Annons

Vittnesmål från döva flyktingar skakar om

När allt rasar och flykten ses som enda utvägen. Hur klarar sig döva flyktingar genom detta, när de inte hör anfall eller kan prata med någon vid gränserna? Kulturskribenten Andrea Grapengiesser ser och berörs av ”Hem” på Kristianstads Teater.
Teater • Publicerad 20 mars 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
En scen ur föreställningen ”Hem”, som gavs i tisdags kväll på Teatern i Kristianstad.
En scen ur föreställningen ”Hem”, som gavs i tisdags kväll på Teatern i Kristianstad.Foto: Mikael Sundberg

Berättelserna om krig, hedersvåld, sexuellt våld, förföljelse, fattigdom och flykt finns nära många av oss idag. Det kanske handlar om din granne, kollegan på jobbet eller barnens klasskamrat. Vi har hört om långa vandringar över bergen, farliga båtresor och allt för långa och trånga lastbilsresor.

Men i ”Hem” läggs det på ett extra lager. Det handlar om döva barn och vuxna som i vissa fall trakasserats, stigmatiseras eller gömts undan i hemmen. Helt utlämnade till sina familjer, när samhället runt om rasar och av olika anledningar inte respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Annons

Här finns sorgliga berättelser om språklig deprivation och fördomar i hemlandet. De tysta bombningarna i Syrien är mer skrämmande än någon annan krigsskildring jag sett på länge. Tyst Teaters uppsättning bygger på intervjuer med döva flyktingar som kommit till Sverige och det är angelägna vittnesmål.

Vi följer fyra olika karaktärer som gestaltas av de tecknande skådespelarna Ace Mahbaz och Amina Ouahid. Vivian Cardinal tolkar till talspråk. ”Hem” spelas alltså på svenskt och visuellt teckenspråk samt talad svenska. Det innebär att föreställningen utan problem följs även av den som inte kan teckenspråk. Talet är en del av helheten, känsligt och fint gestaltat.

Föreställningen är visuell och närmast koreografiskt sammanhållen. Med ett tydligt rörelsespråk som upprepar och understryker får dramat en poetisk ton. Ibland väl statisk och odramatisk, men delvis fungerar formen och ger berättelsen ett starkt genomslag. Den enkla och smarta scenografin hjälper till och Tyst Teater lyckas med alla detaljer. De grå betongväggarna bildar fond för ett skyddsrum i Syrien lika väl som SFI i Sverige.

Amina Ouahid, Ace Mahbaz och Vivian Cardinal i föreställningen ”Hem”.
Amina Ouahid, Ace Mahbaz och Vivian Cardinal i föreställningen ”Hem”.Foto: Mikael Sundberg
Amina Ouahid och Vivian Cardinal i Tyst Teaters ”Hem”.
Amina Ouahid och Vivian Cardinal i Tyst Teaters ”Hem”.Foto: Mikael Sundberg

Tyst Teater startades 1970 och har varit en del av Riksteatern sedan 1977. Det är en unik och betydelsefull scenaktör som vågar vara normbrytande och genreöverskridande, och har lyft frågor kring dövas rättigheter under många år.

I ”Hem” vidgas perspektivet till att omfatta, men även jämföra dövas situation i länder drabbade av fattigdom, krig och konflikt, med Sverige. Solidariteten med de utsatta genomsyrar uppsättningen liksom den kamp som fortgår.

Det hade varit intressant om man lyft på fler stenar och grävt djupare i språkets och flyktens betydelse för identiteten. Men ”Hem” bärs av levande historier som kryper sig in under skinnet, historier som alla behöver höra och ta till sig. Därför behöver de berättas om och om igen.

Teater

”Hem”

Regi: Mindy Drapsa

Manus: Maja Lidbrink

Scenografi: Debbie Z. Rennie

Med: Amina Ouahid, Ace Mahbaz och Vivian Cardinal

Gästspel av Tyst Teater/Riksteatern på Kristianstads Teater, tisdag 19 mars.

Andrea Grapengiesser
Annons
Annons
Annons
Annons