Textstorlek
nlördagskrönika
Folkets television har sålt ut sin trovärdighet
Publicerad: 6 februari 2010, 01:15
Lördagskrönika
Anders Roslund är författare på heltid, men innan dess jobbade han 15 år på SVT. Det svenska folkets reklamfria television. Public service. Idag är det inte så, idag möts tittaren av varumärken och skyltar. Dags att ändra på det, anser Roslund.
– Exakt?
– Ja.
– Exakt ... en dammsugarpåse.
Att riva ner är enkelt, går snabbt, sådant som okunniga, svettiga, klåfingriga, historielösa fingrar gör medan de hämtar mer kaffe och låter bli att fundera på skillnaden mellan ett Åhlénsvaruhus och ett levande kulturarv.
Att bygga upp tog en aning längre tid. Ungefär ett halvt sekel. Sedan den där kvällen den fjärde september 1956.
Den första sändningen från Sveriges Radio.
Ett etermediabolag i folkets tjänst, styrt utan kommersiellt inflytande. Det var helt grundläggande, helt avgörande att ingen schampootillverkare eller chipstillverkare eller blöjtillverkare skulle kunna påverka eller ens misstänkas kunna påverka urval av nyheter, programinnehåll.
Finansierat med licensmedel för att garantera ord och röster utan avsikt att marknadsföra, kränga, maximera.
Vi valde att kalla det public service.
Tv i allmänhetens tjänst.
Hela förtroendet, hela tilliten från en sådan som jag eller en sådan som du baserades på just det. Television i min tjänst. Television som jag betalar några kronor för varje dag för att garanteras åtminstone en förmedlare av opinion jag aldrig ska kunna misstänka har betalats för att välja just det reportaget, den dokumentären, den nyhetsvinkeln.
För några år sedan rev någon ner den överenskommelsen. En kväll blinkade en reklamskylt förbi. Första gången, bara några sekunder, något stort evenemang. Det enda argumentet varje chef på SVT, varje tittare, varje debattör använder för att motivera existens försvann under just de sekunderna.
Om ni bara visste. Jag arbetade där då. Jag tog del av siffrorna. Någon sålde ut hela grundidén för en skitsumma, inte mer än vad du i ett glatt sällskap en kväll gör av med på krogen.
Och när någon tar bort det enda argumentet finns inga argument kvar.
Den skylten följdes av fler. Varje program som kunde definieras unik satsning blev motiv för en och sedan flera reklamskyltar. Numera, när ett alldagligt, lättproducerat, föga nyskapande program som exempelvis Friidrottskväll sänds möter jag reklamskyltar för i tur och ordning Stryktipset, Telia, Eniro och Dammsugarpåsar.nu. Om sex dagar börjar OS. Sätt dig ner, fyll skålen med popcorn och börja räkna reklamskyltar i alternativet du finansierar för att det ska vara reklamfritt.
Jag arbetade där i femton år. Jag älskar idén med public service, ett tvättmedelsreklamfritt alternativ. Jag har skrivit, debatterat, skrikit för fortsatt television i allmänhetens tjänst.
Men när det enda argumentet inte finns kvar, när det reklamfria fylls med ännu fler reklamskyltar? Jag förstår inte – varför slår inte TV3 och TV4 in öppna dörrar och driver kampanj när det enda syftet är borta? Om till och med en kramare som jag saknar verktyg finns inget motstånd kvar.
Vi talar alltså förhållandevis små summor, pengar som aldrig kan återskapa övergiven trovärdighet.
Köp ett par redaktionsstolar mindre. Hoppa över några väggar vid nästa korridorrenovering.
Varje ny skylt från dammsugarpåsar.nu river ner ännu en liten bit existensberättigande.
Ta bort skiten.
Eller avveckla mitt älskade SVT.
Anders Roslund
