Norberg skyller krisen på staten

Kultur Artikeln publicerades

Facit först och sedan ekvationen är formeln för Johan Norbergs "En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin."

Norbergs facit är att det har varit statens fel. Den har reglerat för mycket. I bokens avslutande kapitel skruvar författaren upp sin kritik av alla felaktiga statliga beslut till crescendo. Tonläget blir till slut så högt att Norberg känner att det blir för mycket, så han hejdar sig och skriver att det "betyder inte att den här krisen bara är statens fel."

Även om Norberg tidigt skickat ut signaler om vilket facit han önskar är boken i långa stycken en tidstypisk kritik av bonusar, girighet och ansvarslöshet i privata företag med särskilt fokus på banker och finansinstitut.

När facit skrivs fejas kritiken raskt till sidan. I titeln använder Norberg stormen som metafor för krisen. Naturen som (bort) förklaring till beslut som människor fattat är ett sätt att sabba analysen av vilka misstag som har begåtts och vilka som har ansvaret.



År 1993 reste jaglängs en våldsamt översvämmad Mississippi. Det blev snart uppenbart att det medierna kallade naturkatastrof var följden av mänskliga beslut. Med fördämningar och vallar hade människor försökt kontrollera floden. Människorna hade skapat katastrofen. För deras misslyckanden ställdes naturen till ansvar.

Den kris som nu omger oss är ingen naturlig storm och den har inte, som Norberg skriver, sänkt världsekonomin. Och vi har inte, som Norberg antyder, ett gemensamt ansvar för det inträffade. Ju längre Norberg skriver desto mer fokuserar han på statens fel. Den har, hävdar han, blandat sig för mycket i den fria marknaden.

En avgörande orsak till krisen är att de som i USA har satts att vakta statens intressen har varit det privata näringslivets femtekolonnare. Så starka har förbindelserna mellan Wall Street och Washington varit att det är relevant att tala om en oligarki.

Henry Paulsson var vd på Goldman Sachs innan han blev finansminister. Tusentals framträdande bonusskojare har bytt jobb mellan Wall Street och Washington som vore det samma företag.

När banker och investmentfirmor under slutet av Bushs tid vid makten sökte statligt bistånd för att täcka hålen efter bonusar och gangsterbusiness var det alltså Henry Paulson, superfifflaren från Goldman Sachs, som var finansminister. En av Wall Streets mest framträdande bedragare skulle alltså tillvarata statens intressen.



Det är alldeles uppenbartatt den djupa sammanblandningen av privata och statliga intressen i USA är en viktig orsak till krisen. Det är alldeles uppenbart att både Wall Street och amerikanska myndigheter har utvecklat en kultur där lögner, bedrägerier och bonusar har varit mer regel än undantag. Det är därför USA med sitt enorma budget- och handelsunderskott har ekonomiska tecken som utmärker en bananrepublik.

Enron, Morgan Stanley, Bear Stearns, Lehman Brothers, AIG är bara några namn på en mycket lång lista med företag som har ägnat sig åt finansiell gangsterverksamhet och som har spridit sina bedrägerier till andra länder. Johan Norbergs lösning på denna verksamhet är att montera ned staten.