Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Bli trygga i arbetet?
LO ställde som vanligt upp i valet och kritiserade de borgerliga för att hota tryggheten i arbetet. I eftervalsdebatten återkommer samma tema. LO-basen Karl-Petter Torwaldsson säger att ”LO viker sig aldrig om arbetsrätten” (SvD 17/10). Det innebär att LO bestämmer i det här landet. Då är väl riksdagen onödig och kan ersättas av LO-kongressen.
Men Torwaldsson kan inte den egna organisationens historia. LAS-reglerna infördes i juli 1974. Men det var inte på LO:s förslag. LO var principiellt mot lagstiftning om arbetsmarknaden – utom i de få fall SAF sade nej; då gick LO till den regering som man finansierade och beställde en lag. Som kom automatiskt.
Idén om LAS kom inte heller från socialdemokratin, utan från folkpartiet, under jämviktsriksdagen. Folkpartiets ledare hette Gunnar Helén, docent – fast inte i ekonomi eller statskunskap utan i litteratur, specialist på Birger Sjöberg. Till slut tvingades Olof Palme att säga ja, och när tåget i rullning hoppade även LO på, motvilligt. Men nu vill LO, och därmed S, att arbetstryggheten ska bli den fråga styr regeringsbildningen. Hur ska den tryggheten organiseras?
Problemet är att Sverige – än så länge – har en marknadsekonomi som arbetar i internationell konkurrens. Det skapar besvär för arbetstryggheten. Ny teknik ändrar konkurrensmönster och därmed sysselsättningen. Vidare har vi en stor utrikeshandel, med liknande effekter. De 20 största industriföretagen står för ca 50 procent av industriproduktionen och närmare 70 procent av exporten.
Exporten motsvarar 50 procent av BNP, importen 42 procent. Allt detta kan ändra produktions- och försäljningsvillkor och därmed hota tryggheten för de anställda. Så hur kan då S-regeringen, på LO:s order, garantera trygghet i arbetet så att ingen behöver söka nytt jobb?
Lite ekonomisk analys visar vägen.
Först måste regeringen införa en lag som förbjuder all teknisk utveckling – det är ju den som hotar tryggheten. Sedan måste en annan lag förbjuda konkurrens i näringslivet – konkurrensen kan ju leda till att vissa företag läggs ned.
Det stora problemet ligger i utrikeshandeln. De svenska företagen kan inte sätta priserna på världsmarknaden utan måste acceptera de villkor som den internationella konkurrensen ställer. Den farliga importen konkurrerar med svenska företag.
Slutsatserna: för att definitivt skapa trygghet i anställningen måste regeringen förbjuda teknisk utveckling, förbjuda konkurrens mellan företagen, och lägga ned utrikeshandeln.
Problemet för de arbetslösa blir då bara att hitta nya jobb när denna trygghetsprocess sänkt BNP och därmed inkomsterna med 20-30 procent.
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i Dagens Nyheter samt publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
