ººDet har beslutats att betygsliknande omdömen får ges före årskurs åtta och i Kristianstad ska man utreda möjligheten att ge sådana omdömen i årskurs tre och fem. Detta för att elever och föräldrar ska få veta på vilken nivå eleven ligger samt vad eleven behöver förbättra.

Vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden (bun) är dock rädd att betygsliknande omdömen kan vara skadliga för yngre elever.

Åsikterna går alltså isär, men vem har rätt? Kommer betygsliknande omdömen att hjälpa eller stjälpa eleverna? Även om ingen kan veta vad som händer om man inför sådana omdömen för yngre elever, finns det forskning på området som kan ge en hint om vad det kan få för effekter.



Skriftliga omdömen kan, om de på ett nyanserat sätt uttrycker (a) vad eleven kan samt (b) hur han/hon kan gå vidare för att lära sig mer eller bättre, ge goda förutsättningar för fortsatt lärande.

Denna typ av feedback, det vill säga feedback som uttrycker både var man befinner sig i förhållande till ett mål samt hur man ska gå vidare, är central för elevens lärande. Däremot spelar det mindre roll om det sker muntligt eller skriftligt. Skriftliga omdömen skulle således kunna ges redan från första klass.

Betyg är i första hand ett sorteringsinstrument, det vill säga ett sätt att avgöra vem som ska få lov att komma in på till exempel en attraktiv utbildning, och är alltså inte skapade för att stötta elevers lärande. Det finns tvärtom en mängd studier som visar att betyg och betygsliknande omdömen är negativa för elevernas lärande.

Anledningarna är flera. En är att betyg är så informationsfattiga. Ett G, eller "uppnår målen", säger ingenting om vilka styrkor eller svagheter eleven har uppvisat i förhållande till målen. I skriftliga omdömen däremot, kan det specificeras tydligare till exempel vad eleven behöver arbeta mer med.



En annan anledning till att betyg – och betygsliknande omdömen – ofta får negativa konsekvenser för lärandet, är att de påverkar elevens självbild. Elever som får låga betyg upplever sig själva som dåliga och många tycker därför inte att det finns någon anledning att anstränga sig. Även elever som får höga betyg slutar många gånger anstränga sig – de har ju redan fått bekräftelse på att de är tillräckligt bra. Bedömningar där det framgår att det är elevens prestationer – och inte eleven som person – som behöver förbättras, har däremot oftast en positiv effekt på det fortsatta lärandet.

Om fler ska nå målen i skolan, krävs således en mer systematisk bedömning av elevernas kunskaper, tillsammans med tydlig och nyanserad feedback, snarare än tidigare betyg. En del av denna feedback kan vara just skriftliga omdömen, då de kan användas för att visa "på vilken nivå eleven ligger samt vad eleven behöver förbättra". Dessutom kan de stötta fortsatt lärande.

Att däremot använda betygsliknande omdömen innebär att man tar bort all den information som det skriftliga omdömet kan ge, och ersätter det med en beteckning som dels inte talar om vad eleven kan eller behöver förbättra, dels riskerar att påverka det fortsatta lärandet negativt.