Sagohus för en sakletare

Bostad

Vintern 1910 flyttade snickare August Jonsson och hans familj in i trävillan på Egna hem. 100 år senare bloggar Maria Sandberg om drömhuset som blev hennes eget Junibacken.

Artikeln publicerades 12 februari 2010.Redan när Maria Sandberg såg huset på hemnet.se började hennes hjärta att bulta. Sekelskiftesvilla, Villa Villekulla på Egna hem, kakelugnar, brädgolv... redan när hon kommit så långt förstod hon att detta var något alldeles speciellt.

På visningen insåg hon att många andra tänkt samma tanke. Men där andra mest såg dammiga heltäckningsmattor, lindblomsgröna väggar, ett Pippirosa kök och dyra elelement såg hon vackra originalfönster med handblåst glas, trägolv med patina och en underbar glasveranda. När vissa på visningen talade om att riva huset för att det var så mycket att renovera eller slå ut väggar för att göra rummen större höll hon andan och hoppades att hon och maken Fredrik skulle vinna budgivningen.


De hade just renoveratsitt hus i Sölvesborg, dit de flyttade när de fick äldste sonen Samuel. Nu kände de att det kunde vara läge att flytta tillbaka till Kristianstad där båda hade sina jobb. Huset blev deras förra sommaren. Sedan startade renoveringen.

– Det var enormt mycket att göra. Vi hade fördelen att vi hade renoverat ett hus. Då behöver man inte göra samma misstag igen, säger Maria.

De rev bort heltäckningsmattorna på golven och i trappan till ovanvåningen, de målade väggarna vita men med viss brytning mot det vita taket, de satte in nytt kök från Ikea, renoverade gästtoaletten, lade nytt tak och gjorde om värmesystemet så huset värms med fjärrvärme i stället för direktverkande el.

Slutresultatet blev ett hus återfört till sitt ursprung, men ändå moderniserat. Många originaldetaljer fanns kvar. På gästtoaletten har de till exempel behållit tvålkoppen, spegeln och den lilla glashyllan som suttit där sedan huset byggdes. Alla dörrar och fönster är också original.


– Man behöver inteta ut allt och börja om. Man kan göra mycket med det som finns. Fönstren har suttit här i 100 år. Sköter man dem så håller de. Man får inte förstöra den skatt som finns här.

När de ringde Folkes bygg i Hanaskog för att få tips om hur de skulle måla taken kom ägaren till dem samma eftermiddag och blev överväldigad av alla vackra detaljer. De fick mängder av råd hur de skulle sköta inte bara taken utan även andra delar av huset.

Trädgården var övervuxen när de flyttade in, men framåt vårkanten kunde de skymta tulpaner i törnros-snåren. Någon gång i tiden har någon varit mycket trädgårdsintresserad. De många olika tulpanerna avlöste varandra förra våren. När en sort vissnade blommade en annan. Dessutom har Kristianstads Rosensällskap varit på besök för att titta på alla de gamla, ovanliga rosensorterna.


Golven på nedervåningenär nu skurgolv igen, precis som de var när huset var nybyggt. Två gånger om året måste de skuras. Ett mödosamt arbete, men känslan att gå barfota över de solvarma bräderna på sommaren väger upp det.

I köket har de däremot lagt nytt golv, eftersom det gamla var för skadat. Pärlsponten är också ny, även om hela köket känns tidstypiskt tack vare den gamla stilen på skåp och beslag. Genom att flytta fram sockeln på skåpen har hon och Fredrik trollat fram en äldre känsla.

Från hyllan blickar husets tidigare ägarinna, Inger Thylefors, ned på oss. August Johnsson som byggde huset var hennes farfar, Theodor som byggde glasverandan var hennes far. Själv bodde hon vissa perioder i Stockholm och vissa i Kristianstad. Hon hade inga barn och därför beslöt släktingar att sälja huset när hon dog.


Vissa tycker attdet är lite makabert att ha den tidigare ägarinnans porträtt i köket, men Maria Sandberg vill vårda hennes minne. Hon och barnen har letat upp Ingers familjegrav på kyrkogården och återvänder dit ibland för att sätta blommor, som ett tack för det vackra hus de nu får vårda vidare.

För drygt ett år sedan flyttade de in. Samtidigt startade Maria Sandberg sin blogg Lilla villa vita, där hängivna läsare kan följa hur hon hittar gamla och nya saker som passar in i husets stil. Det är vitt, vitt, vitt och lantromantiskt. Det syns att Maria Sandberg alltid tyckt om gamla sekelskifteshus och älskade Madickenfilmerna som barn.

Under årens lopp har hon närmat sig den här stilen allt mer. Den stora guldspegeln i vardagsrummet hade hon redan i sin första lägenhet, men i huset på Egna hem kan hon låta sekelskiftesstilen blomma ut helt. Även om köksbordet, soffan, korgmöblerna och mycket annat kommer från Ikea och lampan i köksfönstret är en röd "Flowerpot" av Verner Panthon från 1968 känns det ändå som att inredningen följer husets själ.

– Det är viktigt att man får en enhetlig stil på sitt hus, en stil som passar huset. Detta hade inte passat i funkismöbler.


Sönernas rum liknardem som brittiska skolpojkar hade på 40-talet. Samuel, sex och ett halvt år, sover i en järnsäng under ett gammalt modellflygplan som hans morfar har byggt. Oliver, tre år, sover i en utdragssäng, Juno gjord av en dansk designer på 1940-talet, och kan göras längre i takt med att han växer. På Samuels skrivbord står färgpennorna prydligt i en mugg och längs sidan hänger gamla kikare på små krokar.

Men på Samuels hylla står en utställning av PEZ-figurer och Oliver har ett parkeringshus i plast. Det är bara när vi är här och när Maria tar bilder till sin blogg som hon städar undan Batman och Spiderman, för att få en enhetlig miljö. Och Maria är beredd på att de en dag vill ha rum som mer liknar deras kompisars. Då får de göra om.


Överallt finns små stilleben,en blombok och en sekatör intill hortensian på ett gammalt, vackert hörnbord i matrummet, små pärlhyacinter i en nätbur, några hoprullade notblad i en vas.

Det vackra hörnbordet höll hon i famnen i framsätet på den fullastade bilen hela vägen hem från Degeberga efter konstrundan. Maria är en hängiven sakletare. När hon hittar något vackert på loppis eller auktioner släpper hon inte taget.

– En del tycker att jag köper så många grejor, men allt kommer från auktioner, loppisar eller Blocket. Med lite färg känns de nya igen.

Hon var tveksam länge till att köpa saker på nätet utan att kunna känna på dem och se dem i verkligheten, men det har släppt. Nu ska hon till och med själv starta en webbutik med saker som hon hittat, men själv inte har plats för.

– Det är roligt att dela med sig till dem som vill ha den stilen, men inte själva vill åka runt och leta efter saker eller inte har öga för att se dem. Med färg och kärlek kan det bli fint.


Vid årsskiftet tog hontjänstledigt från jobbet som högstadielärare och ska nu både sälja saker och hjälpa andra att stajla sina hem. Det känns nervöst, men spännande. Bloggen hjälpte henne att våga. Hon får många positiva kommentarer från andra inredningsintresserade från hela landet. 43 000 personer har varit inne och läst hennes blogg hittills.

Häromveckan hörde en dansk kvinna av sig för att berätta att hon hade utnämnt Lilla villa vita till en av Sveriges bästa inredningsbloggar.

Maria är stolt över att få ett så fint omdöme efter bara ett år med egen blogg. Nu ger hon sig ut på sina första stylinguppdrag och till sommaren hoppas hon att de kan bygga det lusthus de lämnat in bygglovsansökan för.

– Det är en livsstil. Jag lever för mitt hus. Många lägger pengar på resor, men detta är mitt intresse, min passion.