Textstorlek
På rad Östtysklands 40-årsjubileum, oktober 1989, med flera av öststaternas presidenter närvarande. (Bild: Scanpix)
Resa i en föränderlig tid
Publicerad: 4 november 2009, 01:15
Senast uppdaterad: 18 november 2009, 10:32
Senast uppdaterad: 18 november 2009, 10:32
1989/2009 – Del 3
I början av september lämnar frilansjournalist Björn Gustavsson Sverige för en resa i östra Europa. Året är 1989, och under resans gång förändras inte bara landskapet utanför tågfönstret, hela världen förändras. I sin dagbok fångar han både de egna och politikens händelser. Artikeln är del 3 i serien om Berlinmurens fall.
LÄS MER
Björn Gustavsson
Frilansande kulturjournalist, sedan tidigt 80-tal. Bosatt i Siljansbygden, Dalarna.
Har gett ut tre böcker med Eyvind Johnson-texter, en debattbok om svenska kultursidor ("Farväl kultursidor", 2008) och två diktsamlingar (den senaste kom nu i höstas, "Mörker, paradis").
Essän om hans resa genom östra Europa 1989 ingår i veckans artikelserie om 20-årsminnet av Berlinmurens fall.
Har gett ut tre böcker med Eyvind Johnson-texter, en debattbok om svenska kultursidor ("Farväl kultursidor", 2008) och två diktsamlingar (den senaste kom nu i höstas, "Mörker, paradis").
Essän om hans resa genom östra Europa 1989 ingår i veckans artikelserie om 20-årsminnet av Berlinmurens fall.
5/9
Jag och min flickvän påbörjar en flera månader lång rundresa i Östeuropa. Först tågfärja från kapitalism till kommunism: från Trelleborg till Sassnitz, där tåget blir stående medan DDR:s tulltjänstemän stövlar in och börjar undersöka skåputrymmen och skrymmande bagage. Men attityden är mjukare jämfört med några år tidigare. Nu går hanteringen snabbt och egendomligt formellt. Den uniformerade tjänstemannen kastar ur sig frågor som "Har ni kommunikationsradio med er?" med en egendomlig lättvindighet – gränsande till ironi.
Deutsche Reichsbahns tågsätt glider fram över Nordpreussens ödsliga slätter, präglade av stora kollektivjordbruk. Vi dricker öl i en gammalmodig restaurangvagn med vita tygdukar. Kyparen har svart fluga.
6/9
Vi har hamnat i ett land som med sina ånglok, mjölkbarer och enkla mataffärer förflyttar mig tillbaka till femtiotalets svenska landsbygd. DDR: En "demokratisk republik" som officiellt förklarat sig vara "oåterkalleligt förbundet med Sovjetunionen".
På en kvarterskrog träffar vi en ung man som bjuder oss hem till sig. Han ser sig oroligt om i trapphuset innan vi går in i lägenheten; han får inte bjuda hem västerlänningar. Det stora vardagsrummet är fyllt av böcker, vi diskuterar det politiska läget, undrar vad han tror om en eventuell förändring. Kanske blir det bättre efter Erich Honecker; han är ju gammal nu, säger jag. Nej, nej, svarar vår nyfunne vän med ett uppgivet leende: "Honecker dör aldrig."
9/9
Vi anländer till Budapest. Vi ser stora grupper av östtyskar på torgen i centrum. De protesterar mot orättvisan i att ungrare tillåts resa till väst, men inte DDR-invånare.
11/9
Ungern öppnar gränsen till Österrike. De närmsta veckorna kommer tiotusentals regimkritiska östtyskar att fly västerut via denna oväntade öppning i järnridån.
15/9
Vi hyr en lägenhet i centrala Budapest. En tvåa med balkong kostar 200 kronor i veckan. Med västvaluta lever man billigt här. En middag för 10 kronor, en operabiljett för 20. Vi besöker de uråldriga kaféerna, ofta byggda i samma stil som i Wien (när dessa lokaler byggdes bestod ännu den habsburgska dubbelmonarkin). På många kaféer underhåller pianister, ibland små stråkensembler.
19/9
Jag träffar några personer som berättar om hemliga läsecirklar. Deltagarna byter böcker med varandra och vidarebefordrar översättningar från illegala tryckerier. En av de regimkritiska författare som inte kan ge ut sina böcker och som åtminstone tidigare gömt sina manuskript i trädgården vid sin kolonistuga är György Konrad.
7/10
Tidningarna rapporterar att Ungern ska få ett demokratiskt statsskick. Kommunistpartiet ska avskaffa sig självt men återuppstå under nytt namn. Parlamentet ska fungera i oförändrad form fram till dess att fria val hållits, vilket troligen kommer att ske våren 1990.
20/10
Den sovjetiske utrikesministern lovar östblocksländerna "absolut fritt val" vad gäller eventuella politiska förändringar.
Här i Budapest finns många kvarter med kulhål och granatskador på fasaderna: minnen efter både världskriget och den ryska invasionen 1956.
23/10
På årsdagen av upproret 1956 deklareras att den tidigare folkrepubliken ska omvandlas till en demokrati. Cirka 100 000 människor samlas utanför parlamentet, där talmannen, Matyas Szüös, ger sin vision av det nya Ungern, stående på samma balkong som ledaren för 1956 års uppror, Imre Nagy. (Fram till nu har alla officiella markeringar av årsdagen av folkresningen 1956 varit strikt förbjudna i Ungern.)
25/10
Tjeckoslovakiens premiärminister Adamec anklagar österrikiska tidningar för att underblåsa de regimkritiska protestdemonstrationer som nyligen förekommit i Prag. Han kritiserar Österrike för att i allt för hög grad bry sig om tjeckiska dissidenter – som exempelvis den bannlyste dramatikern Václav Havel. "För Pragregeringen är sådana aktivister inga alls; de är helt enkelt ingenting." Adamec varnar Österrike: "Kritik som syftar till likvidation av det kommunistiska systemet kan vi inte acceptera."
31/10
Från Prag rapporteras att 10 000-tals människor samlats för att kräva fria val och en ny regering. Polisen arresterar 355 personer och sårar ett dussintal. Bland andra Pragfilharmonikerna stöder en skrivelse som kräver demokrati.
Ännu osäkert vad den politiska instabiliteten i Europa ska leda till: islossning eller skärpt diktatur?
4/11
Jag ser många demonstranter utanför den sovjetiska ambassaden i Budapest. Plakaten kräver att de ryska trupperna genast lämnar Ungern. Många deltagare bär stearinljus, för att hedra minnet av dem som dödades under den ryska invasionen 1956. Men ambassadpersonalen vinklar ner persiennerna och vägrar ta emot. Jag konstaterar att flera av de ungerska poliser som vaktar ambassadbyggnaden ler instämmande mot demonstranterna.
Jag vandrar runt på gator med namn som Leninavenyn, Majakovskijgatan, Gorkijavenyn, Moskvatorget, Engelstorget… Och stadens spårbussar har fortfarande kvar numreringar från 70 och uppåt. Detta beror – kuriöst nog – på att den första linjen togs i bruk på Stalins 70-årsdag.
6/11
Östtysklands främsta dagstidning, Neues Deutschland ("Organ des Zentralkommitees der sozialistischen einheitspartei Deutschlands") berättar om helgens massdemonstration i Östberlin, med en halv miljon deltagare. Tidningen hävdar att människor anslöt sig till demonstrationen "med förväntningar på socialistisk förnyelse i DDR". Kommunistpartiet står på demonstranternas sida, fastslår faderligt en ledarskribent. En annan av dagens ledarskribenter understryker att de reformer som nu ska inledas inte syftar till "mindre" socialism; de syftar till en bättre, effektivare och mer attraktiv socialism.
7/11
De senaste två månaderna beräknas 80 000 östtyskar ha flytt till väst. Det östtyska kommunistpartiet samlas i morgon till ett tredagarsmöte. Partiets nye generalsekreterare Egon Krenz har utlyst omfattande reformer.
8/11
På årsdagen av revolutionen 1917 samlas i Moskva 10 000 människor för att demonstrera mot kommuniststyret. En av talarna säger: "Makten måste tas från systemet och ges till folket." Ett av många slagord: "72 år på vägen till ingenstans."
Östtysklands regering avgår. Bara det senaste dygnet har 10 000 östtyskar flytt landet.
9/11
Östtyskland öppnar gränsen mot Västtyskland för fri passage. I Berlin råder karnevalsstämning vid övergångarna. Öppnandet av muren kommer lika överraskande som byggandet av den. Och i båda fallen är orsaken densamma: massflykt från öst till väst.
Politbyråmedlemmen Günter Schabowski håller en kaotisk presskonferens. Han återger generalsekretare Egon Krenz direktiv att gränspasseringar ska tillåtas till Västberlin. Men gränsvakterna vid övergångsstationerna vid muren är inte informerade om detaljerna i beslutet och börjar släppa ut sina landsmän genom muren utan de restriktioner som Krenz hade beslutat. I glädjeyran börjar berlinarna riva muren. Euforiska DDR-medborgare kastar rosor till gränsvakterna och stämningen de följande dygnen fortsätter att vara karnevalsartad. Berlinare från öst och väst förenas i ett stort kramkalas och överallt flyger sektkorkar.
12/11
För sjunde vintern i följd tvingas rumänerna leva med drastiska inskränkningar vad gäller tillgång till el och vatten. Lägenheter får värmas endast 4-6 timmar per dag. Varmvatten tillhandahålls högst tre timmar per dag. Den som använder elektriska kaminer riskerar hårda straff. Hotell och restauranger måste också spara el och tvingas stänga senast kl 21. Inte ens på lyxhotell kommer glödlampor starkare än 20 watt att tillåtas. Statligt anställda tillåts endast arbeta i dagsljus (vilket så här års betyder fram till 15-tiden).
Det rumänska kommunistpartiets organ Scienteia skriver att socialismen är "det enda alternativet för mänsklighetens fria utveckling" och fördömer de "antikommunistiska kampanjerna" runtom i världen.
13/11
Två miljoner östtyskar har den gånga helgen passat på att göra en eftertraktad resa till väst. Fem mil långa bilköer rapporteras, och tågen har varit fyllda; DDR-medborgare har pressat in sig i extrainsatta godsvagnar för att få uppleva några dagar i Väst.
14/11
En patriark för den rumänska ortodoxa kyrkan, Virgil Gheorghiu, arrangerar ett protestmöte i Paris, vid den rumänska ambassaden, riktat mot kommunistregimen i hemlandet. Gheorghiu uppmanar till europeisk revolt mot Ceausescu. Proteströrelserna denna höst har i många fall sin upprinnelse i kyrkliga samfund; det är där revolutionen har förberetts.
15/11
400 000 DDR-medborgare demonstrerar för fria val.
16/11
Sovjetunionens president, Gorbatjov, prisar reformvågen som drar fram genom Europa.
20/11
Vi hyr en lägenhet i Prag. På gatorna möter vi hästdragna kärror med sotiga män som skyfflar ut kol till källarna, inför vintern.
Pragpolisen använde i helgen batonger och tårgas för att upplösa en demonstration med 50 000 deltagare. Utan förvarning gick kravallutrustade polisstyrkor till attack. Västliga diplomater talar om "exempellös grymhet". Jag fick senare veta att en svensk diplomat befunnit sig i närheten. Han försökte ta sig ur polisringen genom att visa sitt diplomatpass – men poliserna bara skrattade rått och slog ned honom. Efter kravallpolisens våldsamma framfart har Prags skådespelare nu deklarerat en teaterstrejk. Och studenterna inleder en total föreläsningsbojkott. Och arbetarna planerar för en kommande generalstrejk.
Ledarskribenten Carl Gustaf Ströhm i västtyska Die Welt kommenterar den dramatiska utvecklingen runtom i Europa: "Det som var omöjligt att föreställa sig i går är verklighet i dag och kanske vardag redan i morgon. I den lettiska huvudstaden Riga demonstrerar hundratusentals för oberoende. Man skulle vidare kunna räkna upp: Estland och republiken Moldau, Georgien och Armenien. En folkets vår har fattat tag i kontinenten – och ett ragnarök har börjat för de kommunistiska regimerna."
21/11
Rumäniens stats- och partichef, Nicolae Ceausescu öppningstalar vid partidagarna (en dryg månad innan han blir avsatt och hängd): "Den vetenskapliga socialismen av rumänskt märke är den enda riktiga vägen för skapandet av en ny människa. Den är också absolut nödvändig för 23 miljoner rumäners lycka…". Ceausescu säger bestämt nej till reformer – av vilket slag de vara månde. I stället ska nu partiet skärpa sin kontrollverksamhet. Hans fem timmar långa tal (!) avbröts regelbundet av jubel och taktfasta applåder från de 3 300 delegaterna, och av hyllningsrop som "Ceausescu – hjälten!", "Ceausescu och folket!" och "Rumänien – kommunism!"
24/11
Václav Havel framträder vid demonstrationer på Vaclavplatsen i Prag. Vid hans sida står Alexander Dubcek – som under den så kallade Pragvåren 1968 försökte genomföra reformer och skapa "en socialism med mänskligt ansikte". (De kommunistiska makthavarna svarade den gången med att sända honom som ambassadör till Turkiet.)
25/11
Den tjeckiske partiledaren Milos Jakes avgår tillsammans med hela politbyrån. Och landets försvarsminister har förts till sjukhus efter att ha tagit en överdos lugnande tabletter…
26/11
Nybildade oppositionsrörelsen Medborgarforum publicerar ett manifest där de kräver omfattande förändringar av Tjeckoslovakien.
30/11
Den tjeckiska regeringen uppger att man nu förhandlar med Medborgarforum om bildandet av en koalitionsregering. Samtidigt meddelas att det tjeckiska parlamentet beslutat stryka den paragraf i författningen som föreskriver det kommunistiska partiets maktmonopol. Nyhetsbyrån UPI skriver apropå den snabba utvecklingen i Tjeckoslovakien: "Sedan beslutet att inte ta till någon kinesisk lösning väl fattats, faller ledarskapet som ett korthus."
5/12
Det unika mötet mellan Sovjetunionens och USA:s presidenter betecknas som mycket lyckat. Gorbatjov och Bush deklarerar att det kalla krigets era är slut och att de tidigare fiendemakterna nu ska börja samarbeta. Bush föreslår åtgärder för att integrera Sovjetunionen i västs ekonomiska system. Gorbatjov är positiv och säger att Moskva ser fram emot att bli en del av västvärldens ekonomi.
10/12
I Tjeckoslovakien bildas en koalitionsregering där drygt hälften av ministrarna kommer från oppositionen. Flera av dem är kända dissidenter, och några kommer nästan direkt från fängelset… Samtidigt avgår landets president, Gustav Husak (som ju installerades efter den ryska invasionen 1968).
11/12
Jag reser med inrikes nattåg mot Bratislava. De tidigare rödlysande stjärnorna på stationshusen är nu överallt släckta…
12/12
På Café Europa i Prag, med originalinteriör i jugend, är det mesta sig likt. Två gamla herrar, i slitna kostymer, underhåller med violinspel, en tredje ackompanjerar på flygeln. Tillresta västeuropéer sitter vid marmorborden mellan de förgyllda pelarna. Var och varannan har en kamera på stolsryggen: allt kan fortfarande hända.
13/12
Besöker Praguniversitetets juridiska fakultet (universitetet är ett av Europas äldsta). Studenterna fortsätter sin föreläsningsstrejk och ägnar dagarna åt stormöten och opinionsbildning. Några juriststuderande berättar för mig att förra månaden beslagtog polisen dagstidningar i avsikt att hindra att de distribuerades vidare ut i landet. Säkerhetspolis öppnade godsvagnar och anställde formliga tidningsbål (som trodde de sig därigenom kunna begränsa upproret till studentkvarteren i Prag).
14/12
Äter frukost på Café Paris, i centrala Prag, där dissidentgruppen Charta 77 tidigare brukade hålla sina möten. Fortfarande syns regimens spionkameror, monterade uppe vid taklisterna… Överallt syns affischer på Václav Havel med texten: "Haven na hrad!" Havel till slottet! Alltså: Havel till makten!
Nu när kommunisterna är i minoritet i den nya tjeckiska koalitionsregeringen avslutar Pragfilharmonikerna sin spelstrejk. Orkestern öppningsspelar med en gratiskonsert till förmån för Medborgarforum. Chefsdirigenten Václav Neumann dirigerar Beethovens "An die Freude" – vilket passar denna pågående revolution, som ju sker med fredliga medel och som kallats "sammetsrevolutionen" och "den glada revolutionen". Václav Havel, en dissident som nyligen satt fängslad, kommer ut på podiet efter konserten. Publiken i den överfulla salen blir hänförd, applåderar, stampar i golvet. "Havel, Havel!" ropar de. Musiker och körsångare gör segertecken när de lämnar scenen. Folk jublar och svarar med samma tecken. Euforin är total.
16/12
Václav Havel förklarar sig villig att kandidera till posten som president.
25/12
Rumäniens ledare Ceausescu och hans fru avrättas på juldagen. Dagarna innan har rapporterats om tusentals döda i strider mellan regimen och oppositionen. Ceausescu stöds av lojala Securitate-styrkor, men huvuddelen av armén har tagit folkets parti. (Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, kommer sedermera att bli landets första demokratiskt valda president.)
30/12
TT-Reuter meddelar: "Den världsberömde dramatikern Václav Havel, som för inte länge sedan beskrevs som samhällets fiende, avlade på fredagen eden som Tjeckoslovakiens president."
Jag och min flickvän påbörjar en flera månader lång rundresa i Östeuropa. Först tågfärja från kapitalism till kommunism: från Trelleborg till Sassnitz, där tåget blir stående medan DDR:s tulltjänstemän stövlar in och börjar undersöka skåputrymmen och skrymmande bagage. Men attityden är mjukare jämfört med några år tidigare. Nu går hanteringen snabbt och egendomligt formellt. Den uniformerade tjänstemannen kastar ur sig frågor som "Har ni kommunikationsradio med er?" med en egendomlig lättvindighet – gränsande till ironi.
Deutsche Reichsbahns tågsätt glider fram över Nordpreussens ödsliga slätter, präglade av stora kollektivjordbruk. Vi dricker öl i en gammalmodig restaurangvagn med vita tygdukar. Kyparen har svart fluga.
6/9
Vi har hamnat i ett land som med sina ånglok, mjölkbarer och enkla mataffärer förflyttar mig tillbaka till femtiotalets svenska landsbygd. DDR: En "demokratisk republik" som officiellt förklarat sig vara "oåterkalleligt förbundet med Sovjetunionen".
På en kvarterskrog träffar vi en ung man som bjuder oss hem till sig. Han ser sig oroligt om i trapphuset innan vi går in i lägenheten; han får inte bjuda hem västerlänningar. Det stora vardagsrummet är fyllt av böcker, vi diskuterar det politiska läget, undrar vad han tror om en eventuell förändring. Kanske blir det bättre efter Erich Honecker; han är ju gammal nu, säger jag. Nej, nej, svarar vår nyfunne vän med ett uppgivet leende: "Honecker dör aldrig."
9/9
Vi anländer till Budapest. Vi ser stora grupper av östtyskar på torgen i centrum. De protesterar mot orättvisan i att ungrare tillåts resa till väst, men inte DDR-invånare.
11/9
Ungern öppnar gränsen till Österrike. De närmsta veckorna kommer tiotusentals regimkritiska östtyskar att fly västerut via denna oväntade öppning i järnridån.
15/9
Vi hyr en lägenhet i centrala Budapest. En tvåa med balkong kostar 200 kronor i veckan. Med västvaluta lever man billigt här. En middag för 10 kronor, en operabiljett för 20. Vi besöker de uråldriga kaféerna, ofta byggda i samma stil som i Wien (när dessa lokaler byggdes bestod ännu den habsburgska dubbelmonarkin). På många kaféer underhåller pianister, ibland små stråkensembler.
19/9
Jag träffar några personer som berättar om hemliga läsecirklar. Deltagarna byter böcker med varandra och vidarebefordrar översättningar från illegala tryckerier. En av de regimkritiska författare som inte kan ge ut sina böcker och som åtminstone tidigare gömt sina manuskript i trädgården vid sin kolonistuga är György Konrad.
7/10
Tidningarna rapporterar att Ungern ska få ett demokratiskt statsskick. Kommunistpartiet ska avskaffa sig självt men återuppstå under nytt namn. Parlamentet ska fungera i oförändrad form fram till dess att fria val hållits, vilket troligen kommer att ske våren 1990.
20/10
Den sovjetiske utrikesministern lovar östblocksländerna "absolut fritt val" vad gäller eventuella politiska förändringar.
Här i Budapest finns många kvarter med kulhål och granatskador på fasaderna: minnen efter både världskriget och den ryska invasionen 1956.
23/10
På årsdagen av upproret 1956 deklareras att den tidigare folkrepubliken ska omvandlas till en demokrati. Cirka 100 000 människor samlas utanför parlamentet, där talmannen, Matyas Szüös, ger sin vision av det nya Ungern, stående på samma balkong som ledaren för 1956 års uppror, Imre Nagy. (Fram till nu har alla officiella markeringar av årsdagen av folkresningen 1956 varit strikt förbjudna i Ungern.)
25/10
Tjeckoslovakiens premiärminister Adamec anklagar österrikiska tidningar för att underblåsa de regimkritiska protestdemonstrationer som nyligen förekommit i Prag. Han kritiserar Österrike för att i allt för hög grad bry sig om tjeckiska dissidenter – som exempelvis den bannlyste dramatikern Václav Havel. "För Pragregeringen är sådana aktivister inga alls; de är helt enkelt ingenting." Adamec varnar Österrike: "Kritik som syftar till likvidation av det kommunistiska systemet kan vi inte acceptera."
31/10
Från Prag rapporteras att 10 000-tals människor samlats för att kräva fria val och en ny regering. Polisen arresterar 355 personer och sårar ett dussintal. Bland andra Pragfilharmonikerna stöder en skrivelse som kräver demokrati.
Ännu osäkert vad den politiska instabiliteten i Europa ska leda till: islossning eller skärpt diktatur?
4/11
Jag ser många demonstranter utanför den sovjetiska ambassaden i Budapest. Plakaten kräver att de ryska trupperna genast lämnar Ungern. Många deltagare bär stearinljus, för att hedra minnet av dem som dödades under den ryska invasionen 1956. Men ambassadpersonalen vinklar ner persiennerna och vägrar ta emot. Jag konstaterar att flera av de ungerska poliser som vaktar ambassadbyggnaden ler instämmande mot demonstranterna.
Jag vandrar runt på gator med namn som Leninavenyn, Majakovskijgatan, Gorkijavenyn, Moskvatorget, Engelstorget… Och stadens spårbussar har fortfarande kvar numreringar från 70 och uppåt. Detta beror – kuriöst nog – på att den första linjen togs i bruk på Stalins 70-årsdag.
6/11
Östtysklands främsta dagstidning, Neues Deutschland ("Organ des Zentralkommitees der sozialistischen einheitspartei Deutschlands") berättar om helgens massdemonstration i Östberlin, med en halv miljon deltagare. Tidningen hävdar att människor anslöt sig till demonstrationen "med förväntningar på socialistisk förnyelse i DDR". Kommunistpartiet står på demonstranternas sida, fastslår faderligt en ledarskribent. En annan av dagens ledarskribenter understryker att de reformer som nu ska inledas inte syftar till "mindre" socialism; de syftar till en bättre, effektivare och mer attraktiv socialism.
7/11
De senaste två månaderna beräknas 80 000 östtyskar ha flytt till väst. Det östtyska kommunistpartiet samlas i morgon till ett tredagarsmöte. Partiets nye generalsekreterare Egon Krenz har utlyst omfattande reformer.
8/11
På årsdagen av revolutionen 1917 samlas i Moskva 10 000 människor för att demonstrera mot kommuniststyret. En av talarna säger: "Makten måste tas från systemet och ges till folket." Ett av många slagord: "72 år på vägen till ingenstans."
Östtysklands regering avgår. Bara det senaste dygnet har 10 000 östtyskar flytt landet.
9/11
Östtyskland öppnar gränsen mot Västtyskland för fri passage. I Berlin råder karnevalsstämning vid övergångarna. Öppnandet av muren kommer lika överraskande som byggandet av den. Och i båda fallen är orsaken densamma: massflykt från öst till väst.
Politbyråmedlemmen Günter Schabowski håller en kaotisk presskonferens. Han återger generalsekretare Egon Krenz direktiv att gränspasseringar ska tillåtas till Västberlin. Men gränsvakterna vid övergångsstationerna vid muren är inte informerade om detaljerna i beslutet och börjar släppa ut sina landsmän genom muren utan de restriktioner som Krenz hade beslutat. I glädjeyran börjar berlinarna riva muren. Euforiska DDR-medborgare kastar rosor till gränsvakterna och stämningen de följande dygnen fortsätter att vara karnevalsartad. Berlinare från öst och väst förenas i ett stort kramkalas och överallt flyger sektkorkar.
12/11
För sjunde vintern i följd tvingas rumänerna leva med drastiska inskränkningar vad gäller tillgång till el och vatten. Lägenheter får värmas endast 4-6 timmar per dag. Varmvatten tillhandahålls högst tre timmar per dag. Den som använder elektriska kaminer riskerar hårda straff. Hotell och restauranger måste också spara el och tvingas stänga senast kl 21. Inte ens på lyxhotell kommer glödlampor starkare än 20 watt att tillåtas. Statligt anställda tillåts endast arbeta i dagsljus (vilket så här års betyder fram till 15-tiden).
Det rumänska kommunistpartiets organ Scienteia skriver att socialismen är "det enda alternativet för mänsklighetens fria utveckling" och fördömer de "antikommunistiska kampanjerna" runtom i världen.
13/11
Två miljoner östtyskar har den gånga helgen passat på att göra en eftertraktad resa till väst. Fem mil långa bilköer rapporteras, och tågen har varit fyllda; DDR-medborgare har pressat in sig i extrainsatta godsvagnar för att få uppleva några dagar i Väst.
14/11
En patriark för den rumänska ortodoxa kyrkan, Virgil Gheorghiu, arrangerar ett protestmöte i Paris, vid den rumänska ambassaden, riktat mot kommunistregimen i hemlandet. Gheorghiu uppmanar till europeisk revolt mot Ceausescu. Proteströrelserna denna höst har i många fall sin upprinnelse i kyrkliga samfund; det är där revolutionen har förberetts.
15/11
400 000 DDR-medborgare demonstrerar för fria val.
16/11
Sovjetunionens president, Gorbatjov, prisar reformvågen som drar fram genom Europa.
20/11
Vi hyr en lägenhet i Prag. På gatorna möter vi hästdragna kärror med sotiga män som skyfflar ut kol till källarna, inför vintern.
Pragpolisen använde i helgen batonger och tårgas för att upplösa en demonstration med 50 000 deltagare. Utan förvarning gick kravallutrustade polisstyrkor till attack. Västliga diplomater talar om "exempellös grymhet". Jag fick senare veta att en svensk diplomat befunnit sig i närheten. Han försökte ta sig ur polisringen genom att visa sitt diplomatpass – men poliserna bara skrattade rått och slog ned honom. Efter kravallpolisens våldsamma framfart har Prags skådespelare nu deklarerat en teaterstrejk. Och studenterna inleder en total föreläsningsbojkott. Och arbetarna planerar för en kommande generalstrejk.
Ledarskribenten Carl Gustaf Ströhm i västtyska Die Welt kommenterar den dramatiska utvecklingen runtom i Europa: "Det som var omöjligt att föreställa sig i går är verklighet i dag och kanske vardag redan i morgon. I den lettiska huvudstaden Riga demonstrerar hundratusentals för oberoende. Man skulle vidare kunna räkna upp: Estland och republiken Moldau, Georgien och Armenien. En folkets vår har fattat tag i kontinenten – och ett ragnarök har börjat för de kommunistiska regimerna."
21/11
Rumäniens stats- och partichef, Nicolae Ceausescu öppningstalar vid partidagarna (en dryg månad innan han blir avsatt och hängd): "Den vetenskapliga socialismen av rumänskt märke är den enda riktiga vägen för skapandet av en ny människa. Den är också absolut nödvändig för 23 miljoner rumäners lycka…". Ceausescu säger bestämt nej till reformer – av vilket slag de vara månde. I stället ska nu partiet skärpa sin kontrollverksamhet. Hans fem timmar långa tal (!) avbröts regelbundet av jubel och taktfasta applåder från de 3 300 delegaterna, och av hyllningsrop som "Ceausescu – hjälten!", "Ceausescu och folket!" och "Rumänien – kommunism!"
24/11
Václav Havel framträder vid demonstrationer på Vaclavplatsen i Prag. Vid hans sida står Alexander Dubcek – som under den så kallade Pragvåren 1968 försökte genomföra reformer och skapa "en socialism med mänskligt ansikte". (De kommunistiska makthavarna svarade den gången med att sända honom som ambassadör till Turkiet.)
25/11
Den tjeckiske partiledaren Milos Jakes avgår tillsammans med hela politbyrån. Och landets försvarsminister har förts till sjukhus efter att ha tagit en överdos lugnande tabletter…
26/11
Nybildade oppositionsrörelsen Medborgarforum publicerar ett manifest där de kräver omfattande förändringar av Tjeckoslovakien.
30/11
Den tjeckiska regeringen uppger att man nu förhandlar med Medborgarforum om bildandet av en koalitionsregering. Samtidigt meddelas att det tjeckiska parlamentet beslutat stryka den paragraf i författningen som föreskriver det kommunistiska partiets maktmonopol. Nyhetsbyrån UPI skriver apropå den snabba utvecklingen i Tjeckoslovakien: "Sedan beslutet att inte ta till någon kinesisk lösning väl fattats, faller ledarskapet som ett korthus."
5/12
Det unika mötet mellan Sovjetunionens och USA:s presidenter betecknas som mycket lyckat. Gorbatjov och Bush deklarerar att det kalla krigets era är slut och att de tidigare fiendemakterna nu ska börja samarbeta. Bush föreslår åtgärder för att integrera Sovjetunionen i västs ekonomiska system. Gorbatjov är positiv och säger att Moskva ser fram emot att bli en del av västvärldens ekonomi.
10/12
I Tjeckoslovakien bildas en koalitionsregering där drygt hälften av ministrarna kommer från oppositionen. Flera av dem är kända dissidenter, och några kommer nästan direkt från fängelset… Samtidigt avgår landets president, Gustav Husak (som ju installerades efter den ryska invasionen 1968).
11/12
Jag reser med inrikes nattåg mot Bratislava. De tidigare rödlysande stjärnorna på stationshusen är nu överallt släckta…
12/12
På Café Europa i Prag, med originalinteriör i jugend, är det mesta sig likt. Två gamla herrar, i slitna kostymer, underhåller med violinspel, en tredje ackompanjerar på flygeln. Tillresta västeuropéer sitter vid marmorborden mellan de förgyllda pelarna. Var och varannan har en kamera på stolsryggen: allt kan fortfarande hända.
13/12
Besöker Praguniversitetets juridiska fakultet (universitetet är ett av Europas äldsta). Studenterna fortsätter sin föreläsningsstrejk och ägnar dagarna åt stormöten och opinionsbildning. Några juriststuderande berättar för mig att förra månaden beslagtog polisen dagstidningar i avsikt att hindra att de distribuerades vidare ut i landet. Säkerhetspolis öppnade godsvagnar och anställde formliga tidningsbål (som trodde de sig därigenom kunna begränsa upproret till studentkvarteren i Prag).
14/12
Äter frukost på Café Paris, i centrala Prag, där dissidentgruppen Charta 77 tidigare brukade hålla sina möten. Fortfarande syns regimens spionkameror, monterade uppe vid taklisterna… Överallt syns affischer på Václav Havel med texten: "Haven na hrad!" Havel till slottet! Alltså: Havel till makten!
Nu när kommunisterna är i minoritet i den nya tjeckiska koalitionsregeringen avslutar Pragfilharmonikerna sin spelstrejk. Orkestern öppningsspelar med en gratiskonsert till förmån för Medborgarforum. Chefsdirigenten Václav Neumann dirigerar Beethovens "An die Freude" – vilket passar denna pågående revolution, som ju sker med fredliga medel och som kallats "sammetsrevolutionen" och "den glada revolutionen". Václav Havel, en dissident som nyligen satt fängslad, kommer ut på podiet efter konserten. Publiken i den överfulla salen blir hänförd, applåderar, stampar i golvet. "Havel, Havel!" ropar de. Musiker och körsångare gör segertecken när de lämnar scenen. Folk jublar och svarar med samma tecken. Euforin är total.
16/12
Václav Havel förklarar sig villig att kandidera till posten som president.
25/12
Rumäniens ledare Ceausescu och hans fru avrättas på juldagen. Dagarna innan har rapporterats om tusentals döda i strider mellan regimen och oppositionen. Ceausescu stöds av lojala Securitate-styrkor, men huvuddelen av armén har tagit folkets parti. (Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, kommer sedermera att bli landets första demokratiskt valda president.)
30/12
TT-Reuter meddelar: "Den världsberömde dramatikern Václav Havel, som för inte länge sedan beskrevs som samhällets fiende, avlade på fredagen eden som Tjeckoslovakiens president."
