Smittsam spänning i Holsts smarta thriller

Några bläsänder landar på en lerig åker i östra Ukraina, intill en svinstia med ett gäng sjuka grisar. Ett virus muterar, och det första steget mot en ny influensa tar fart. En gammal kvinna blir sjuk, hennes barnbarns älskare reser febrig hem till Danmark. Det går inte snabbt, men snart börjar smittan spridas.

Samtidigt börjar Karoline Branner sitt nya jobb som koordinator på WHO i Genève. Bland byråkrati, lobbyism och struliga relationer dimper en varning om ett virusutbrott ned.

Låter det bekant?

Hanne-Vibeke Holsts nya roman utspelar sig mitt i en viruskris. Författaren vet mycket väl vilken gedigen tradition hon skriver in sig i, och både böcker och filmer med samma tematik dyker upp i texten. Från Albert Camus ”Pesten”, som Karoline delar ut på jobbet när saker och ting börjar eskalera, till Dan Browns ”Inferno” och filmen ”Contagion”.

Själv håller sig Holst dock närmare den politiska thrillern hon känner sig så trygg med, än den katastrofdoftande (och Hollywood-inspirerade) viruspandemiskildringen.

Resultatet är både genomtänkt och smart. ”Som pesten” är lätt att fastna i och ofta väldigt intressant. Däremot har den ett par saker mot sig.

Först och främst gäller det omfattningen. Jag tror helt enkelt inte att berättelsen behöver över 800 sidor för att blomma ut – här hade det kunnat rensas. En längd-djävulens advokat skulle kunna säga att det behövs utrymme för att knyta ihop alla trådar (vilket Holst också gör på ett mycket snyggt sätt), men jag tror ändå att romanen skulle tjäna på att kortas ned. Det långrandiga politiska arbetet skulle inte kännas mindre trovärdigt i en kortare version.

Också de många små kommentarerna om olika nationaliteter och deras egenheter skaver under läsningen. De känns helt enkelt onödiga – och lite schablonartade. De ”ironiska” och ”informella” skandinaverna, de smygande lömska ryssarna och de dryga, rika schweiziska byråkraterna.

Oavsett är det en spännande roman, speciellt när det gäller det just det frustrerande politiska spelet. Holst placerar virusutbrottets ursprung i Donetsk Oblast, en region som domineras av konflikten mellan proryska separatister och den ukrainska armén, och visar skickligt hur sådana känsliga områden kan göra det humanitära arbetet ännu svårare. Hon låter också WHO-pamparnas privatliv vävas in i berättelsen, vilket gör hela organisationen mer mänsklig, men också mer sårbar. Allt ger virusberättelsen en större kontext än bara den biologiska.

En fascinerande katastrof. För den som orkar igenom den tjocka boken, det vill säga.