Hur får man en 18-åring att gå och rösta? Hur kommer de unga att påverka utgången av nästa års val? Det är en fråga som just nu sysselsätter en stor mängd partiaktiva, forskare och myndigheter. När Statistiska centralbyrån ordnade en demokratidag på tisdagen var de ungas valdeltagande en av de viktiga frågorna på agendan.

Anledningen är enkel: i riksdagsvalet nästa år är förstagångsväljarna rekordmånga, en halv miljon.



Man kan fråga sig varför det ska spela någon roll – ungdomar är ju individer, med olika problem och intressen. Viktiga politikområden som skolan, arbetsmarknaden och rättsväsendet påverkar självklart även ungdomars vardag.

Men forskning har visat att förstagångsväljarna beter sig annorlunda än äldre väljargrupper. Förstagångsväljare är särskilt känsliga för opinionsvindar och svåra att mobilisera. De kräver mer information än äldre väljare – och mer spänning för att behålla intresset.

Samtidigt vinner det politiska systemet på att unga väljare lockas till valurnorna. Om man en gång har röstat är det mindre troligt att man röstskolkar i följande val.

Särskilt lönande kan det bli att vända sig till skolungdomar. Valdeltagandet är nämligen högre bland 18-åringar än bland 19-25-åringar, enligt statistik från SCB – förmodligen för att de som fortfarande är kvar på gymnasiet får mer information om valet och har en mer stabil livssituation än de som är några år äldre.

Effekterna av många unga väljare visade sig inte minst i EU-valet i somras. Piratpartiets framgångar berodde till stor del på stödet från de yngsta. Bland väljare under 21 år blev PP största parti med hela 24 procents stöd. I åldersgruppen 22-30 år fick PP 17 procent av rösterna, sex procentenheter mer än Moderaterna.

I dagsläget tycks de borgerliga vara i särskilt stort behov av en ny, förbättrad ungdomsstrategi.



I gruppen under 30 år har oppositionen ett stort försprång. Framför allt är det Moderaterna och Kristdemokraterna som har sin bas bland de äldre – medan oppositionen har stärkts av att Miljöpartiet är populärt bland de unga.

Att alliansen ligger under är egentligen inte förvånande. De borgerliga har gjort sig till ovän med många ungdomar genom att pressa igenom de impopulära FRA- och Ipred-lagarna. Lagen om anställningsskydd är fortfarande en hög tröskel för unga som vill in på arbetsmarknaden. Och jobbgarantin tycks inte avhjälpa den skyhöga ungdomsarbetslösheten – år 2010 förväntas var tredje ungdom vara arbetslös.

De som nu ska rösta för första gången är för gamla för att märka av utbildningsminister Jan Björklunds (FP) skolreformer – och för unga för att dra nytta av jobbskatteavdraget. Centerpartiet har visserligen lagt fram flera förslag för att minska ungdomsarbetslösheten, men partiet har svårt att få gehör för sina idéer.

Om alliansen vill vända trenden och nå ut den stora gruppen med ungdomar gäller det alltså att tänka till. Ett parti som vill locka väljare under 30 måste ta ungdomarnas problem på allvar.