ººReplik på Annika Ydrefelts inlägg med rubriken "Sd lockar fram det sämsta" (14/5).

Det är omdömeslöst av er att publicera sådan kränkande smörja i er tidning. Ni hade aldrig publicerat sådant öppet fördomsspridande mot andra grupper i samhället, vilket i och för sig är bra. Men ni ger alltså gärna plats i tidningen för att kränka, diskriminera, falsifiera och dra sverigedemokrater i smutsen.

Hur hade Kristianstadsbladet agerat om någon velat få ett inlägg publicerat, uppbyggd på precis samma sätt som Ydrefelts inlägg, men där låtsaskompisen varit muslim i stället för sverigedemokrat? Jag väljer "muslim" för att skapa ett så tydliggörande motexempel som möjligt. Den låtsaskompisen hade då i stället hävt ur sig allt det som brukar benämnas som fördomar mot muslimer.

Den citerade låtsaskompisen hade då påståtts applådera terrordåd riktade mot civila icke-muslimer, ansett att USA hade sig självt att skylla för 11 september, krävt sharialagar som ska stå över svensk lag, applåderat prat om utplånande av Israel och deportation av judar, ansett att en muslim får ljuga för en icke-muslim så länge det gagnar islam, förespråkat förföljelse av homosexuella och oliktänkande, och så vidare.

Den citerande skribentens hela mening hade varit att visa hur låtsasväninnans åsikter speglar samtliga muslimers inställning. Rubriken hade varit "Islam lockar fram det sämsta". Debattredaktionen hade aktivt förmedlat budskapet genom att publicera en bild på en vit muslimsk halvmåne med stjärna på grön bakgrund, och kanske någon hög muslimsk företrädare synlig i bilden. Insändaren hade, enligt parallell, inletts med:

"Jag umgås med en muslim. Det är lätt att skriva om henne för hon försitter aldrig en chans att tala om att hon är just muslim. Hon får ett lätt missionerande drag då. Kvinnan bor i förorten och har närmaste svensk 2 km bort...".

Vidare hade insändaren försökt lära oss hur muslimer rangordnar människor, hur muslimer sätter större värde på djur än svältande barn, hur muslimer beväpnar sig på grund av förföljelsemani, hur muslimer anklagar andra för att kollektivt ljuga, hur muslimer förespråkar att brottsmisstänkta ska skjutas ihjäl direkt vare sig de är oskyldiga eller skyldiga, och så vidare.

Som slutkläm hade insändaren, återigen enligt parallell, drämt till med: "Så här kan jag hålla på länge, för så är det att umgås med en muslim."

Jag är själv sverigedemokrat och därmed givet kritisk till många företeelser inom religiösa övertygelser, jag valde att motexemplifiera med islam. Ska jag kritisera islam så använder jag sakliga argument och inte kollektiva, förnedrande beskrivningar av dess utövare. Sådant är ingen, vare sig enskild eller grupp, värd.

Jag hoppas Kristianstadsbladet ska bidra till att hålla nivån ovanför bältet hädanefter. Den osakliga, kollektiva kränkning som var hela syftet med Annika Ydrefelts insändare, är inget annat än missbruk av yttrandefriheten.







Svar: Intressant att en sverigedemokrat, vars partikollegor annars så ofta åberopar vikten av yttrandefrihet, i detta sammanhang verkar vilja inskränka yttrandefriheten.

Patrik Ohlsson gör en halsbrytande jämförelse mellan hård kritik mot sverigedemokraterna och mot islam.

Det är en enorm skillnad mellan att angripa en religion och ett parti. Partier, politiker och partimedlemmar får stå ut med att bli oerhört hårt granskade i ett fritt demokratiskt samhälle – de kan ju komma till makten eller på annat sätt få politiskt inflytande över medborgarna.

Religionstillhörighet däremot har lagstiftarna inkluderat i Sveriges hets- och diskrimineringslagstiftning.

Lasse Bernfalk