Ett annat Öland

Kultur Artikeln publicerades

Öland är sommarliv, skördefester och Victoriadagar. Festligt och kungligt. Det är här, på denna långsmala ö som Barbro Lindgrens nya bok utspelar sig. Fast. På en helt annan ö. Fattigt, eländigt, slitsamt och orättvist.

Här är Sonja, som aldrig blev gift och länge bor ensam med Henry, hennes bror som gråter när djur måste avlivas men som slår sin syster. På sin dödsbädd håller han fast hennes hand. "Kan du förlåta mig för allt ont jag gjort dig?" frågar han, och Sonja berättar: "Det hade han aldrig sagt förut, så jag förstod att det var slut med honom." Och så tar hon honom i famnen, och förklarar att de alltid varit goda kamrater.

På knappa hundra sidorberättar Barbro Lindgren om några människor i den öländska byn Glömminge, men ger än mer plats åt deras egna berättelser. Deras ord och deras sätt att prata. Flera av dem har hon känt sedan hon var liten, många av dem är borta i dag. Det är en annan tid, och som en annan värld. Klasskillnaderna lyser, var och en vet sin roll, hjälpen för de sjuka är långt borta och valmöjligheterna få.

Livet är en hård resa, och ålderdomen är svår. Men glädje saknas inte. Sonjas närhet till djuren, även de mindre populära, är kärlek och det finns scener som värmer extra. Som när värmländska Ellens man Moody planterar en tall i ena hörnet av deras trädgård när de gift sig, "…för att jag skulle känne mig som hemme. Till den sjumilda grad hög har den bleve."

Personerna och livetsom det handlar om är till stor del borta, men spåren finns kvar. Som Ellens tall, som en och annan gammal eka, som en välfylld vedbod. Minnen och berättelser.

Jag läser "Om sorgen och lilla glädjen" på tåget till jobbet. Cirka 40 minuter. Två dagar i rad. Blir lika gripen andra resan.