Annons

Jasenko Selimovic: Stefan Löfven (S) dödade den svenska modellen

Vi som varnade för konsekvenserna av att införa sociala pelare fick tyvärr rätt. Statsministern borde be om ursäkt.
Gästkrönika • Publicerad 19 november 2018 • Uppdaterad 22 december 2018
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

För ett år sedan stod Löfven (S) på EU-toppmötet i Göteborg och undertecknade den deklaration med 20 principer för ökade sociala rättigheter, som utgör grunden för EU:s sociala pelare.

Vi var många som hade invändningar och befarade att den boll som Löfven och hans europeiska kolleger satt i rullning skulle vara början till slutet för den välfungerande svenska arbetsmarknadsmodellen. Dessa invändningar avfärdades dock av statsministern som ”en skröna som passar dem som egentligen inte vill prata om sociala villkor” (SVT 16/11 -17). Han menade tvärtom att det ”stod väldigt tydligt” att den sociala pelaren inte innebar att mer makt över arbetsmarknadspolitiken överfördes till Bryssel.

Annons

Löfven ljög. Eller så förstod han inte vad det var han undertecknade. Jag vet inte vilket som är värst. Inte ens när LO sent omsider kom till insikt om att den sociala pelaren handlar om lagstiftning som fråntar parterna på den svenska arbetsmarknaden möjligheter att på nationell nivå reglera villkor i enlighet med svenska kollektivavtal, verkar det ha gått upp ett ljus för Stefan Löfven.

Nu är det som jag har varnat för på god väg att bli verklighet. I förra veckan röstade EU-parlamentet igenom Arbetsvillkorsdirektivet med en bred majoritet, nästan 400 röster för och cirka 200 emot. Frågan måste visserligen hanteras i en slutomgång med kommissionen och ministerrådet men det är nästan säkert att det blir ja även där. Att ett litet land som Sverige skulle lyckas sätta krokben för en utveckling som efterfrågas av många större och mer röststarka EU-länder är i princip omöjligt.

Den sociala pelaren blir tvingande europeisk lagstiftning på områden som arbetsmarknad och socialpolitik. Rättigheter och skyldigheter för arbetsmarknadens parter kommer i framtiden inte som i dag att kunna förhandlas nationellt, och tolkningsrätten gällande innehållet i svenska kollektivavtal tillfaller EU-domstolen och inte som idag den svenska Arbetsmarknadsdomstolen. Därmed försämras villkor både för svenska arbetstagare och arbetsgivare.

Det är ironiskt att det är en socialdemokratisk statsminister, sprungen ur fackföreningsrörelsen, som skulle bli den som skänkte bort svenska arbetstagares förhandlingsfrihet och skrotade den svenska modellen. Marita Ulvskog, Löfvens partikollega i Bryssel, påpekade efter omröstningen i parlamentet att ”vi tycker ju att vi i Sverige på en rad områden redan har lyckats komma överens mellan parterna på arbetsmarknaden och vill nu inte backa och försvaga löntagarnas och arbetsgivarnas rättigheter”. Det borde socialdemokraterna tänkt på tidigare. För det var faktiskt socialdemokraterna som var drivande i arbete med sociala pelaren och det var Löfven som i Göteborg förra året skrev under den svenska modellens dödsdom.

Jasenko Selimovic är Europaparlamentariker (L)

Annons
Annons
Annons
Annons