Annons

Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: På Östfronten intet nytt

Men det pågår en strid.
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 7 februari 2019
Bo Pellnäs
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Huvudpersonen i Remarques roman ”På Västfronten intet nytt” stupar en dag 1918 då nyhetsmeddelandena i tyska tidningar bara förtäljer ”Im Westen nichts neues”, det vill säga detsamma som bokens titel.

Det är lätt att dramatiken på Balkan får ett drag av vardaglighet i ett informationsflöde som ständigt upprepas. På Östfronten intet nytt. Ändå pågår en strid mellan och inom inrikespolitiska och externa krafter, som kommer att avgöra den balkanska framtiden. Förutsättningarna är den omfattande korruptionen, som är invävd i en organiserad brottslighet, vars specialitet är smugglingen till den Europeiska Unionen. Alla balkanska stater är i högre eller mindre grad inblandade. Därefter kommer det omfattande handelsutbytet med EU och slutligen det politiska arvet efter Tito och de balkanska krigen under 1990-talet.

Annons

De nationalistiska drömmarna om ett Storserbien, som underblåstes av president Milošević, var en av huvudorsakerna till det balkanska kriget. Men de lever fortfarande och frodas i Serbien och bland serber i Bosnien och Kosovo. Den nuvarande serbiske presidenten Vučić, en gång medarbetare till Milošević, spelar på dessa stämningar, samtidigt som han håller dörren öppen till EU.

Ryssland och Putin försöker på olika sätt att blåsa under den nationalistiska brasan i Serbien. Målet är att hindra en serbisk anslutning till Nato och på längre sikt även till EU. Satsningarna på Serbien ökar nu troligen efter flera ryska motgångar på Balkan. Först genom Montenegros anslutning till Nato, vilket berövade ryssarna en tänkbar flottbas i Kotor och sedan den makedonsk-grekiska överenskommelsen om namnet på den makedonska staten, vilket nu öppnar för landet att bli en ny Natomedlem.

Putins besök i Belgrad nyligen blev därför en stor uppvisning av slavisk förbrödring i de ortodoxa religionssymbolernas mångfald och rökelsedimmornas dofter. Putin stödjer Kosovos och Serbiens planer på att byta landområden och på så sätt genomföra en etnisk rensning, där de serbdominerade norra delar av Kosovo byts mot ett parti i södra Serbien med många albaner. Det är en uppgörelse som kan leda till att albaner i Makedonien än en gång kräver självständighet och att serberna i Bosnien under Dodik utropar sin anslutning till Serbien. Då står ett nytt balkanskt krig för dörren, vilket ryssarna kanske är villiga att i begränsad form lägga sig i.

När ropen på slavisk gemenskap förklingar i Belgrad återstår den ekonomiska realiteten med ett beroende av EU som är långt större än det av Ryssland. Vi borde därför, om viljan finns, kunna hålla Vučić i kragen. Men Tjeckien, Slovakien och främst Ungern återfinns nu alltför ofta i den ryska hejarklacken. Den ungerska korruptionen har därtill säkert många serbiska förgreningar över en gräns som stod öppen även under 90-talets sanktioner mot Milošević.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

Annons
Annons
Annons
Annons