Och den nya regeringen är… samma som före valet

“Vi regerar vidare”, sa dåvarande statsministern Göran Persson (S) på valnatten 1998 efter att Socialdemokraterna tappat 30 mandat i riksdagen. Det var ett katastrofval för S, trots rikligt med välfärdsvalfläsk i valrörelsen. Men att S backar är nödvändigtvis inte synonymt med maktskifte. Persson sydde upp Vänsterpartiet och Miljöpartiet och kunde stanna kvar i Rosenbad.

Trettio år senare gör S sitt sämsta val någonsin, men man gör som man alltid har gjort: regerar vidare. Denna gång har man fått med sig Centerpartiet och Liberalerna som samarbetspartners i riksdagen. I övrigt: fyra år till med samma gäng - bokstavligt talat.

På måndagsförmiddagen presenterade Statsminister Stefan Löfven (S) de nya statsråden, och inte mycket är nytt. Många ministrar byter plats: den tidigare energiministern Ibrahim Baylan (S) blir näringsminister, jämställdhetsministern Lena Hallengren (S) blir socialminister och Peter Eriksson (MP) byter portfölj från bostad till bistånd. Sex ministrar, däribland tidigare migrationsministern Helene Fritzon (S) och tidigare utbildningsministern Gustav Fridolin (MP), lämnar regeringen. Anders Ygeman (S), som tvingades bort i turerna kring IT-läckorna på Transportstyrelsen, kommer ironiskt nog tillbaka som digitaliseringsminister. MP:s partisekreterare Amanda Lind blir kulturminister och hennes partikamrat Åsa Lindhagen, tidigare socialborgarråd i Stockholm stad, blir jämställdhetsminister. I övrigt är det mest samma ansikten.

Det var en konfrontativ valrörelse och en turbulent process efteråt. Men nu har Sverige alltså samma regering som styrt landet de senaste fyra åren. Vilken riktning tar politiken? Överenskommelsen mellan regeringen och stödpartierna C och L innehåller många liberala reformer, som sänkta skatter på arbete. Löfven upprepade flera av punkterna i sin regeringsförklaring. Men ett lika rimligt sätt att förutspå hur Sverige kommer att styras är att utvärdera den förra regeringens - alltså samma regerings - prestationer den gångna mandatperioden.

Och det är inte en helt imponerande lista. Inför valet 2014 lovade S att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. I stället har vi halkat ner från plats 12 till plats 17. Vårdköerna har fördubblats. Gängskjutningar och sexualbrott har ökat. Migrationspolitiken, som enligt Löfven ska vägledas av “ordning och reda”, styrs av en förlängd, tillfällig lagstiftning. Kulturpolitiken har präglats av försök till ideologisk styrning av kulturstödet. Utrikespolitiken har kantats av en rad skandaler - bland annat blev Margot Wallström (S) portad från att officiellt besöka Israel.

Socialdemokraterna har dock uppnått det viktigaste målet av alla - det som ger S livslust och existensberättigande: att regera.