När ordet ungdomspolitiker nämns rynkar vissa på näsan medan andra ler glatt och uppmuntrande. Oavsett ens personliga uppfattning så är det väl någonstans ett viktigt sundhetstecken att människor intresserar sig för, och engagerar sig i, politik redan i ung ålder.



I Kristianstad har utbudet av ungdomspolitiker visat sig vara oroväckande dåligt. Likväl har jag lyckats hitta tre glada killar som mer än gärna pratar om varför de tycker att ungdomspolitik är viktigt, samtidigt som de är väldigt duktiga på att visa att de - trots sin ringa ålder - har en klart uttalad åsikt om politik och har inga problem att artikulera den i olika dagordningsfrågor.

Samtliga visar att de är väl införstådda i att ungdomspolitik inte nödvändigtvis innebär att man följer en strikt ideologi, vilket inte är en helt ovanlig fördom.

Jag ska träffa de tre killarna på Café Fenix och medan vi sitter och väntar på att den sista ska släntra in frågar jag varför det är så svårt att hitta ungdomspolitiker från olika partier att intervjua här i Kristianstad.

- Partier har ofta medlemsfall. Ung Vänster hade det för inte så länge sedan, men även vi i RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom) har råkat ut för det. Annars är det ju så att ungdomspolitik är väldigt polariserad, de som syns tydligast är Ung Vänster och MUF, fastslår Anton Olsson.

Till slut är vi alla samlade, och jag börjar med att fråga varför de anser att ungdomspolitik är viktigt:

- Det är viktigt för att det är i ungdomens år man bildar sig en uppfattning om hur saker fungerar. Vi får ett tillfälle att visa att politik inte bara utgörs av vuxna tyckare, anser Anton.

- Vi omyndiga kan genom ungdomsförbundet påverka politiker, vi ges ett forum för att uttrycka vår åsikt vilket är en väldigt god erfarenhet och väldigt lärorikt, berättar Hampus Algotsson från Grön Ungdom.



Fredrik Holmgren från Moderata Ungdomsförbundet håller med och poängterar att ungdomsförbunden kan fungera som en piska under moderspartierna och hjälpa dem att förnya sig, eftersom ungdomsförbunden ofta är mer progressiva än moderspartierna.



Stämningen är god, och det syns definitivt inte att detta är tre partier som skiljer sig diametralt vad gäller ideologi och åsikter.

När jag återigen försöker luska reda på varför det finns så få ungdomspolitiker i Kristianstad ger killarna ett relativt enstämmigt svar:

- Många har svårt att binda sig, och tror att gå med i ett parti innebär att binda sig till en åsikt. Att det ska inskränka på ens eget tyckande. Så är det definitivt inte, man får vara med och påverka, säger Hampus.



Anton håller med och förtydligar att det kanske är svårt att hitta något som passar, och när man inte hittar något är det lätt att ge upp.

- Sedan kan det dels bero på ointresse. Är man 17-18 har man mycket annat att tänka på. Men jag tror att de andra har rätt i att man inte vill binda sig till en åsikt, flikar Fredrik in.

Efter att ha fått det förtydligat så går vi vidare till dagordningsfrågor, lite för att ställa de unga mot väggen men även för att ge dem en chans att bryta ner det dåliga rykte ungdomspolitiker trots allt har.



Efter att ha letat runt efter ungdomspolitiker att intervjua och förstått hur sparsmakat det är med sådana har jag kommit till insikt att det är viktigt att vi har klarsynta ungdomar som är beredda att ta ett steg framåt när de äldre tar ett steg bakåt.



Något som återigen blir tydligt är att trots partiernas fundamentalt olika värdegrund så är åsikterna i dessa frågor relativt lika, vilket tydliggörs när jag frågor om den väldigt aktuella arenan i Kristianstad:

- Jag är helt emot Arenan, klargör Anton. Jag förstår inte varför den ska byggas. Det sägs att man inom kommunen måste spara pengar, eventuellt avskeda några, men fortfarande planerar man att bygga en arena, vilket jag tycker är bisarrt.



Både Hampus och Fredrik ifrågasätter också bygget av denna arena och i synnerhet det faktum att det är skattebetalarnas pengar som används. Hampus anser att pengarna borde gå till motionsidrotten i stället, och ropar tillsammans med Anton efter en folkomröstning.

Fredrik klargör att MUF ej har en officiell åsikt i frågan och att han tycker att det finns en viss poäng i bygget, men anser samtidigt, i egenskap av liberal, att det är fel skött. Han anser dock inte att det bör folkomröstas.



Något annat som det är väldigt tydligt att alla tre har en väldigt stark åsikt om är den kontroversiella Ipred-lagen, i folkmun känd som fildelningslagen. Det står dock klart att alla tre har liknande åsikter även i denna fråga:

- Ipred är ingen fildelningslag, det är en privatpolislag, säger Hampus argt. Man ger genom denna lag större rättigheter till företag än polisen har, vilket gör den helt absurd för mig. Sen är jag i grunden för fildelning också.



Anton instämmer och lägger till att han anser lagen vara en kränkning mot individens rättigheter.

- Jag har svårt att se nedladdning av media som en rättighet - man ska respektera upphovsrätten, konstaterar Fredrik. Även jag är emot denna lag, dock. Naturligtvis förstår jag varför artister vill få betalt för det de skapar, men problemet i fråga här är att marknaden för musik inte har lyckats anpassa sig efter den nya teknologin. Kom ihåg kassettbanden på sjuttio- och åttiotalen, de förbjöds inte och slutligen anpassade sig marknaden.



Nu vill jag på intet sätt få det att låta som att dessa ungdomsförbund är identiska, men det visar ju onekligen att de skiljer sig något från moderpartierna; det visar att de inte ställer sig i ett led och efterapar storebror.

När vi pratar om betygssystemet i svenska skolan blir skillnaden mellan de tre tydlig:

- Jag tycker det är väldigt bra att betygsskalan utökas, det blir mer rättvist då, tycker Fredrik. En som har G- och en som har G+ har samma betyg, samma kvitto på kunskap, men fortfarande skiljer sig deras reella kunskap mycket. Det är även viktigt att man börjar sätta betyg tidigare, så man vet var extraresurser behövs.

- Att sätta betyg tidigare för att se om folk klarar kursen eller ej verkar märkligt, behövs det verkligen ett litet tecken för att markera det? undrar Hampus. Siffror och bokstäver säger väldigt lite, och läraren klarar av att se ifall man klarar kursen utan dem. Utförliga omdömen är ett bättre alternativ!

Även Anton är emot betyg:

- Det enda som behövs är att markera vem som är godkänd och vem som inte är godkänd, så att man kan hjälpa båda parter på det sätt som är bäst. Det är viktigt att värderingen läggs på ett mer personligt plan.

Under denna stund har det blivit tydligt att ungdomspolitiker inte nödvändigtvis är människor som ärver åsikter av sina föräldrar och sen står och skanderar dessa i ett demonstrationståg.

Hampus, Anton och Fredrik har tydligt visat att de har mogna och analyserande åsikter i frågor som är relevanta såväl lokalt som nationellt och jag får flera gånger avbryta när det debatten trappas upp.



När jag frågar om de har några avslutande ord är budskapet enhälligt: Glöm inte rösta i EU-parlamentsvalet!

- Jag ska rösta blankt - men man måste visa att man bryr sig, förtydligar Anton.

- EU känns långt borta, men det påverkar oss mycket. För mycket, lägger Hampus till.