Webbens floursköljning

Kultur

Bibliotekarie Lina Ydreflet har bekantat sig med den nya jättesatsningen på en ungdomsmottagning på nätet. Högst besviket kan hon konstatera att det mest blivit en – grå suck.

Artikeln publicerades 21 november 2008.Denna gråa novembervecka skulle bli så spännande. Ett stort steg för service och engagemang för unga på nätet. Ministrar, miljoner och aktuella strategier mot könssjukdomar och mobbning.

I kulturhuset i Stockholm värmde förväntansfulla rumpor stolarna när Nyamko Sabuni och Göran Hägglund invigde umo.se, den nya ungdomsmottagningen på nätet.



Den nya webbplatsenladdades och klarögda barnmorskor från Gävle lovade att svara på 50 frågor i veckan! Sabuni och Hägglund strålade i kapp och låtsades vara i målgruppen 13-25 år när de prövade att ställa var sin fråga.

Stora pengar har rullat och nu tog man steget ut för att använda det webbaserade landskapet för att informera om sexualitet, självmordstankar och dagen efter-piller. Uppenbart är att man värnar om att ge korrekt information och använda ett avslappnat tilltal. Men tyvärr är Göran Hägglund och umo.se ungefär lika roliga som fluorsköljning i skolan: De fyller kanske någon väl dold och långsiktig funktion men tråkar ut deltagarna till döden.



Användaren som klickarrunt på ungdomsmottagningarna på nätet finner sig fångad i en informationsbroschyr som kunde gjort sig fin i A5-format i de fysiska ungdomsmottagningarnas väntrum.

Men vilka i målgruppen 13-25 år stannar på en endimensionell "4 knäckebröd om dagen"-sajt längre än 30 sekunder? Kanske de unga pojkar som fångas av rubriken: Är det okej att snoppen är sned?



Nu kan manju göra sig rolig över Göran Hägglund och umo.se i all oändlighet men om vi anstränger oss att släppa förvåningen och funderar över vad den påstått påkostade webbplatsen speglar för ideal och tidsålder, då blir vi betänksamma över att finna ett informativt slätstruket ingenting. Information som inte väcker, berör, inspirerar eller engagerar. Vi finner inget bombastiskt eller roligt tilltal à la Youtube. Ingen undergångsstämning à la ekonomiska nyheter och ingen interaktivitet à la nätverklighet 2008. Så: Vad tänkte ni?



Många mål lämparsig för webbaserad kommunikation och information. Folkbildning är ett käckt begrepp som bör få ett uppsving i och med ökat nätdeltagande och gemensamt kunskapsbyggande – så varför hakade inte farsan på socialdepartementet på den trenden? Varför anställdes inte redaktörer och skribenter från målgruppen innan flaggskeppet lossades? Varför finns inte tjänsten marknadsförd och avknoppad på populära nätverksforum för unga? Varför erbjuder man inte en webbplats med alla möjligheter till interaktivitet, frågvishet och massiv aktivitet? Att ge svar på 50 frågor i veckan är inget argument för att dra till sig snopp-frågor från kommersiella sökmotorer eller snippa-diskussioner från Lunarstorm.



Av regeringens utlovadeoch påkostade satsning blev det en liten suck. Vuxet förpackat i stelnad form.

Gammeldags, långrandigt och entonigt tilltal får mig att drömma mig tillbaka till 80-tal, Kamratposten och Bullen. Envägskommunikation, javisst. Men med osvikligt engagemang för och med unga.