Textstorlek
En snäll man? Icke. Den manlige huvudpersonen i "Svinet" fascinerar först sina kvinnor, men gör dem illa.
Ill: Åsa Grennvall
Den slående dandyn
Publicerad: 9 februari 2010, 01:15
Seriealbum
Åsa Grennvalls nya seriealbum väcker obehagliga känslor och ställer många frågor. Däremot är inte svaren lika många, anser Roger Bing.
Seriealbum
Åsa Grennvall
"Svinet"
(Galago)
"Svinet"
(Galago)
Åsa Grennvall målar en bild av dagens samhälle som ställer fler frågor än den ger svar. Men visst råkar hon ge någon form av svar trots allt.
"Svinet" är ett seriealbum fyllt av cynism och påträngande verklighet. Inget som man mår bättre av, men som får läsaren att tänka.
Omslaget till "Svinet" är ett broderi där personerna i boken utgör motivet till Nils Dardels tavla "Den döende dandyn". Verkar vara ett populärt motiv och det är spännande att ett seriealbum med det omslaget släpps veckan efter diskussionen om Liza Marklunds eventuella Dandystöld från Klas Östergren.
Ett annat motiv som får mig på djävulska tankar är det pentagram där den manliga figuren (Dan) syns i mitten med kvinnorna placerade på varsin spets.
Dandymotivet är en aktuell litterär association, men det finns en till; Katarina Wennstams nya spänningsroman "Alfahannen". Den utspelar sig i teatervärlden medan personerna i "Svinet" rör sig i konst- och litteraturkretsar. Huvudpersonerna har visserligen olika utgångslägen, men båda får representera män i en värld där ritningarna är patriarkala.
Det är tunga saker som tas upp i boken. Alkoholism, våldtäkt, misshandel och psykisk ohälsa. Snabbt passerar allt detta förbi.
Det är möjligt just det som är författarens syfte för att frågorna ska infinna sig, men det gör att det blir svårt att känna annat än allmänt obehag. Och "Svinet" ger obehag. Jag gillar det drag av teater som finns i hennes serier, och här har hon lyckats skapa det norénska anslag hon eftersträvar.
Däremot gör Grennvall det lätt för sig när hon tecknar kvinnoporträtten. Kanske är de komplexa på psyket, men när vi träffar dem i boken är de inget annat än schablonbilder. Det blir lite: jaha poeten pimplar vin och den hårt sminkade, utmanande klädda tjejen med dreadlocks skär sig.
Frågan vi lämnas med är dock varför Dan slår och varför kvinnorna tillåter det?
Rätt ambition, men fel mål
