Ta av er foliehatten, L

Partiet kan åka ur riksdagen om det börjar vänsterprassla. Därför är de skånska liberalpartisternas protest mot S-samarbete mycket välkommen. Alliansen behöver L. Sverige behöver Alliansen. Men att säga nej till allt duger inte.

Ledare • Publicerad 20 november 2018 • Uppdaterad 3 december 2018

Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

Det går inte så bra för Liberalerna just nu. I valet fick partiet 5,5 procent, men i de senaste opinionsmätningarna har det sett ännu värre ut, med ynkliga 3,7 procent i Novus. Och värre lär det bli om partiet fortsätter med sin nej-sägar-linje.

Att Skånes liberaler nu har meddelat att man inte står bakom att regera ihop med S är bra, för i sak står partierna långt ifrån varandra. ”Socialdemokraterna sökte under valrörelsen mandat hos väljarna för en, i stora stycken, vänsterpopulistisk politik där företagande ska strypas, skatterna ska höjas och valfriheten inskränkas. S är ansvariga för de senaste årens nedskärningar i LSS”, står det i skrivelsen.

Annons

”Jag vill absolut inte att L ingår i en socialdemokratisk regering. Vi har i valrörelsen drivit att Stefan Löfven inte ska vara statsminister”, menade Kristianstads kommunalråd Pierre Månsson.

Det är ju bra att det finns L-politiker som vill stoppa vissa andras uppenbara dödslängtan. För i sin ambition att bidra till att S får fortsätta regera lär L snabbt trilla under riksdagsspärren.

Dock har L via landsmötesbeslut och i uttalandet i måndags även sagt att man inte vill samarbeta med SD. Jan Björklund vill inte på något sätt ge partiet inflytande, så vad är alternativet? Både Pierre Månsson och Gilbert Tribo vill se en regering med Alliansen och MP, men det vägrar M, och MP verkar inte sugna heller. Det är kort sagt inte realistiskt.

Nu blir det lite som att säga ”jag VILL äta en hel ask Aladdin själv till middag varje kväll” och säga ”jag vill gå ner fem kilo till jul”. Alla vet innerst inne att det inte går ihop.

Många inom L tycks orimligt rädda för SD. Det antyds att Alliansen måste driva en slags antiliberal politik om man vill ha SD.s stöd för reformer; många menar att SD har utsett L till sin fiende; det hörs till och med förvirrade röster om att SD vill ”utrota” L. Björklund pratade i Nyhetsmorgon om att bli ”utpressad” av SD. Hmm.

Liberalerna behöver ta av sig foliehatten och se att det bästa sättet att få igenom sin politik är att klistra ihop Alliansen igen och lägga fram förslag för ett friare Sverige. SD kan naturligtvis inte tvinga fram politik, för med 143 mandat kan Alliansen faktiskt säga nej; om SD inte kan stå bakom olika idéer kan man alltid vända sig till S för samtal.

Att kapitulera redan innan man har försökt är fegt och irrationellt. Det skadar L för lång tid framöver – och vem vinner på det?

”Vi ogillar starkt Sverigedemokraternas politik och oroas över deras framväxt. Men det blir en svår uppgift för oss att förklara för väljarna att vår iver att isolera och motarbeta SD är större än vår vilja att driva igenom vår egen politik”, skrev bland andra Philip Sandberg, kommunalråd i Lund i SvD (20/11).

Tack för denna sunda syn. I Landskrona har Torkild Strandberg bevisat att det inte är särskilt dramatiskt eller farligt att ta stöd av SD; det har snarare varit ett sätt att minska partiets framväxt. Kanske borde Strandberg eller Sandberg ta över efter Björklund. För hans dagar är förhoppningsvis räknade.