Den stora förloraren i debaclet kring Michael Anefurs vd-skap i det av kommunen helägda Renhållningen AB, är den relativt nytillträdda fempartikoalition som styr Kristianstad.

Många trodde att regimskiftet skulle innebära en moralisk upprustning och en renässans för etik i kommunpolitiken, efter en av skandaler och oegentligheter hemsökt och långvarig, 1994 – 2006, socialdemokratisk era i rådhuset. Istället dyker återigen "affärsmannen" Anefur upp som en påminnelse om ett unket förflutet och besudlar fempartikoalitionen.

De två lokala missnöjespartierna i fempartistyret – åhuspartiet och kristianstadsbygdens framtid – borde vara mest oroade över detta faktum. Deras väljare lär vara minst toleranta mot vänskapskorruption, mygel och intriger inom etablissemangspolitikernas led. Också de tre etablerade borgerliga koalitionspartiernas – m, fp och c – väljare torde åse spektaklet med avsmak och besvikelse.

Allt medan fristående populistiska partier, som sverigedemokraterna och vänsterpartiet, gnuggar händerna inför denna oväntat fördelaktiga present från politikereliten.

Personalen på Renhållningen står huvudsakligen bakom Anefur som vd, då de ser honom som en garant för att bolaget behålls i kommunal ägo. Paradoxalt nog stärks istället de krafter som vill privatisera Renhållningen av Anefurincidenten. I privata bolag tillsätts ledningen huvudsakligen efter kompetens och meriter. En avdankad präst, tillika hal och ökänd kommunpolitiker, hade knappast erbjudits vd-posten i ett privatiserat Renhållningen.



Jörgen Jörgensen