50-tal som nytt

Bostad Artikeln publicerades

50-talet var tryggt, men ändå modernt. Så modernt att stilen känns lika fräsch i dag. Pelle och Anna Sjödin lever i den varje dag.

jPelle och Anna Sjödin samlar på hus. En semester skaffade de en tjock bok om Arne Jacobsen och gjorde sedan upp en rutt efter ställen i Danmark där hans hus står. På samma sätt har de studerat hus i bland annat Stockholm.

När de flyttade till lägenhet i Bjärnum började de spana efter ett eget hus. De fastnade för ett litet vitt hus och började fundera på hur de skulle kunna bygga ut det utan att förstöra originaltanken när de vände blicken och fick syn på grannhuset, en låg, röd tegelvilla.

Efter att ha gått sakta förbi och försökt se hur huset såg ut invändigt många gånger lade de en lapp i brevlådan. Det här huset kunde de tänka sig att köpa. På nyårsafton ringde ägaren, svärsonen till den framgångsrike affärsmannen och färghandlaren Assar Åkesson som byggde huset 1947–48. Assar Åkesson och hans hustru hade gått bort för flera år sedan och svärsonen tänkte sälja huset, men hade inte lagt ut det till försäljning ännu.



De kom dit och bestämde sig på stående fot.

– När vi kom in i köket tänkte jag bara "köp, köp, köp!". Om jag inte får bo här vill jag inte bo någonstans, säger Anna.

Hon hade drömt om att ha ett 50-talskök, visserligen med målade luckor, men det här var perfekt. I stort sett ingenting var förändrat.

Samma sak i resten av huset. Heltäckningsmattor hade lagts ovanpå de gamla linoleumgolven, men under de två lagren fanns fina brädgolv. Tapeterna var original i flera rum.

Det är lätt att tro att inredningen på 50-talet var urblekt och inte särskilt färgstark, men svartvita foton och tidens nötning lurar oss. Arbetsrummet från mitten av 50-talet hos Anna och Pelle Sjödin är allt annat än urblekt. Tapeten är röd, grön och gul.

På golvet låg då en linoleummatta i rosa, men Anna och Pelle ville hellre ha ett svart-vitrutigt golv. Heltäckningsmattorna och linoleummattorna slet de bort och slipade trägolven under.


I det sovrum som de inrett som bibliotek har de tvättat fram den gamla originaltapeten i ljusa pastellfärger, ett noggrant och tidsödande arbete. De var tvungna att tvätta en ruta i taget, fem gånger fem centimeter stora, för att inte färgen skulle rinna och fördärva resten av tapeten. Resultatet blev ett ljust rum med en ovanligt rar tapet.

Men deras favorittapet sitter i det andra sovrummet, stramt gråmönstrad, utan en skråma trots att den suttit där sedan huset byggdes. De tror att det kan ha berott på att paret Åkesson flyttade in i 50-årsåldern när deras barn redan var utflugna.

Huset ritades av Hässleholms dåvarande stadsarkitekt Valdus Wikén och sågs som väldigt modernt. Det var första gången en grävmaskin användes för att gräva källare i byn och Bjärnumsbor flockades på gatan för att titta.

När huset stod klart hade det två altaner och en modern trädgård, med finträdgård på framsidan mot gatan och skogstomt med rhododendron på baksidan. Garaget låg under huset i den stora källaren där det också fanns ett hobbyrum och en stor tvättstuga.



Huset är uppdelat i en privat del med två sovrum och en offentlig del med två stora vardagsrum och matrum. I matrummet finns ett stort fönster från golv till tak, men djungeltapeten som varit en fondvägg i rummet kunde de inte rädda. I stället målade de om vardagsrummet och matrummet i samma gråa ton, för att få en enhetlighet.

I köket har de bevarat så mycket som möjligt. De har rivit ned den storblommiga, gröna tapeten och målat väggarna i svagt vaniljgult, precis som det var en gång. Den moderna spisen smälter in bland bänkarna med nyproducerad Perstorpsplatta. Att bakbordet ersatts av en diskmaskin ser också naturligt ut.

Märkligare är det i så fall att Philippe Starcks klassiska citruspress på sina höga spindelben används som torkställ för disktrasan. Det är ingen tillfällighet. Anna har aldrig velat pressa citroner eller apelsiner på den, hon köpte den för att ha trasan på den.



Annars är de 50-talet trogna. Varje sak är noga utvald, från vaserna Kaskad Alp till Stig Lindbergs askfat. I vardagsrummet står en stram 50-talssoffa av Hans Wegner och två Pernillafåtöljer av Bruno Mathsson.

– Det kitschiga 50-talet gillar inte jag, rock'n'rollstuket, rosa grejor, det amerikanska. Vi är mer för nordiskt trä, säger Anna.

Hon var 16 år första gången hon kom till Förmedlingscentralen i Tyringe och började genast samla på grejor hon gillade. Då föredrog hon 40-tal, men det enda i huset som finns kvar från hennes 40-talsvurm är den bulliga soffgruppen i vardagsrummet.

Även om de älskar 50-tal ser de sig inte som samlare och inte heller som ortodoxa inredare som bara kan tänka sig grejor från det årtiondet. De bara gillar stilen helt enkelt.

– På något vis tycker vi att det är väldigt snyggt. En Myran eller Sjuan passar i dag också. Det är något med det tidlösa som vi gillar, säger Pelle.



I matrummet har de ett matrumsmöblemang i teak från 60-talet. Stolarna är klädda i Sven Markelius tyg "Prisma" och på väggen hänger hans tyg "Pythagoras".

– Det är praktiskt att ha en stil som aldrig blir omodern och samtidigt inte är modern. Vi behöver inte göra om köket för att det känns omodernt. Det ska vara precis så här, säger Anna.

Känns det någon gång opraktiskt?

– Nej, jag kan snarare hylla mitt kök. Jag tycker att det är oerhört praktiskt. Ibland tänker jag "tänk om det inte håller hela livet", säger Anna.

Tidigare har de bott i lägenheter från olika tidsperioder, sekelskifteslägenheter på Döbelnsgatan och Östra Boulevarden i Kristianstad med högt i tak och i 30-talsfunkis i Lund. På alla ställena har de trivts bra, men i Bjärnum hittade de hem trots att Pelle aldrig hade trott att han skulle flytta tillbaka till Bjärnum där han växte upp.

Anna kommer från Vittsjö och när de fick jobb i Hässleholm började de längta tillbaka. Att de skulle hitta ett så välbevarat hus var bonus.



– Det finns något sunt i grunden. Möbler gjordes med kvalitet och hus byggdes med kvalitet. Det blir en helhet i ett hus där inget är förändrat, säger Pelle.

Han tycker också att det är intressantare med gamla saker som har en historia än nya, kanske för att han själv är historielärare.

Anna har noterat att 50-talssaker har blivit status under de senaste åren och ofta syns i lägenhetsannonserna i Malmö, som till exempel Poul Kjærsholms stol PK22, Bruno Mathssons fåtölj Jetson och danska teaksoffbord. Men varför är vurmen för just 50-talet så stor? Pelle tror att det beror på att möblerna passar bra in i moderna miljöer, de är tidlösa och berättar om en tid då det var tryggt i Folkhemssverige.

Deras framtida projekt handlar mer om det yttre än det inre i huset. De vill gärna få ordning i trädgården som en gång i tiden ritades och planerades av trädgårdskonsulenten Gustaf Rudolf Ferlenius.

De ska också göra en balkong och ett vinterbonat uterum ovanpå garaget. För att det ska kännas som en naturlig del av huset har de spanat in uterum på andra 50- och 60-talshus och tagit hjälp av en arkitekt. Noggrannhet är en dygd.

– När man har det här intresset och bor i sådant här hus blir det en förpliktelse att ta vara på stilen, säger Pelle.