Skolpersonalen tar inte mobbningen på allvar. De tittar bort när det blir slagsmål i korridoren och låtsas inte höra när ord som "hora" eller "bög" viner över skolgården. Många elever tror inte ens att lärarna kan hjälpa dem.

Det är en ganska deprimerande bild av stämningsläget på skolorna som målas upp i Skolinspektionens nya kvalitetsgranskning av arbetet mot mobbning.



Skolinspektionen har följt arbetet mot trakasserier och kränkande behandling på femtio skolor, från april till december förra året. Skolorna valdes ut antingen för att de varit kända för att ha problem med mobbning, eller för att det förebyggande arbetet kunde antas fungera ovanligt väl.

Urvalet är så litet att det inte kan betraktas som representativt för hela landet. Däremot ger rapporten gott om både dåliga och goda exempel.

En överväldigande majoritet av skolorna i undersökningen, åtta av tio, saknar en godkänd likabehandlingsplan som visar hur personalen ska arbeta mot mobbning. Tre av tio skolor följer inte den nya lagen om diskriminering. Cirka en av tio har ingen beredskap för att hantera situationer när vuxna kränker barn.

Ibland framstår kraven på planer och riktlinjer som en onödig byråkratisering av verksamheten. Men när det gäller mobbning verkar sådana behövas – det räcker inte att förlita sig på att de vuxna i skolan är snälla och vill barnen väl.

Skolorna som klarar sig bra i Skolinspektionens granskning verkar alla ha genomtänkta rutiner för att handskas med olika typer av trakasserier.

En viktig del i det förebyggande arbetet är att vuxna måste finnas tillhands även utanför lektionstid, i korridorer och på skolgårdar.

De goda skolexemplen är de där man arbetar systematiskt med faddersystem, kamratstödjare, antimobbningsråd och rastvakter.

Ett annat sätt är minska mobbningsrisken är att se till att föräldrarna informeras och engageras. På Internationella engelska skolan i Gävle har varje klass två mentorer som varannan vecka ringer eller mejlar till föräldrarna och frågar hur eleven trivs i skolan.

Gläntanskolan i Helsingborgs kommun lyfts fram som en skola med goda rutiner för att upptäcka och förebygga mobbning – där har lärarna jobbat fram en samsyn kring hur de ska reagera när de upptäcker att något är fel.



Kamratstödjare finns på många skolor. Det är ett system som kan fungera väl – men det förutsätter att barnen själva vet vilken roll de ska fylla, att de inte utses därför att de är hippa och att kraven på dem inte blir för stora.

Att förebygga och hejda mobbning är inte enkelt. Även när lärarna är hängivna och kunniga är det inte alltid helt enkelt att reda ut konflikter eller att förstå när ett bråk är på skoj eller på allvar.

Men Skolinspektionens kartläggning visar att det finns många goda verktyg att använda sig av, så att risken för mobbning åtminstone minimeras. Varje skolledare och lärare har ett ansvar för att göra den egna skolan så fri från mobbning som möjligt.