Ett lyxstrejkande som drabbar hela Sverige
I vänsterns godnattsaga är företagarna de onda och fackförbunden de goda. Det är vargen och rödluvan, Goliat och David, kapitalist och proletär.
I den nu pågående, och till synes ändlösa, konflikten mellan arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar och arbetstagarorganisationen Hamnarbetarförbundet är dock rollerna övertydligt ombytta. Och insatserna är höga. På spel står inte bara svensk konkurrenskraft utan också den svenska modellen.
På onsdagen meddelade Hamnarbetarförbundet att de varslar om storstrejk i hela landet, med start den 6 mars. Det handlar om total arbetsnedläggelse för allt arbete inom Hamn- och Stuveriavtalets tillämpningsområde på samtliga medlemsföretag inom Sveriges Hamnar. Enligt facket berörs ungefär 1 000 – 1 300 av förbundets medlemmar i runt 20 terminaler och något färre hamnar av den varslade storstrejken. Bland de hamnar som kommer att drabbas hårt återfinns Stillerydshamnen i Karlshamn, där Hamnarbetarförbundet är starkt.
Det gör Hamnarbetarförbundet, det lilla radikala utbrytarfacket, trots att arbetsgivaren redan har ingått ett kollektivavtal med det dominerande fackförbundet Transport som omfattar de konfliktsökande medlemmarna i Hamnarbetarförbundet. Ett kollektivavtal som borde ge arbetsgivaren fredsplikt.
Det gör Hamnarbetarförbundet trots att villkoren i avtalet mellan Sveriges hamnar och Transportarbetareförbundet är goda. En hamnarbetare tjänar i genomsnitt 38 500 kronor per månad, med tillägg såsom OB- och skifttillägg. Räknar man in övertidsersättning ökar förtjänsten med ytterligare ca 3 000 kronor per månad. Det kan många med flera års akademisk examen blott drömma om! För att inte tala om många yrkesgrupper inom LO.
Det gör Hamnarbetarförbundet trots att det statliga medlingsinstitutet försökt komma med den ena lösningen efter den andra – som kategoriskt avvisats av Hamnarbetarförbundet.
Konsekvenserna av Hamnarbetarförbundets agerande är enorma och drabbar hela samhället. För det är inte enbart motparten, arbetsgivaren, som drabbas när Hamnarbetarförbundet ger sig ut på krigsstigen.
I dag går cirka 90 procent av all import och export av varor till och från Sverige via sjöfart. Strejker i hamnarna drabbar därför de många företag i Sverige som både är beroende av export och import för sin verksamhet – exempelvis Volvo i Olofström, Södra i Mörrum eller AAK i Karlshamn – och i slutändan även deras anställda. Hamnkonflikterna drabbar i förlängningen också intresset av att investera i Sverige. Priset för tredje part – företag utanför konflikten och deras anställda – som över huvud taget inte har något att göra med konflikten är skyhögt. Hamnarbetarförbundets myckna strejkande under 2017 kostade exempelvis svenskt näringsliv över 4,5 miljarder kronor. Hur hög blir notan för Hamnarbetarförbundets konflikthunger 2019?
Förra sommaren presenterade LO, Saco, TCO och Svenskt Näringsliv ett gemensamt lagförslag som innebär att företag som omfattas av kollektivavtal ska kunna räkna med att fredsplikt råder, ett förslag som fick regeringens gillande. Det skulle täppa till det kryphål som Hamnarbetarförbundet utnyttjar. Lagförslaget beräknas att vara på plats i sommar. Det är inte en dag för tidigt. Hamnarbetarförbundets dyra lyxstrejker måste få ett slut.
