Bilagor

Här får konsten ta plats

Torsebro Artikeln publicerades
Det blev ett trädäck också, och därmed mer yta för umgänge kring konsten.
Foto:Tommy Svensson
Det blev ett trädäck också, och därmed mer yta för umgänge kring konsten.

Drömmen om en egen ateljé blev så mycket mer än fyra väggar. Från en första skiss på ett begagnat kuvert vid köksbordet, under en långsam noggrann byggprocess, växte en kyrkliknande byggnad fram där allt utgår från en rund bokhylla.

Längst upp på vägen, som också fick bära hans namn, byggde 1927 kapten Roth ett ståndsmässigt bostadshus. Runt huset på den steniga höjden växte sig ekarna höga över åren.

Huset såldes vidare. Familjen Bergils är tredje ägare som värnat den gamla känslan, också i nybygget som tagit plats bredvid bostadshuset. Det är en ståtlig kyrkliknande byggnad, sprungen ur en dröm om fyra enkla väggar och som blev så mycket mer.

– Vi tog god tid på oss, men så blir det när man bara bygger på helger och skollov, säger Andreas Månsson.

    För dem som sitter kvar i soffan under tv-reklamavbrotten är Andreas ett bekant ansikte. Kort beskrivet, så är han hemmasnickaren i Byggmaxreklamen som uppfört en konstnärsateljé till svärmor Margaretha i Torsebro norr om Kristianstad.

    Sålunda kommer en del av byggmaterialet från Byggmax, bland annat kilometervis av råspont till innerväggarna som målats med äggoljetempera.

    – Jag har målat mer väggar än tavlor, säger Margaretha med ett leende.

    Men långt ifrån allt är nyköpt, ateljébygget är präglat av återbruk och ett miljötänk.

    Ekgolvet kommer från fyra-fem träd som innan reste sig på den här delen av tomten. De arton fönstren, som får dagsljuset att dala från sex meters takhöjd ner i ateljérummet, har suttit på en gammal skola.

    För att inte tala om bokhyllan, som allt är byggt kring. Också den ett Blocketfynd som Margarethas make Jan vaskat fram under otaliga timmar framför datorn.

    – Bokhyllan hittade vi först. En dam i Malmö hade den i sin lägenhet på åttonde våningen, vi fick inte in den i hissen utan kånkade ner den i trapporna, berättar Andreas.

    Margaretha skrattar åt minnet, som de har många utav. Byggidén föddes redan 2012 och växte fram på ett begagnat kuvert vid köksbordet. Margarethas dröm utvecklades när de tillsammans satt och pratade om vad de egentligen ville.

    Sedan sattes spaden i trädgårdsjorden, Andreas är ingen man som vilar på lagrarna.

    – Jag är rastlös av mig och vill alltid ha något på gång, säger 25-åringen, som är byggnadsingenjör hos Svenska kyrkan i Skåne och Blekinge och som på fritiden hjälper privatpersoner med bygglösningar i eget företag.

    Ateljébygget, som krävt envis uthållighet, bjöd på stenhårt motstånd. Somliga bumlingar som gömde sig i gräsmattan fick sprängas med snigeldynamit. När ekarna väl var fällda och stenarna i bitar grävdes avlopp, plattan göts och stommen restes.

    En slitsam inledning på byggprocessen, som krävde fiffiga egna lösningar. När limträbalkarna, som var och en väger 270 kilo, skulle över en liten bro som leder till Bergils fastighet kom kranbilen inte fram. Så de byggde en egen elektrisk vinsch.

    Ateljén döptes till "Maggans ateljé". Redan i entrén till ateljén är det spännande. Visserligen ordinära dörrhål till kök, badrum och förråd, men också en rundad vägg som tycks gömma en hemlighet.

    En smalare gång leder besökaren vidare och ut i ateljérummet, som tar andan ur en. Dagsljus och spotlights leker på väggytan ämnad för att spika upp tavlor på.

    – Vi fick påminna oss om att tänka funktion och varför vi byggde huset, säger Margaretha.

    Takhöjden med välvda takbågar ger en sakral känsla. Atmosfären är vilsamt lugn, det är en miljö skapad för skapande.

    – Jag brukar sprida ut min konst över hela golvet och gå upp och titta ner, säger Margaretha.

    För att nå loftet tar hon spiraltrappan vars cirkelform gifter sig med den runda bokhyllan – ursprunget.

    Andreas har renoverat många hus, detta är hans första hus från grunden.