Varför avskyr vänstern Israel?

Det finns givetvis många inom vänstern som försvarar Israel. Göran Persson (S), som byggde upp starka band med landet under början av 2000-talet, är en av dem. Men många vänstersympatisörer tar varje chans, stor eller liten, att fördöma den judiska staten.

När den israeliska sångerskan Netta Barzilai vann Eurovision song contest i fjol var Ung vänsters företrädare inte sena med att kräva bojkott. Barzilai, som efter segern utbrast “jag älskar mitt land!”, anklagades för att “hylla ett land vars stat konsekvent mördar och fördriver palestinska barn och kvinnor” (Aftonbladet 14/5 2018).

Det är inte första gången. Hans Linde, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, har även han krävt att landet lämnar musiktävlingen, med argumentet att Israel är som Sydafrika under apartheidtiden (Aftonbladet 12/12 -06).

Det är orimligt att kalla Israel för en barnamördande apartheidstat. Ovanpå det hade schlagervinnaren inte sagt ett ord om politik. Är man israeliska måste man, enligt vänsterpartisternas logik, ta avstånd från den israeliska nationen som sådan.

Det här är inte det enda exemplet på en absurd inställning till Israel. I vissa fall finns tydliga inslag av rasism mot judar. Men även om man räknar bort det är Israelkritiken ofta bisarr. Vänsterpartiet är givetvis inte en antisemitisk organisation, men det är slående att det är just israeliska sångerskor, avokados och apelsiner som ska bojkottas. Kritiken riktas inte enbart mot israeliska politiker. Hela landet och dess invånare ska känna på hämndaktioner i form av minskade exportmöjligheter och färre turister, vilket ironiskt nog också skulle drabba den arabiska minoriteten.

Inget annat land behandlas på detta sätt – inte ens verkliga skurkstater. När Eurovisionsfestivalen hölls i Azerbadjan 2011, en stat som ständigt kränker mänskliga rättigheter, hördes få protester. Och hur ofta höjs vänsterröster för bojkott av kinesiska produkter med hänvisning till den kinesiska kommunistpartiets förtryck?

Visst är det helt i sin ordning att kritisera den israeliska statens politik. Men det fanatiska tonläget mot ett land som, till skillnad från de flesta andra länder i världen, är en fullt fungerande demokrati visar att det måste ligga något annat bakom. För Ship to Gaza-aktivister och andra är Israel något mer än ett land. För dem blir Israel en symbol för USA, kapitalism och västvärldens “förtryck” av arabvärlden. Att Israel är omringat av stater som vill förinta landet spelar liksom ingen roll.

Vänstern har ett problem med antisemitism – och med en skruvad världsbild.