Kämpa inte för kriminellas frihet – utan för vår

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Ibland behövs annat än fler lärare.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Ibland behövs annat än fler lärare.

Straff för unga funkar inte, menar en del forskare. Andra menar att fängelseplatserna är för få för att de som får högre straff ska få plats. Är slutsatsen då att tjuvar, våldtäktsmän och mördare ska komma undan? Ska vi släppa ut alla fångar och stänga fängelserna? Självklart inte.

Jag och många med mig välkomnade Ungdomsreduktionsutredningens (SOU 2018:85) förslag om att slopa ungdomsrabatten för 18-20-åringar från juli 2020. I en tid när unga faktiskt begår grova brott, och när yngre utnyttjas av äldre för att utföra kriminella handlingar, är det självklart att denna regel måste ses över. Så snabbt som möjligt. Det har redan dröjt för länge.

Men just nu försöker olika experter och forskare berätta för oss att ungdomarna i stället ska gå fria, för straff funkar ändå inte.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skrev två ”straffrättsexperter” att längre straff för unga riskerar att ge dem en starkare kriminell identitet och leda till ökad brottslighet. De menade att det ”inte finns någon forskning som visar att det skulle minska kriminaliteten” (28/12).

Så är slutsatsen då att man ska strunta i hela rättsprocessen och låta de misstänkta visa sin legitimation och släppas fria om de är under 20 år? Det är svårt att utläsa vad de ser som alternativ.

De påpekade att människors hjärna inte är fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern och att man därmed inte har förmåga att ta ansvar för sina handlingar. Ungdomarna har inte full tillgång till impulskontroll och kan inte överväga konsekvenserna av sitt handlande, så kanske borde man till och med få straffrabatt högre upp i åldrarna, spekulerade de i.

Jag får allergiska utslag som kliar och kliar. Vad menar de? Ska dessa stackars ”barn” få våldta, mörda, misshandla, stjäla och skjuta raketer på poliser utan att straffas eftersom de små inte fattar vad de gör? Giv mig styrka; den som är gammal nog att rösta borde även vara gammal nog att sona grova brott.

Det kan knappast vara bättre att låta dem gå fria så att de får fortsätta gå från småbrott till mellanstora brott till grova brott tills deras hjärnor en dag är i sådan ålder att de kan ställas till svars. Hur många människors liv ska de få förstöra under de åren? Hur många trauman ska de få orsaka? Hur ska de själva någonsin komma ur eländet?

De båda experterna var förundrade över hur en riksdagsmajoritet kunde vilja slopa ungdomsrabatten. De undrade om orsaken till detta var vedergällning eller hämnd, att man inte skulle komma för lindrigt undan, för det var ”i bästa fall inget annat än overksam symbolpolitik.” I stället ville de ”ingripa på ett annat sätt” men vilket? Det behövde de tydligen inte precisera. Inte heller varför det var fel att faktiskt inte vilja de som begått våldtäkter och mord kommer lindrigt undan.

I en annan debattartikel, i Dagens Nyheter, menade fyra kriminologiforskare i samma anda att straff för unga kan leda till ökad brottslighet. Unga som fått fängelse i stället för skyddstillsyn eller fotboja fick sämre anknytning till arbetsmarknaden, vilket kunde leda till högre återfall, menade de (20/12).

I stället för att lägga pengar på fler fängelseplatser borde politiker anställa lärare och specialpedagoger, som skulle ”utjämna barns livschanser och därmed dämpa nyrekryteringen till brott”. Detta då utbildning tydligen skyddar mot att bli brottsling, medan de lagförda ofta misslyckats i skolan.

Men om man resonerar så borde fokus riktas mot att ställa högre krav på unga att klara av den skola som de generöst har blivit erbjudna helt gratis. De som skolkar och missköter sig har haft samma livschanser som andra barn, och om de väljer att inte plugga eller ens dyka upp är det deras fel.

Visst har vissa barn det tuffare än andra, men att lägga skulden på samhället, säga att om vi bara hade haft några fler lärare så hade de unga nog sluppit bli bovar, är att låta unga vuxna komma undan för lätt. Ju tidigare man lär sig att felaktiga handlingar kan få kännbara konsekvenser desto bättre.

Ett annat argument mot att ta bort straffrabatten kom från Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg som menade att slopad straffrabatt sätter ytterligare tryck på en hårt pressad kriminalvård, då beläggningen på landets anstalter och häkten redan nu är extremt hög. ”Det börjar bli trångt nu”, sa han till TT (25/12).

Svaret är dock inte att släppa unga kriminella fria utan att se till att tiden i fängelset används väl, för rehabilitering och utbildning till exempel. Om det inte finns nog med platser behöver det byggas fler fängelser. Om de intagna inspireras av varandra får man lösa det genom en annan placering eller regler kring umgänge. Att bara kapitulera och säga att kriminalvården ändå inte gör nytta så låt dem gå fria är ingen bra utväg. Det är en feg och lat utväg som bara leder till otrygghet för skötsamma människor.

Skolan behöver absolut förändras, men det handlar inte enbart om ”mer resurser” som många ofta slentrianmässigt påstår, utan om att skapa ordning och höja kraven. Föräldrar måste pressas att ta ansvar för att uppfostra och de som inte klarar den rollen måste få stöd. Barn som tidigt kan identifieras som i riskzonen behöver hantera av Socialtjänsten och kanske Barn- och ungdomspsykiatrin.

Det är självklart att vi måste bestraffa personer som bryter mot lagar och att de straffen är i proportion med brotten, både så att de avskräcker och visar respekt för brottsoffren. Den kampanj som nu pågår bör vi ignorera. Frågan är inte okomplex men med kreativitet går det att finna en väg där vi kämpar för din och min frihet, inte skurkarnas.