Kristianstads kommun visar i det preliminära årsbokslutet förvånande nog upp ett positivt resultat för 2009. Man klarar överskottsmålet med råge. En stor del av detta beror på sänkta arbetsgivaravgifter, vilket är välkommet. Det stärker bilden av att skattesänkningar är bra även för det offentliga.

Fast stora delar av det positiva resultatet beror främst på besparingar.



Det finns alltid en smärtgräns för hur mycket all verksamhet kan avstå, även om den gränsen vanligen kan sättas betydligt mycket snävare än vad man ofta tror. Ständig utveckling med verksamhetsöversyner leder som regel till nya och mer effektiva arbetsformer.

Men en stor del av den kommunala verksamheten är arbetsintensiv. Det går inte att minska bemanningen utan att det får konsekvenser.

Detta har Socialdemokraterna riktat in sig på när man nu kritiserar hur förskolorna har hanterats.

Våren 2009 tog majoriteten beslut som innebar att antalet barn per årsarbetare ökade från 5,5 till 6,0. Det kan verka lite, men sett i skenet av tidigare debatt är det naturligtvis en väg som är svår att gå.

Om man ser tillbaka på statistiken är det bara att konstatera att Kristianstads kommun har haft bättre personaltäthet i förskolorna. 1991 var det 3,9 barn per anställd, 1996 – som en följd av den dåvarande lågkonjunkturen – höjdes den till 5,2. Sedan dess har antalet barn inte sjunkit. År 2000 låg personaltätheten på 5,5, för att 2005 vara uppe i 6,0.

De stora barngrupperna i förskolan var ett hett ämne i valrörelsen 2002, för att sedan intensifieras. Trots detta gick det alltså åt fel håll i det Kristianstad som 2005 styrdes av S tillsammans med Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Detta bör man hålla i minnet när man nu hör kritik från S.

Redan 2004 utlovade S-regeringen 6000 fler förskollärare för att få ned antalet barn per anställd i förskolorna till 5,0. Året därefter rekommenderade Skolverket att grupperna i förskolan ska omfatta maximalt 13– 15 barn, vilket ansågs vara den optimala storleken, enligt internationell forskning, för att barn ska utvecklas på ett bra sätt.

Enligt den senaste statistiken, från 2008, är riksgenomsnittet 5,3 barn per årsarbetare och antalet barn per grupp 16,9.

Med fler barn i grupperna blir det självklart svårare att arbeta enligt läroplanen, och att nå uppsatta mål. Det blir också svårare att se till så att säkerheten är god.

En besparing i förskolan riskerar dessutom att återkomma i form av en utgift i den kommunala budgeten när barnen väl kommer upp i skolsystemet. Det krävs helt enkelt större insatser för att säkerställa kunskapsinhämtningen.



Lågkonjunkturen har drabbat kommunerna hårt. För detta har de fått extra statsstöd. Att kommunerna nu visar större överskott än planerat kan därför inte anses vara enbart positivt.

Det finns all anledning att satsa på den kommunala kärnverksamheten, se till så att det finns personal och vikarier på plats. Det är där resurserna ska läggas. Inte på någon annan arena.