Skatteslösarna skapar ett otryggt Sverige
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) brukar ofta hävda att ”Sverige är ett av världens rikaste länder, vi har råd”, och i Miljöpartiets värld finns alltid utrymme i bostadsköer och skolor för fler migranter. Regeringskompisen Socialdemokraterna lovade generöst inför valet att familjer skulle få en extra veckas semester och tydligen tycker de rödgröna att menscertifiering är en bra prioritering. Skattetrycket steg 2014–2017 från 42,5 till 44,4 – mitt i högkonjunktur.
Men tillväxten är på väg ner och bristerna börjar synas. Nu måste politikerna börja hålla hårdare i pengarna.
I måndags skrev Svenska Dagbladet om att flera storbanker varnar för att över fem års konstant tillväxt nu kan vara över. Färre lägenheter börjar byggas och hushållens konsumtion har fallit, industriföretagen har minskat sin produktion och både exporten och importen har minskat (19/11).
Enligt Svenskt Näringsliv har konjunkturen i Sverige nått toppen och tillväxten börjar mattas av. ”Tillväxten per person är nere på lika låga nivåer som under de problematiska åren under 70- och 80-talen. Till del drivs detta av stor befolkningsökning men också av en svag utveckling av produktiviteten”. ”På lång sikt är utvecklingen av BNP per capita helt avgörande för vårt välstånd”, kommenterade chefsekonom Bettina Kashefi (13/11).
Också när Alliansen i Kristianstad presenterade sitt budgetförslag nyligen var inledningen pessimistiskt laddad. ”De senaste åren har skatteunderlaget utvecklats starkt. Enligt SKL:s bedömning kommer dock tillväxten att plana ut och bli betydligt sämre 2019. Detta i kombination med ökande behov gör att SKL räknar med att kommunerna kommer att behöva budgetförstärkande åtgärder på ca 30 miljarder kronor 2021.”
”Beaktat de stora investeringar kommunsektorn står inför kommande år skulle resultat motsvarande 4-5 procent av skatteintäkter och generella statsbidrag behövas, vilket är en nivå som SKL bedömer att kommunerna inte kommer att klara”.
Det ser helt enkelt risigt ut. Om det inte finns pengar i företagen finns det heller inga pengar på folks bankkonton – och inte till det offentligas alla viktiga uppgifter. Det kan få svåra konsekvenser för tryggheten och för vårt framtida välstånd.
Det finns till exempel inte nog med plats i fängelserna, så på tisdagen föreslog Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i en debattartikel att fler dömda ska få fotboja eller samhällstjänst i stället (DN 20/11).
Men vad blir konsekvenserna av att brottslingarna släpps ut i samhället i stället för att låsas in? Riskerna med att utdela samhällstjänst är ju att kriminella aldrig får kännbara straff, samt att de fortsätter att finnas mitt ibland oss.
Dessutom påverkas arbetsmiljön och möjligheten att rehabilitera intagna av lokalbristerna. ”När häkten och anstalter är överfulla blir konsekvenserna alltid allvarliga”, skrev Öberg. "Möjligheten att omplacera klienter försvinner liksom förutsättningarna att arbeta isoleringsbrytande och återfallsförebyggande".
Hur har politikerna missat att planera för att ersätta fängelser som stängts? Vad har de gjort i stället? Vart har pengarna tagit vägen? Trodde de att folk skulle sluta begå brott så att vi inte skulle behöva fängelser? Det är onekligen aningen naivt.
Statens oförmåga att få fram lärare har gjort att Skolverket nu föreslår att regeringen ska tillåta fjärrundervisning i fler ämnen och i lägre årskurser. ”Det här är ett sätt att möjliggöra för alla elever att få tillgång till kurser som de inte har kunnat läsa annars. Det är alltid ett andrahandsval om man inte har tillgång till behöriga lärare på plats”, sa Camilla Thinz Fjellström, enhetschef på Skolverket till Ekot (20/11).
Det är i sig inget fel att riktigt duktiga lärares kompetens och karisma kan uppmuntra till lärande hos fler elever, men förslaget kommer inte för att man vill, utan för att man måste. I grunden hade det varit allra bäst om politiker för länge sedan sett till att det utbildas fler lärare.
Lärarförbundet har tidigare varnat för att tillåta fjärrundervisning i stor skala, eftersom man anser att det gör det svårare att anpassa undervisningen till varje elevs behov. Riskerna är alltså stora att barnen inte får chans att utvecklas maximalt, vilket inte bara påverkar deras framtida privata karriärer och ekonomier utan också hela Sveriges.
Vi behöver politiker som satsar på rätt saker. Med ett skattetryck på 44,4 procent borde det inte vara helt omöjligt att se till att kärnuppgifter fungerar. Men någonstans går pengarna förlorade. Slöseriombudsmannen ger oss varje dag en hint om vart.
