Bokrecensioner

Hon som blev kvar

Bokrecensioner Artikeln publicerades

Den självbiografiskt präglade debutromanen ”Alla ger sig av” ger ingen vacker bild av Kuba, där barnen tidigt lär sig att tänka på sina ord. Kulturskribent Emilia Söelund har läst Wendy Guerras ”Alla ger sig av”.

Hur är det att vara kvar på en plats som alla lämnar så fort de får chansen? Där telefonboken sakta fylls på med röda linjer och där avskeden tas med allt större expertis?

Titeln ”Alla ger sig av” säger det mesta om den kubanska författaren Wendy Guerras uppväxtskildring. Det är en bok om att växa upp i ett samhälle där även ett barn ibland måste tala mycket tyst och akta sig för mikrofoner.

Wendy Guerrasdebutroman är skriven i dagboksform och bygger på författarens egna anteckningar. Vi får följa Nieve från att hon som liten flicka blir placerad hos sin våldsamma far efter en vårdnadstvist, till dess att hon som ung kvinna utforskar kärleken och det egna skrivandet i Havanna.

Exakt var gränsen går mellan fiktion och verklighet är aldrig självklart. Boken inleds med ett citat av Anne Frank, men Wendy Guerra leker med dagboksgenren. Allt är inte nödvändigtvis självupplevt och barnets tankar har redigerats i efterhand.

Liksom för Anne Frank är det dock uppenbart att dagboken blir en tillflyktsort. I skrivhäftena gör flickan uppror mot sin instängda värld genom att uttrycka sig fritt.

”Alla ger sig av” är inget smickrande porträtt av det kubanska samhället. Wendy/Nieve beskriver en befolkning som ägnar sig åt konstant självcensur. Konstnärerna, journalisterna och författarna som rör sig i kretsarna runt Nieve och hennes mamma är alla rädda. En efter en försvinner de utomlands, för att långsamt glömma dem de lämnade efter sig. Nieves mamma instruerar tidigt sin dotter i att aldrig fästa sig för mycket vid någon.

Själv har Wendy Guerra valt att stanna kvar på Kuba. Hon fick ett internationellt genombrott med ”Alla ger sig av”, men boken finns inte att köpa i kubanska bokhandlar. Liksom hennes andra romaner är den stoppad av den statliga censuren.

Ur ett svenskt perspektivär författarskapet en intressant bekantskap och en motvikt till den stundtals mycket romantiserade bilden av Kuba. Samtidigt är ”Alla ger sig av” en universell berättelse om att växa upp och hitta sin egen väg.

Wendy Guerra har publicerat flera diktsamlingar och poesin präglar även hennes romankonst. Stora delar av boken är mycket vackert skriven, men det finns stunder då det hela går över styr. Sexskildringar som innehåller liknelser med hjortar, ostron och krigare är direkt plågsamma att läsa. Men det är möjligt att de låter bättre på spanska.