Annons

Gullspång noir i repris

Hyllade Lina Bengtsdotter visar respekt för unga flickors liv och död, men hennes andra bok om den problemfyllda polisen Charlie Lager påminner mycket om debuten, skriver recensenten Bella Stenberg.
bokrecension • Publicerad 23 oktober 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Lina Bengtsdotter debuterade med deckaren "Annabelle", om en försvunnen flicka i Gullspång. Uppföljaren ”Francesca” är väldigt lik debuten.
Lina Bengtsdotter debuterade med deckaren "Annabelle", om en försvunnen flicka i Gullspång. Uppföljaren ”Francesca” är väldigt lik debuten.Foto: Henrik Montgomery/TT

Debuten ”Annabelle” förra sommaren gav Lina Bengtsdotter pris som årets deckardebutant. Det har inte gått särskilt lång tid innan kriminalinspektör Charlie Lager än en gång återvänder till Gullspång, orten hon trodde hon hade lämnat för gott.

Att diskutera sannolikhet i deckare är egentligen inte meningsfullt, men ändå – vad är sannolikheten att ännu ett mord inträffar i just Gullspång igen? En till sjuttonårig flicka har försvunnit.

Annons

Fast det här hände 1989, och Bengtsdotter ger sig in i den populära cold case-genren. Charlie Lager som inte alltid vet vad som är bäst för henne själv fascineras av fallet Francesca som hennes journalistvän skriver om. Vad konstigt att ingen nämnde Francesca när Annabelle försvann, funderar hon. Vad konstigt att inte Charlie minns det själv, tänker jag. Det visar sig att Charlie var för liten, men nu får hon mardrömmar relaterade till fallet. Minnen lika opålitliga som hennes missbrukande och självmedicinerande mamma som hon själv blir alltmer lik.

En av bokens återkommande trådar är just minnet och dess opålitlighet. Andra är tillhörighet och identitet, respekt (eller brist på respekt) för andra personer samt familjens betydelse för barnens självkänsla och framtid.

Alla dessa existentiella funderingar tar stor plats hos Francesca.

En av anledningarna till att ingen nämnde hennes försvinnande var att hon var en utböling. Den fina familjen Mild hade en herrgård i trakten, men hörde inte dit. Lika mycket ville de inte höra dit. Francesca själv var en främmande fågel såväl i sin familj som på internatskolan dit hon och systern skickades och där hennes bäste vän tog livet av sig. Eller?

Fallen Annabelle och Francesca påminner om varandra och precis som i debuten blandas tidsperspektiven. Böckerna bör läsas som en serie, men inte för tätt inpå varandra.

”Bengtsdotter har inte mycket till övers för pojkar och män som fötts med privilegier och anser sig berättigade till ännu fler”

Barndomsvännen Susanne, som Charlie återknöt kontakten med i förra boken, ger Charlie att giltigt skäl att återvända till Gullspång. Inte heller den här gången är ortsborna överlyckliga över hennes efterforskningar. Jämförelsen mellan kaoset hos den ensamstående fyrabarnsmamman Susanne och den stela överklassfamiljen utfaller till Susannes fördel. I debuten ställdes Gullspång mot Stockholm, här kontrasteras bruksorten utan framtidshopp mot internatskolan där Sveriges framtida elit fostras. Bengtsdotter har inte mycket till övers för pojkar och män som fötts med privilegier och anser sig berättigade till ännu fler, som tar eller köper vad de vill ha utan hänsyn till att andra drabbas.

Turisterna kommer knappast att flockas till Gullspång för att gå på deckartur, men Lina Bengtsdotter fångar en liten orts instängdhet med respekt och viss ömhet. Respekt visar hon även för sina unga flickors liv och död, vilket är en anledning att läsa henne.

Bella StenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons