Under förra mandatperioden kom Knutsson till Kristianstad som en frisk fläkt; erfaren och påläst, med tydlig ideologisk kompass. Detta var efter uppslitande interna stridigheter i c, som gjort att Lisbeth Göransson lämnat posten som gruppledare efter bara ett par år. Hennes tidigare antagonist, Ingrid Karlsson, återkom då som gruppledare, tillfälligt sades det. Man ansåg att det behövdes förnyelse. Knutsson låg bra till. Någon sådan blev det inte. Karlsson hade tidigare suttit som gruppledare i åtta år, 1994-2002, och är nu i sin andra omgång från 2004 inne på sitt fjärde år.

Länge har det mumlats om centraliseringen inom c. Dessvärre förefaller det som om detta mer är en metod för huvuddelen av det politiska etablissemanget i Kristianstad, manifesterad i sådant som det demokratiföraktande uttalandet från kommunstyrelsens arbetsutskott att det inte blir någon kommunal folkomröstning om arenaprojektet om så hela Kristianstad och halva himmelriket kräver det. I stället för en idéstyrd verksamhet är det de små detaljernas tyranni som gäller.



I politiken dväljs starka viljor, icke tal om annat. Det är ofta en förutsättning för att man ska tåla det långsamma malandet och ständiga kompromissandet. Allt detta överspeglas dock vanligen av att man känner att tydliga steg tas mot ett hägrande mål, åtminstone så länge man är en del av majoriteten.

Inte ens detta tycks fungera i Kristianstad. Här förhindrar toppstyrda investeringsplaner över blockgränsen viktiga ideologiska beslut, som att sänka skatten.

Knutsson har vågat utmana etablissemanget. Han har både ifrågasatt arenaprojektet och argumenterat för en folkomröstning, eftersom så många som 64 procent av väljarna vill ha det. Det hedrar honom.

På samma sätt har Knutsson försökt få liv i den avsomnade idédebatten genom skapandet av nätverket Samling för Kristianstad. Initiativet föll inte i god jord. Och där befinner sig idédebatten fortfarande.



Alla partier är beroende av nya medlemmar för att kunna representera väljarna på ett bra sätt. I en tid då antalet partimedlemmar minskar kraftigt är det dock inte längre möjligt att tala om folkrörelsepartier. Socialdemokraterna tappade 19000 medlemmar under 2007, det största medlemstappet på tio år. Enligt uppgift minskar även centerpartiet, bland annat i Kristianstads kommun. Det behöver inte vara ett resultat av en rikstrend för c. Centerpartiets lokalavdelning befinner sig fjärran från moderpartiet ifråga om modernisering och attityder.

Klart är att de unga och fritänkande politikerna i Kristianstad har svårt att slå sig fram. Moderaterna är det avskräckande skolexemplet, vilket bland annat Sam Carlsson har vittnat om i samband med flykten till Nacka, och Göran Dandelo när han nyligen lämnade lokalavdelningen, men inte partiet. Att samma, trista attityd härskar i centerpartiet är beklämmande.

Politik handlar om att vinna väljarnas förtroende för förändring. Då är det viktigt att först säga vad man har för avsikter, sedan att genomföra dem. Det kallas för förutsägbarhet och det skapar trovärdighet. Ord som tycks saknas i alltför många lokalpolitikers vokabulär.