ººKristianstadsmajoritetens kritik av Mathias Knutssons (c) principfasta hållning i folkomröstningsfrågan öppnar för en stark bantning av antalet kommunpolitiker. Enklast vore naturligtvis att minska antalet till kommunstyrelsenivå, så som man har gjort i Danmark.

Kruxet är väl bara att här finns inga planer på en minskning, i stället klamrar man hårt fast vid så många poster som möjligt.

Några dagar efter oppositionsrådet Heléne Fritzons (s) teatrala framträdande i fullmäktige då hon ondgjorde sig över att majoriteten var splittrad och att s nu tvingades ta ansvar för det Handslag om framtida investeringar som ingåtts för att omöjliggöra en omprövning av arenabeslutet, framstår det också som troligt att hon vid tillfället var väl förberedd. Ajourneringen ingick i det politiska spelet.

Knutsson ställer nämligen upp på Handslaget, han tycker att det är en bra idé med en arena och kan till och med tänka sig att låta kommunen stå för kostnaden. Kruxet är att han är mer samvetsgrann än sina partikamrater, än Fritzons partikamrater. Knutsson menar att folkinitiativ ska genomföras om de formella kraven är uppfyllda.

Det är en hedervärd hållning.

Men i stället för att diskutera demokratifrågan väljer Fritzon och ks-ordföranden Bengt Gustafson att fokusera på det faktum att en folkomröstning skulle kunna undergräva Handslaget.

Inte nog med att de går händelserna i förväg och blandar samma arenabeslutet med beslutet om att hålla en folkomröstning, man visar också en oroväckande inställning till såväl väljarnas som de förtroendevaldas rätt att uttrycka sina åsikter.