Textstorlek
Helgon, förbrytare och dansande döda
Publicerad: 2 november 2009, 01:15
Senast uppdaterad: 2 november 2009, 15:09
Senast uppdaterad: 2 november 2009, 15:09
Hänt i veckan
Kulturveckan som nu avslutats handlade en hel del om Döden. Charlotte Wiberg funderar om det ändå inte blir den kraftfulla mexikanska varianten som vinner.
1. Döden i Srebrenica
En krigsförbrytare släpps fri, en annan ställs inför rätta men vägrar infinna sig. Biljana Plavsic erkände sig skyldig till folkmord och fick ett ganska milt straff. Men erkännandet gjordes, efter vad Plavsic själv sedermera sagt, av taktiska skäl och inte till följd av någon faktisk upplevelse av skuld. Nu är hon tillbaka i Belgrad samtidigt som klockan äntligen är slagen för Radovan Karadzic. Han i sin tur lär inte erkänna någon skuld vare sig rent formellt eller på annat sätt. I Haag har under veckan forna offer och forna offers anhöriga samlats. Karadzics no-show är en ytterligare skymf för dem. Han kan dömas, liksom Plavsic dömdes; hans dom lär bli hårdare än hennes. Lite av rättvisa kan skipas genom krigsförbrytartribunalen men förövarnas själar kan vi aldrig komma åt.
2. Från helgon till skräck
Hur många bryr sig idag om alla helgon? Fortfarande tänds de vita, fridfulla ljusen på våra kyrkogårdar men nu är det ändå först och främst halloween som gäller, pumpor och häxhattar. Och varför inte? Det är härligt att krypa upp i soffan framför en skräckfilm. Ännu härligare blir det med en god pumpapaj till, med kanel, ingefära och mycket råsocker.
3. De dödas dag
Både halloween och gamla alla helgons dag står sig dock i slutändan ganska slätt vid sidan av mexikanska Dia de los Muertos. Konstfulla sockerskallar och skelett som dansar till underbar mariachimusik, ett vackert sätt att försöka minnas och hylla våra döda. De senaste åren tycks intresset för De dödas dag ha ökat. Törs man hoppas att det till slut blir denna ritual som erövrar världen?
En krigsförbrytare släpps fri, en annan ställs inför rätta men vägrar infinna sig. Biljana Plavsic erkände sig skyldig till folkmord och fick ett ganska milt straff. Men erkännandet gjordes, efter vad Plavsic själv sedermera sagt, av taktiska skäl och inte till följd av någon faktisk upplevelse av skuld. Nu är hon tillbaka i Belgrad samtidigt som klockan äntligen är slagen för Radovan Karadzic. Han i sin tur lär inte erkänna någon skuld vare sig rent formellt eller på annat sätt. I Haag har under veckan forna offer och forna offers anhöriga samlats. Karadzics no-show är en ytterligare skymf för dem. Han kan dömas, liksom Plavsic dömdes; hans dom lär bli hårdare än hennes. Lite av rättvisa kan skipas genom krigsförbrytartribunalen men förövarnas själar kan vi aldrig komma åt.
2. Från helgon till skräck
Hur många bryr sig idag om alla helgon? Fortfarande tänds de vita, fridfulla ljusen på våra kyrkogårdar men nu är det ändå först och främst halloween som gäller, pumpor och häxhattar. Och varför inte? Det är härligt att krypa upp i soffan framför en skräckfilm. Ännu härligare blir det med en god pumpapaj till, med kanel, ingefära och mycket råsocker.
3. De dödas dag
Både halloween och gamla alla helgons dag står sig dock i slutändan ganska slätt vid sidan av mexikanska Dia de los Muertos. Konstfulla sockerskallar och skelett som dansar till underbar mariachimusik, ett vackert sätt att försöka minnas och hylla våra döda. De senaste åren tycks intresset för De dödas dag ha ökat. Törs man hoppas att det till slut blir denna ritual som erövrar världen?
Charlotte Wiberg
