Skivrecensioner

Henok Achido: Almaz Charming Child

Skivrecensioner Artikeln publicerades

Det tog två år mellan den suveräna åtta-spårsep:n "That Fucking Guy" och debutalbumet "Almaz Charming Child". Jag var rädd att det skulle bli en fortsättning på Adam Tensta och Lazee, men Henok förstod bättre.

Electron är visserligen tydlig och visst är soundet "svensk hip hop som ligger i tiden", men det är framför allt Henoks fenomenala flow som är i centrum.

Henok använder sin röst som ett instrument (rap är inte bara att prata till musik). Det snackas mycket om Jay-Z när det handlar om Henok och nog har Jigga snurrat en del i spelaren, och nog hörs det ett par rullande Pharao Monch-rrrr, men Henok har inget att be om ursäkt för, hans flow är i världsklass! Det finns en självsäkerhet som bara finns hos de som är riktigt begåvade (eller möjligtvis obegåvade och dumma).

Fyran är solid och orubblig, så även att det aldrig blir tal om full pott. Det riktiga lyftet saknas för en femma och låten "Stones in my shoe" har jag riktigt svårt för. Henok gör bra ifrån sig, precis som på resten av plattan, men refrängen ger mig en olustig känsla. Limp Bizkit korsat med grunge och så är den låten förstörd.

Däremot kan jag plocka fram flera riktigt bra spår. Singlarna "Fly Fresh" och nu senast "Pusher" har redan fått kärlek av folket, så jag bockar för " Mirror performance" och "No rest for the wicked".