Likriktning är inget för sanna liberaler

Att jag som politisk redaktör och en ledande politiker i Liberalerna har olika åsikter om huruvida Liberalerna ska stödja Stefan Löfven (S) eller Ulf Kristersson (M) i regeringsbildandet kallade Perlenberg för ett krig om tidningens ”liberala identitet”. Detta eftersom Nylander är aktiv i en stiftelse som har tillsatt mig som redaktör.

Jag ser inte debatten mellan mig och gruppledaren i Liberalerna som ett ”debacle”, som krönikören skriver, utan som en sunt samtal i en levande demokrati där människor landar i olika linjer ibland, även om man i grunden gillar varandra.

L är idag splittrade i den aktuella frågan, och det samma gäller de liberala ledarskribenterna runtom i Sverige. Godmorgon, Världen sände i söndags ett intressant reportage om det faktum att vi landar olika vad gäller hur allvarligt det är att ta stöd av SD.

Det stämmer att Kristianstadsbladets ledarsida har valt linjen att L ska stanna i Alliansen för att på så vis få gehör för sin politik. Jag tror nämligen att det blir svårt för ett litet parti att få liknande utrymme i ett rödgrönt block, särskilt då partiets politik står långt från både S, V och MP.

Som det parlamentariska läget ser ut krävs det stöd av SD för att få en regering som driver allianspolitik, eftersom S har tydligt tackat nej. Det är inget drömscenario för någon, men det är den spelplan som väljarna har lagt ut och som partierna har att förhålla sig till.

Nylander är av en annan åsikt än jag, vilket han gav uttryck för i en debattartikel. Jag välkomnar det öppna samtalet; debatt är positivt och bra för ett gott samhälle.

Vad gäller SD handlar det till mycket om vad man tror ska hända och sanningen är att ingen riktigt vet. Jag är beredd att testa, medan Nylander inte är det. Inom L finns båda åsikterna.

Liberalismen har för övrigt många sidor och detta har alltid dragit politiker, opinionsbildare och filosofer i skilda riktningar. Oftast handlar konflikten om man förordar så kallad ”positiv frihet” – frihet genom staten – eller ”negativ frihet” – frihet från staten. De ena är beredda att beskatta vissa för att erbjuda andra större frihet. De andra menar att individen ska skyddas från skatteintrång. Detta är en klassisk konflikt och faktum är att liberaler ofta hamnar någonstans mitt emellan. Jag måste erkänna att jag är mer höger- än vänsterliberal, men jag är definitivt liberal och har varit det i alla tider.

Det är lite skrattretande att läsa utfallet från Perlenberg om att ledarsidan skulle ”ha sällat sig till en liten och apart skamvrå av den liberala pressen med Göteborgs-Posten i frontlinjen, vars konservativa krumbuktande verkar skämmas för sina reaktionära böjelser så till den milda grad att man fortsätter ikläda sig det liberala alibit för allehanda slags icke-liberala åsikter och resonemang”.

Vad är han rädd för, då han inte kan bemöta i sak utan känner sig tvungen att använda nedlåtande omskrivningar i stället? Det är faktiskt helt omöjligt att seriöst bemöta den som tycks mer som ett ilsket fyrverkeri på speed än en professionell opinionsbildare.

Det känns faktiskt som att jag vill lägga huvudet på sned och ge honom en Snickers. Chilla.