hudcancer och radiofrekvent strålning.
Dessa fynd får en ännu större aktualitet i den nyligen presenterade studien "Effects of RF exposure of teenagers and adults by CDMA cellular phones" av Nam och medarbetare. De kunde visa att mobilstrålning minskade hudens motstånd hos tonåringar och att de därigenom fick en ökad svettning på grund av en aktivering av det autonoma nervsystemet.
Hos vuxna sågs inte denna effekt. Som forskare måste man ställa sig frågan: Är ökad svettning den enda risken med att prata i mobilen eller kan andra, mer obehagliga, ökningar också komma till stånd?
Glöm inte att cancerspecialisten Lennart Hardell och hans medarbetare i Örebro redan 2004 visat att riskökningen för hjärntumörer var störst för unga mobilanvändare. Kommer vi om 20-30 år att få se samma sak med hudcancern?
Som Åsa Carlsson påpekar så ökar antalet cancerfall och många läkare känner oro inför framtiden när dagens solbrända svenskar blir gamla. Självklart behövs här en än djupare analys av denna komplexa fråga så att vi i dag gör rätt; det är i morgon för sent att ångra sig!
Men skall vi sätta oss i skuggan eller avstå från radioapparaten och mobiltelefonen? Och är det de gamla svenskarna vi i första hand skall bekymra oss om, eller är det snarare de unga?
Olle Johansson
docent i neurovetenskap vid Karolinska institutet
Artikeln ger också handfasta råd till oss hur vi ska uppträda på badstranden och hur vi skall skydda barnen. "Att hudcancer ökar beror på ändrade solvanor. Vi solar helt enkelt för mycket. Vi åker också mer utomlands än tidigare generationer. Ofta åker vi till solen på vintern, när huden inte alls är förberedd på solens starka strålning."
Statens Strålskyddsinstitut påstår att "90 procent av all hudcancer orsakas av felaktigt beteende. Vi utsätter huden för alltför mycket ultraviolett strålning från sol och från solarier."
Och Åsa Carlsson sammanfattar i sin artikel: "Allt fler Kristianstadsbor får hudcancer. Vilket är direkt kopplat till våra solvanor". Men som forskare frågar jag mig: Är detta verkligen hela sanningen?
Till att börja med vill jag påminna om att solljuset inte bara är av ondo, utan det fungerar dessutom som ett mycket viktigt "näringsmedel" för oss. Alla vet att soligt väder gör att man mår bättre, medan grått och regnigt väder kan få en på dåligt humör.
Nyligen har professor Cedric Garland publicerat nya tankar avseende solljusets skyddande effekt mot vissa cancerformer, bland annat bröst- och tjocktarmscancer.
Även dödligheten i MS (multipel skleros) minskade med ökad solbestrålning. Dr Zane Kime har, i sin bok "Sunlight Could Save Your Life", beskrivit solljusets läkande effekt vad det gäller att minska kolesterolvärdet, blodtrycket och blodsockernivåerna, öka orken, nivåerna av könshormoner och stärka immunförsvaret.
Och en studie i den mycket välkända vetenskapliga tidskriften Lancet fann att solbestrålning minskade dödligheten i prostatacancer.
Den goda påverkan av solljus på vinterdepression är också mycket väl dokumenterad.
Sedan vill jag framhålla de nya rön, som min medarbetare Örjan Hallberg och jag gjort, om maligna melanom i huden och kopplingen till så kallad frekvensmodulerad (FM)-radiostrålning, alltså den radiostrålning som förmedlar våra vanliga radioprogram.
Vi misstänker att solen inte är den enda faktorn av vikt för att förklara den kraftiga uppgången av hudcancer sedan mitten av 1950-talet utan att orsaken snarare ligger hos den konstanta miljöbelastning som kroppsresonant FM-radiostrålning utgör (och har utgjort sedan 1955 i Sverige).
Detta fynd får också starkt stöd av en rad andra forskare vilka bland annat påvisat dos-respons-förhållanden mellan hudcancer och radiofrekvent strålning.
Dessa fynd får en ännu större aktualitet i den nyligen presenterade studien "Effects of RF exposure of teenagers and adults by CDMA cellular phones" av Nam och medarbetare. De kunde visa att mobilstrålning minskade hudens motstånd hos tonåringar och att de därigenom fick en ökad svettning på grund av en aktivering av det autonoma nervsystemet.
Hos vuxna sågs inte denna effekt. Som forskare måste man ställa sig frågan: Är ökad svettning den enda risken med att prata i mobilen eller kan andra, mer obehagliga, ökningar också komma till stånd?
Glöm inte att cancerspecialisten Lennart Hardell och hans medarbetare i Örebro redan 2004 visat att riskökningen för hjärntumörer var störst för unga mobilanvändare. Kommer vi om 20-30 år att få se samma sak med hudcancern?
Som Åsa Carlsson påpekar så ökar antalet cancerfall och många läkare känner oro inför framtiden när dagens solbrända svenskar blir gamla. Självklart behövs här en än djupare analys av denna komplexa fråga så att vi i dag gör rätt; det är i morgon för sent att ångra sig!
Men skall vi sätta oss i skuggan eller avstå från radioapparaten och mobiltelefonen? Och är det de gamla svenskarna vi i första hand skall bekymra oss om, eller är det snarare de unga?
Olle Johansson
docent i neurovetenskap vid Karolinska institutet
Ung kvinna överfallen
Michael Jackson sörjs världen över
