Med viss assistens från Terje Emberland och Izabela A Dahl har tre tunga norska akademiker, idéhistorikerna Trond Berg Eriksen och Håkon Harket samt historikern Einhart Lorenz, skrivit ett omfångs- och innehållsrikt verk: "Judehatets svarta bok – antisemitismens historia från antiken till i dag".



Även i ett internationellt perspektiv står det sig gott som referenslitteratur och man kan bara hoppas att bibliotek och skolor köper in det: ett ex i varje högstadie- och gymnasieklass vore knappast i överkant. Den svenska utgåvan (originalet trycktes 2005) har dessutom kompletterats med Ola Larsmos lika faktaspäckade som personliga nedslag i vår egen antisemitiska historia.





Som undertiteln antyder löper framställningen i stort sett kronologiskt. Själva begreppet antisemitism fick masspridning först under sent 1870-tal. Spridaren var den tyske judehataren och journalisten Wilhelm Marr, som även bidrog till en förändring med katastrofala konsekvenser: den gamla dikotomin kristen-jude började vid denna tid ersättas av en annan, german-jude.

När den etablerade forskningen talar om "den moderna antisemitismen" är det just den glidningen som avses: från betoningen av religiösa skillnader till rasmässiga. Hårddraget är det denna glidning, understödd av en allt ivrigare och blodtörstigare rasbiologisk forskning, som med ett slags grymhetens logik leder till Auschwitz. Assimilerad, rentav döpt och konverterad? Det spelar ingen roll, du är jude i alla fall. Fel ras, inte arier.



Majoritetssamhällenas misstänkliggörande och förföljelse av den judiska minoriteten, med hårt beskurna villkor, ghettoisering, utdrivningar och pogromer som följd, har liksom demoniseringen av den faktiske eller inbillade juden emellertid existerat sedan antiken och kristendomens begynnelse: inte alltid och överallt, men förr eller senare, mer eller mindre, varhelst det funnits (eller inte ens funnits!) judar. Det går som en implicit röd tråd genom boken: hur juden, eller det judiska, används för olika projiceringar.

Judehatet är historiskt gränslöst, präglat av fördomar och stereotyper samtidigt som ytterst rörligt och föränderligt, ja fantasifullt och uppfinningsrikt. Religiösa, politiska, genetiska, ekonomiska förklaringar – allt duger så länge judarna bara kan göras kollektivt skyldiga, må det sedan vara till Kristi avrättning, digerdöden, liberalismen, kapitalismen, kommunismen, världsherraväldet eller någon annan komplott.

Med få undantag är antisemiter (oavsett religions- och nationstillhörighet, eller politisk hemvist) fulländade konspirationsteoretiker.



Som sagt: må detta både gedigna och lättlästa mastodontverk införlivas i fler referensbibliotek än undertecknads.











n Jan Karlsson är kulturskribent.