Annons

Martin Lagerholm: Gamla Betty tar nya tag

Nu är det full fart i teaterlivet i Köpenhamn, och kulturskribenten Martin Lagerholm ger här en överblick över några av vinterns höjdpunkter. Och att Betty Nansen Teatret inlett ett förnyelsearbete applåderar han.
Martin LagerholmSkicka e-post
Krönika • Publicerad 26 mars 2019
Martin Lagerholm
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En scen ur ”Kunsten at være lykkelig”, som har startat året på Betty Nansen Teatret.
En scen ur ”Kunsten at være lykkelig”, som har startat året på Betty Nansen Teatret.Foto: Catrine Zorn

Så var den köpenhamnska teatersäsongen i full gång. Bland de ledande teaterhusens många högkvalitativa produktioner är det svårt att generellt hitta några tydliga tematiska eller motivmässiga trender, vilket ju kan vara ett hälsosamt tecken på både bredd och djup bortom inrotade förväntningar och outtalade korrektiv.

Anrika Betty Nansen Teatret fick ifjol en ny teaterdirektör i respekterade och nyskapande regissören Elisa Kragerup. Med ett lite vildare och yngre tilltal, och med en repertoar som inbegriper besök av kvinnliga performancegrupper och samproducerad dokufiktion med den scenkonstnärliga experimentverkstaden Teater Momentum från Odense, är vitaliseringen total. Detta är teatern nog så förtjänt av efter ett par vilsna år under vacklande chefskap.

Annons

Förnyelsearbetet har av allt att döma redan burit frukt i form av nya publiksegment, vilket ju är ett av alla teatrars ständigt pågående uppdrag för att undgå sotdöden. En stilla bedjan om hygglig respekt för teaterhusets anda är kanske ändå på sin plats, även om det inte verkar finnas någon större anledning till oro. Beslutet att knyta till sig internationellt renommerade Line Knutzon som husdramatiker bådar hur som helst gott.

Dessutom är gamla Betty i sig varken någon högdragen adelsdam eller blyg viol, utan av tradition en ganska busig varelse. Vilket bland annat bekräftas av vårens första uppsättning, den lika roliga som eftertänksamma ”Kunsten at være lykkelig” – en fri scenisk tolkning av den ultrapessimistiske filosofen Arthur Schopenhauers efterlämnade manuskript med samma namn.

I Rune David Grues regi försöker skådespelartrion Ena Spottag, Nicolai Dahl Hamilton och Anders Mossling att i ett antal iscensatta ”goda råd för en dräglig tillvaro” få det knepiga livet att gå ihop. Dyster igenkänning och många skratt! Spelades till mitten av mars.

Den som under januari och februari var mer upplagd för festivitas, bländverk och påkostad totalteater, blev säkert inte besviken på Det Kongelige Teaters nya chef Kasper Holtens färgsprakande uppsättning av Peter Shaffers omåttligt populära klassiker ”Amadeus”.

Den handlar som bekant om medelmåttans besvärliga relation till geniet, där pjäsens huvudperson – en som vanligt teatralt driven Søren Sætter-Lassen som den äregirige och giftigt svartsjuke hovkompositören Salieri – hemligen intrigerar mot det gudasända musiksnillet Mozart (Simon Benneberg).

På Gamle scenen vid Kongens Nytorv samsades en mangrann skådespelarensemble med operasångare, dansare och ett trettiotal kringvandrande och livespelande medlemmar ur Det Kongelige Kapel om utrymmet. Scenograf och kostymör Maja Ravns iögonfallande scenbild dominerades bokstavligen av ett berg av musiknoter, som utgjorde det centrum runt vilket de tidstypiskt pråliga medverkande (enligt uppgift 80 nyskräddade rokokokostymer och 70 nygräddade peruker) kretsade.

Detta slags bedårande och läckra bakelser till familjeföreställningar, där fasaden är finessen, resulterar inte sällan i tämligen konventionell och ointressant dramatik. Så också här. Men å andra sidan ingår detta outtalat i publikkontraktet, och även undertecknad föll slutligen till föga för vad som i första hand måste beskrivas som en utpräglat ögonfägnande afton.

En annan av vinterns mest omtalade föreställningar har Stina Ekblads halvannan timme långa monologversion av Dantes ”Gudomliga komedi” på Teater Republique varit. I radarparet Staffan Valdemar Holms (regi) och Bente Lykke Møllers (scenograf) tolkning ikläder sig Ekblad den medeltida diktaren Dante, som guidar oss genom helvetets, skärseldens och paradisets högst påtagliga världar.

Att Ekblad, som en gång i tiden utbildade sig till skådespelare i Danmark, är en remarkabel aktris känner vi ju till sedan länge. På Republique uppvisar hon inga som helst tecken på avmattning i fråga om behärskad intensitet, klar diktion och skärpt scenisk uppmärksamhet. Hennes danska flyter obehindrat genom det återberättade eposets olika stationer, vilka hon kommenterar och intar med sin liksom förflyktigade gestalt. En lika elementär som sublim konstupplevelse!

Utbudet på Det Kongelige är stort. En av de pjäser som spelas för närvarande är Strindbergs ”Fröken Julie”. Sista dag är fredag 29 mars.
Utbudet på Det Kongelige är stort. En av de pjäser som spelas för närvarande är Strindbergs ”Fröken Julie”. Sista dag är fredag 29 mars.Foto: Camilla Winther

Annons
Annons
Annons
Annons