ººLandshövding, visst låter det fint. Allvarstyngt och betungande.

Ute i länen är landshövdingen statens förlängda arm. Han eller hon är chef för den statliga tillsynen inom en rad områden. Ska se till så att lokala kulturer inom myndighetsutövningen inte utvecklas åt sitt eget håll, samtidigt som den lokala kulturen i övrigt ska understödjas.

Den som blir landshövding blir det också oftast på tunga meriter från politikens värld, eller näringslivets. Det viktiga tycks vara att man har ett brett kontaktnät och vet hur en slipsten ska dras.

I Skåne län är Göran Tunhammar hövding sedan 2006. Just precis den Tunhammar som är styrelseordförande i AMF Pension. Alldeles densamme som "missade" att notera den förre vd:n Christer Elmehagens gigantiska löneförmåner. Tunhammar har tidigare varit vd för SAF och var Svenskt Näringslivs förste vd. Så han borde ha haft koll, med sin unika kompetens.

Utöver landshövdingeknäcket och slummern i AMF:s styrelse är Tunhammar i dag styrelseordförande i Arbetsgivarverket, Luftfartsverket, Skånes livsmedelsakademi, Regionala godstransportrådet, Ideonfonden AB, Stiftelsen Skånes Djurpark, Allmänna försvarsföreningen i Skåne län, med mera.

Vid en snabb anblick förefaller Tunhammar inte vara fullt lika upptagen som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Hon extraknäcker i 24 olika styrelser, bland annat som bekant tillsammans med Tunhammar i AMF Pension.

Oavsett hur uppdragen sköts kan man tycka att det borde finnas någon gräns för hur många uppdrag en person kan inneha och samtidigt kunna vara en tillgång i vart och ett av dem.

Ibland går det uppenbarligen inte så bra.