Ipreds perversa logik

Kultur Artikeln publicerades

Första domen inom Ipred-lagen blev inte som många befarat, skriver Charlotte Wiberg, men konstaterar ändå att Ipred öppnar vägen för att affärsintressen står för rättsskipningen.

1. Filmutredningen

Snart löper det gamla, frivilliga branschavtalet ut och vad händer då? Utredare Mats Svegfors ser inga vidare möjligheter för ett nytt avtal av gammal modell, och uppfattar i princip sitt arbete som ett misslyckande. Men kanske är det på tiden att låta staten ta över. En alternativ lösning måste i dessa nya dagar inbegripa såväl dvd-bransch som bredbandsleverantörer. Biografens dagar är inte över, men antalet så kallade visningsfönster för film har flerfaldigats på ett oåterkalleligt sätt.

2. Kultur i arbetslivet

Vägbibliotek med ljudböcker för lastbilschaufförer. Läsprojektet "Läs för mig pappa!" Två trevliga företeelser som går förlorade om den borgerliga regeringen gör vad den tycks vilja göra – dra in de så kallade KIA-pengarna. Visst finns det ett lätt paternalistiskt drag, kan man tycka, över gamla ideal som säger att arbetare måste "bilda" sig och att läsning är något alla borde ägna sig åt. Men det handlar väl också helt enkelt om livskvalitet. Och om allas rätt och möjligheter till att ta del av kulturutbudet – i praktiken, inte bara i teorin.

3. Ipred

Hovrättsdom har fallit i första Ipred-fallet och det blev inte så att bredbandsleverantören tvingas lämna ut de personuppgifter som fem bokförlag krävt. En lättnad. Men lagen finns kvar med all dess perversa logik. Som i princip låter affärsintressen idka privat rättsskipning, sätter grundläggande demokratiska värden ur spel och försöker kväsa spontan, icke-kommersiell kulturspridning. Visst måste kulturutövare kunna få betalt för sitt arbete. Men fildelarjakten är ingen väg att gå i den kampen.