ººNils-Arne Bidsell, Filip Nilsson och Ulf Persson vässar klorna. De tre oregerliga Kristianstadsmoderaterna tycks inte vilja lämna kommunpolitiken utan siktar i stället på medlemskap i andra partier.

Det står dem naturligtvis fritt. Men frågan är om något annat parti verkligen vill – och vågar – ta emot dem. För det är ju faktiskt just vad det handlar om. Ingen har ifrågasatt de tres politiska vilja, ideologiskt är de mörkblå in i själen. Nej, i stället har de gjort sig omöjliga i det inre partiarbetet. De har agerat efter eget huvud i större utsträckning än vad som fungerar när en majoritet ska hålla ihop ett koalitionsstyre. Gruppledaren har helt enkelt inte kunnat lita på dem.

Om vårt valsystem hade varit annorlunda, om de förtroendevalda hade suttit på personliga mandat, så hade situationer som dessa aldrig uppstått: för som det är nu så uppstår de med jämna mellanrum, runt om i landet.

Det vore onekligen också att föredra. Ett valsystem med starkare koppling mellan väljare och valda hade ökat väljarnas makt på bekostnad av partiernas.

Detta är partierna av förklarliga skäl inte intresserade av. De frodas ju i ett system där man i första hand röstar på partier, inte på personer. Det lilla inslag av personval som finns har ingen större möjlighet att rubba partiernas makt.

Just därför har de tre trilskande moderaterna – Bidsell, Nilsson och Persson – ingenting att komma med nu när partiet har konstaterat att några formella fel inte begicks under nomineringsstämman.

Betraktat utifrån ser turerna inom Kristianstadmoderaterna inte ut att vara något annat än ett maktpolitiskt spel. Om man tar Bidsell som exempel så agerade han på precis samma sätt under den förra mandatperioden som han har gjort under denna. Vad är det som säger att han och hans vänner inte kommer att fortsätta med det om de släpps in i ett annat parti?