Annons

Utan rätt till medborgarskap

IS-terrorister måste dömas i krigstribunal. Enskilda länder klarar inte det på egen hand. Och ingen vill ha dem tillbaka.
Ledare • Publicerad 25 februari 2019 • Uppdaterad 26 februari 2019
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Raqqa 2014 – när IS ännu tågade.
Raqqa 2014 – när IS ännu tågade.Foto: Uncredited

Ett par IS-terrorister med svenskt medborgarskap som sitter i kurdiskt fångläger intervjuades i SVT Agenda i söndags. En man vägrade ta den kvinnliga reportern i hand men önskade sig tillbaka till Sverige, han hade ju begått ett misstag och gått med i en sekt. Självupplysningen hade dock inte gått så långt att han tänkte ta en kvinna i hand. En kvinnlig IS-konvertit vädjade för sina barn, hon vill leva normalt med dem, gå till badhuset och sådant som vanliga barnfamiljer gör. Svenska regeringen har hittills, bland annat genom inrikesminister Mikael Damberg, svarat att den inte ämnar hjälpa dem eller andra IS-terrorister med den saken.

Barnen är offer i sammanhanget, i normalfallet borde myndigheterna omhänderta dem om de har svenska medborgarskap. Att barnen lider bör helt och hållet lastas föräldrarna som försatt dem i denna situation, det i sig borde också kunna prövas i domstol i ett land som var först i världen med att förbjuda barnaga. I de fall barnen fanns redan när föräldrarna lämnade Sverige borde svenska myndigheter, om minsta misstanke fanns om resans egentliga syfte, ha förhindrat föräldrarna att ta med sig barnen. Redan 2011 avrådde UD från resor till regionen.

Annons

Få lär känna någon som helst sympati för dem som valt att göra mördar- och våldtäktssekten till sin och som nu önskar sig svenska badhus och svensk rättssäkerhet för egen del. Av de intervjuades medbrottslingar har 150 de senaste åren redan kommit tillbaka till Sverige och runt 100 beräknas finnas kvar. I en ideal värld hade de ställts inför domstol och dömts för sina brott. I verkligheten är det komplicerat. Enligt TT har ingen av de som åkt tillbaka till Sverige dömts för brott som har begåtts i Islamiska statens namn. Det är svårt att få fram konkreta brottsmisstankar och bevis mot den enskilda individen.

Andra länder har andra beviskrav: ”Man utgår i princip från att det föreligger en presumtion att man har varit inblandad i antingen någon form av krigsbrottslighet eller terrorbrottslighet”, säger åklagare Han Ihrman vid riksenheten för säkerhetsmål till TT.

Även om förändringar har gjorts i svensk lagstiftning och alla ledande politiker sedan flera år uppfattar att terrorhotet är verkligt, är det senkommet och otillräckligt. Att det över huvud taget är möjligt att resa tillbaka till Sverige, återgå till ett fritt liv – ibland under ny identitet – är ett fundamentalt svek mot IS offer. Det är också ett hot mot Sverige som nation att hysa en stor mängd personer som i handling visat att deras sympatier är med en konstruerad terrorstat.

Detta är något som många europeiska länder delar. Någon form av internationell krigstribunal borde komma till stånd.

Frågan om medborgarskap är också het. Bland annat har Storbritannien dragit in medborgarskapet för en kvinnlig IS-terrorist som också ska ha medborgarskap i Bangladesh – något det landet dock inte vill kännas vid. Man skulle kunna argumentera för att den som strider i ett annat lands uniform per automatik ska mista sitt svenska medborgarskap, och att Islamiska staten hade ambitionen att bilda en egen stat framgår av namnet. Lagstiftningsändringar i den riktningen är rimliga. Men inte ens om det genomförs förändrar det något av nuläget.

Det finns också anledning att blicka bakåt och fråga sig hur Sverige kunde bli en plantskola för islamistiska extremister. Det handlar om så många människor som aktivt valt att resa för att delta i uppbyggandet av ett IS-kalifat att man inte kan säga att det handlar om enskilda förvirrade individer.

Räknar man in det passiva stödet bakom dem som rest blir frågan än större. Här finns både hårda och mjuka faktorer att fundera över. Från vilka som har fått invandra till Sverige och vilka som inte har fått det, via hur medborgarskap har delats ut, till hur skola och integration har misslyckats i utanförskapsområden och hur skattemedel har finansierat extrema islamistiska organisationer.

Ett grundläggande uppdrag för regeringar är skydda staten och dess medborgare från yttre och inre hot. De senaste decennierna har regeringar av olika kulörer misslyckats på båda punkterna.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons