De liberala bönderna fällde Löfvens drömregering

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Vilken reformagenda har partiliberaler och centerpartister gemensam med Socialdemokraterna?

Att Centerpartiet och Liberalerna, riksdagens två liberala partier, skulle göra gemensam sak med Socialdemokraterna är sedan länge Stefan Löfvens önskeregering. Under hösten har det blivit tydligt att det är en idé som även har betydande stöd inom åtminstone Liberalerna.

För många partiliberaler finns ett närmast mytologiskt skimmer kring relationen mellan liberaler och socialdemokrater. Få partier är, med rätta bör kanske tilläggas, lika stolta över sina historiska segrar som Liberalerna. Främst bland dessa finns riksdagsbeslutet om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor som fattades i december 1918. Statsminister var liberalen Nils Edén som regerade i koalition med Socialdemokraterna.

Inom både L och S finns de som argumenterat för att 100-årsfirandet av demokratin vore ett utmärkt tillfälle att återupprätta de historiska banden mellan partierna. Minnena av Edénregeringen handlar dock allt som oftast om hur den tillträdde efter att liberaler och socialdemokrater burits fram av kraven på demokratisering i valet 1917 och hur den lyckades få rösträttsreformen genom riksdagen.

För den som idag vill återskapa relationen mellan socialdemokrater och liberaler är det emellertid minst lika viktigt att påminnas om hur regeringen föll på frågan om kommunalskattens utformning, något som skildras i historikern Sverker Oredssons Edénbiografi, “Demokratins statsminister” (Ekerlids, 2017).

De liberala lantmännen, under ledning av jordbruksministern Alfred Petersson i Påboda menade att finansdepartementets och Socialdemokraternas förslag om skatt på både inkomst, näringsverksamhet och fastighet skulle dubbelbeskatta bönderna. Det var en debatt som gav en föraning om kommande konflikter om skatter och synen på företagande. Konsekvensen blev att koalitionen mellan liberaler och socialdemokrater sprack i mars 1920.

Edénregeringen bildades utifrån en samsyn i vad som var den tidens helt dominerande sakfråga: införandet av demokratin. Men när demokratin var genomförd förflyttades politikens huvudsakliga skiljelinje till att handla om frågorna om politikens roll i ekonomin. Där, mellan vänster och höger, går den än idag.

Det innebär inte att det skulle vara omöjligt för C och L att nå acceptabla kompromisser i ett samarbete med S. En S-ledd regering med liberalt underlag i riksdagen vore sämre än en M-ledd byggd på allianspolitik, men bättre än ytterligare fyra år av liberal uppgivenhet.

Men en sådan regering skulle framförallt bygga på en vilja att symboliskt isolera ett parti som man känner antipati mot. Det saknas ett gemensamt politiskt projekt av den typ som låg till grund för Edénregeringen.

Att de liberala lantmännen i Centerpartiet i december visade sig ha svårt att komma överens med Socialdemokraterna i frågor som skatter, bostadsmarknad, arbetsrätt och jord- och skogsägares äganderätt är en nyttig påminnelse om detta. Gården Påboda, som gav den liberale jordbruksministern hans riksdagsnamn, ligger för övrigt i Torsås kommun som länge varit ett starkt centerpartistiskt fäste.