Annons

Mulinari skriver med stark litterär röst

Lyrikdebutanten Felicia Mulinari skriver berörande om upplevelsen av den sociala klyftan mellan invandrare och etniska svenskar, tycker recensenten Christian Swalander.
bokrecension • Publicerad 13 april 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Felicia Mulinari.
Felicia Mulinari.Foto: Stefan Tell

Det som inte kan utplånas

Lyrik

Författare: Felicia Mulinari

Förlag: Albert Bonniers förlag

Debutant 2019

Det har nyligen på några av landets kultursidor förts en livlig debatt om samtidslyriken och lyrikkritiken. Om lyriken har det sagts att den är dålig på förnyelse och om kritiken att den är alltför respektfull och avvaktande inför genren för att på något konstruktivt sätt kunna bidra till dess utveckling. Estetiskt ses samtidslyriken som alltför beroende av modernistiska efterklanger och ämnesmässigt får den på tafsen för en ofruktbar subjektivitet.

Onekligen ett intressant läge för en lyrikdebutant att komma ut i. Om Felicia Mulinaris ”Det som inte kan utplånas” får man nog säga att den rätt väl ansluter till en radikalt oren modernistisk estetik. Strofer med korta rader omväxlas med prosalyriska stycken och även systematiskt uppställda uppräkningar.

Annons

Det subjekt som upplever, reflekterar och uttrycker sig i boken är kollektivt, ett vi, som definieras som ”blattar.” Subjektet förhåller sig till ett annat kollektiv, ”svenskar”. Konflikten mellan dessa grupper är bokens huvudsakliga drivkraft, och där ställs alltså det färgstarka och utlevande blattekollektivet mot de griniga, fördomsfulla och exploaterande svenskarna.

Felicia Mulinari skriver med en tydlig och stark litterär röst. Genom bokens tre avdelningar, Namn, Öl och Körsbär går vi från de kvinnor som föder och ger namn i ett främmande land till ett tillstånd där körsbärsblom förbrinner till aska, svart som Migrationsverkets avslag.

Christian SwalanderSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons