Annons

Carolin Dahlman: Har Lööf ludd i örat?

Ulf Kristersson (M) har varit tydlig med att han vill driva Allianspolitik om han blir statsminister, även i en regering utan C och L. Men Annie Lööf (C) tycks mer lomhörd än lyhörd. Är hennes vilja att se sig själv i Sagerska större än hennes längtan efter allianspolitik?
Ledare • Publicerad 5 november 2018
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Lööf blev besviken över att hon inte fick sonderingsuppdraget av talmannen på måndagen, då han i stället aviserade en plan att låta riksdagen rösta skarpt om Ulf Kristersson (M).

”Det innebär att möjligheterna att få till stånd en alliansregering inte undersökts på djupet”, skrev hon på Instagram.

Annons

Men både hon och Kristersson har haft möten med Socialdemokraterna, som vägrar bli stödparti. Och eftersom Alliansen plus MP inte skulle få majoritet – om ens MP skulle kunna tänka sig att stötta Alliansen – behövs support. Och då C vägrar ta stöd av SD återstår bara S och rödgrön politik. Är det vad Anniansen skulle driva?

Ulf Kristersson var tydlig med att han vill driva allianspolitik, i Alliansens anda och på Alliansens villkor, även om han inte direkt skulle få med sig L och C i en regering. På pressträffen på måndagen sa han att han var öppen för att om ett år pröva möjligheten att bredda regeringen, det vill säga låta L och C hoppa in; det i sig blir en garant för att han inte skulle svaja iväg för långt till höger.

Vad är det som gör att Lööf (C) inte kan ta till sig detta utan i stället påstår att M och KD skulle vara en ”konservativ högerregering”? Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana att hon har ett syfte med att beskriva det så– nämligen att misstänkliggöra för att själv ta plats.

C är säkert rädda för SD och visst vill Jimmie Åkesson (SD) ha garantier för att ge Kristersson sitt stöd. Men det betyder inte att han får det. Om SD fäller en M-KD-regering lär partiet hamna i ett knivigt läge gentemot sina väljare – med tanke på att dörren då öppnas för de rödgrönas återtåg – så varken Kristersson, Lööf eller Björklund bör därför vara rädda för att SD ska kidnappa processen.

Moderaterna och Kristdemokraterna stoppade inte Lööfs försök att sondera för att stoppa henne från att bli statsminister. Däremot ville man stoppa de rödgröna från att förhindra viktiga reformer som behövs på bostads- och arbetsmarknaden till exempel. Kristersson var tydlig med att MP låg för långt bort politiskt för att han kunde stödja en sådan variant.

Lööf borde släppa sin egocentrism och se till allas bästa, till Sveriges bästa, och vi som vill ha allianspolitik får fortsätta påverka henne. ”Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat”, sa Nalle Puh.

Pst... den röra vi befinner oss i nu hade inte varit lika rörig om Alliansen redan för ett par år sen hade varit tydliga med vilken politik de vill driva och varför...

Du kanske även gillar dessa

Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons