Textstorlek
nfinal på omtalad trilogi
Information och desinformation
Publicerad: 8 februari 2010, 01:15
Senast uppdaterad: 8 februari 2010, 08:14
Senast uppdaterad: 8 februari 2010, 08:14
Roman
"Gå ner för trappan" var andra delen i en ganska fristående trilogi om helt vanliga människan Gunnar. Författare är pseudonymen Gunnar Blå. Stefan Whilde följer serien till dess slut.
Roman
Gunnar Blå
"Övervakningen: minnet av dig"
(Vertigo förlag)
"Övervakningen: minnet av dig"
(Vertigo förlag)
När jag läste "Gå ner för trappan" hörde jag kanske artonhundratalets gotik ringa, jag såg kanske Vladimir Sorokins "Blått fett" häva sig bland orden, men aldrig att jag väntat mig en svensk författare med förmågan att så kraftfullt och till synes enkelt välta hela det realistiska, naturalistiska oket i havet. Det har väl inte hänt sedan Strindbergs dagar.
För när Blå är som bäst så är han omutlig. Han struntar i regelboken och låter genrer överlappa och kollapsa in i varandra samtidigt som han skriver noveller och romaner som är njutbart frånstötande, otäcka och tankeväckande att läsa.
"Gå ner för trappan" var andra delen i en ganska fristående trilogi om helt vanliga människan Gunnar. Trilogin inleddes med "Den tredje systern: en svart solskenshistoria" (2005) och avslutas med aktuella "Övervakningen: minnet av dig".
I första delen vaknar Gunnar upp bredvid liket av Angelica Larsson, en mardröm som leder honom i famnen på Angelicas galna syster Magdalena. Fler mord, kidnappningar, kastreringar och självmord senare hamnar Gunnar nere i underjorden (andra delen) efter att ha blivit gravid och fött en dotter. I "Övervakningen" har han förträngt alla minnen och kallar sig Carl. Carl tror sig vara spion eller kontraspion, som handlar med information. Allt mer jagad av dunkla hågkomster och en galopperande paranoia försöker han fly från sig själv. Han tar sig till Paris, Prag, Venedig, Palermo och Tanger och överallt möter han kollegor som kan vara fiender, överallt byts information som kan vara avgörande. Och en av agenterna han träffar heter Magdalena.
De första femtio sidorna är fantastiska. Man fylls upp av "Carls" förvirring och undertryckta vansinne, hur han är på väg att vittra sönder i den moderna tiden som är så besatt av desinformation och kontroll. Minsta ord, tanke och handling registreras och avlyssnas, allt ligger som ett öppet sår för andra att rota i och förvränga.
Civilisationskritiken som Blå bjuder på är het. Som roman stannar tyvärr "Övervakningen" upp efter dessa femtio sidor och Blå tycks inte fullt ut veta hur han ska ta berättelsen vidare. Det står och stampar och vissa partier känns lösryckta, fokus går förlorad, kvalitén sjunker.
Men som samtidsskildring håller den hela vägen och ger en svidande inblick i ett samhälle på väg att implodera. När romanen närmar sig finalen har författaren hittat tillbaka till inledningens magnifika täthet.
Stefan Whilde
K
