Få har väl missat att Kina spärrar tillgången till YouTube eftersom där finns andra bilder av krisen i Tibet än vad som skildras i kinesisk statstelevision.

Framför Rapport konstaterar min dotter lakoniskt att på hennes skola är nämnda gemensamt byggda databas samt ett antal sociala nätverksplatser också spärrade. Samtidigt som en mängd interaktiva forum ratas av svenska skolor sitter amerikanska ungdomar och följer rapportering om Irakkriget och presidentvalet på bland annat Youtube och MySpace.



Många arbetsplatser och skolor lägger energi på att censurera, reglera och begränsa Internet. Regeringen har nu utlovat resurser för att under innevarande mandatperiod utbilda pedagoger och socialarbetare i "ungas nätbeteende".



Frågan är om insatsen kommer utmana status quo där nätresurser begränsas utifrån förtryck (som i fallet Kina) eller fördomar och okunskap (som präglar svenska skolan i dag). I förlängningen hindras den kompetens att utvecklas som ett uppkopplat samhälle behöver. Denna kompetens byggs bland annat av de psykosociala, demokratiska och kognitiva förmågor som unga utvecklar i sitt nätanvändande och som skolan i dag är sorgligt på efterkälken med att utnyttja.

Innan vi föreläser om de ungas nätbeteenden bör vi fråga Sveriges skolledare, bibliotekarier och politiker om de använder sig av den gemensamma webben. Samlar, kategoriserar och delar de med sig av sina länkar? Lyssnar dom på "bruset" i just deras sektor? Diskuterar de på en gemensam eller egen blogg?

Har de en avatar som deltar i föreläsningar och möten i Second Life tillsammans med människor från olika delar av världen? Publicerar de foton på FlickR för att synliggöra sin skola eller sitt verksamhetsområde? Nätverkar de på sociala forum som t ex Facebook? Skapar de tillsammans med kollegor och elever gemensamma wikis?

Dessa frågor handlar om förändrade möjligheter till gemensamt bygd kunskap och opinionsbildning i samhället. Vi bör inte stanna vid att utbilda i ungas nätbeteende utan snarare sträva efter att vi alla kan utnyttja de nya verktyg som skapas för utbildning, kommunikation och skapande. Skolvärlden bristande kunskap om dessa kreativa resurser är trots allt bara toppen på ett isberg.



För att ta till vara de ökade demokratiska möjligheter som gemensamt skapande på nätet utgör måste frågan om den gemensamma interaktiva webben lyftas. De stora frågorna handlar inte om det är omoraliskt att ladda ner (den fantastiska filmen) "Juno" innan den har gått upp biograferna eller om det finns porr och trams på Youtube.

Frågorna om globalisering, sändare och mottagare, om censur och öppenhet, om tillgång och makt i digitala forum är mycket större.

Jag föreslår omvända maktförhållanden när regeringens kompetenslyft blir verklighet. Låt de med öppna sinnen och kreativ förmåga i behållning hålla i utbildningen. Sätt skolledare, politiker, lärare, socialarbetare och bibliotekarier i skolbänken och låt de mindre fördomsfulla – barn och unga – inta katedern.

Lina Ydrefelt