Annons
Nyheter

Israels vandring mot isolering

2010 mottog Ingmar Karlsson Vitterhetsakademiens medalj för att ha vidgat vår kunskap om Mellanöstern. Med sin nya bok om Israels historia och nutid har han stora förutsättningar att fortsätta på den vägen, menar författare och kultur- skribent Stefan Foconi. ”Bruden är vacker men har redan en man”, med den frågande underrubriken om sionismen har nått vägs ände, är i Foconis ögon ett blivande standardverk, lika kunskapsrikt som intresseväckande.
Nyheter • Publicerad 26 april 2012
Frågan om Israels bosättningar är åter aktuell på nyhetsplats. Beslutet av landets regering tidigare i veckan att legalisera tre bosättningar på Västbanken har fått stor uppmärksamhet.Foto: Brennan Linsley
Frågan om Israels bosättningar är åter aktuell på nyhetsplats. Beslutet av landets regering tidigare i veckan att legalisera tre bosättningar på Västbanken har fått stor uppmärksamhet.Foto: Brennan LinsleyFoto: Brennan Linsley
Foto: 
Foto: 

Uttrycket ”Bruden är vacker men har redan en man” användes av två rabbiner som skickades ut för att rapportera om det tänkta palestinska hemlandet. Ingmar Karlsson granskar här staten Israels födelse, framväxt till idag och ger ett par alternativa framtidsscenarier. Han påvisar otaliga inneboende motsägelser och sinsemellan oförenliga drömmar och manipulationer som lett fram till dagens extremistiska regim, från romarnas förstörelse av det andra templet år 70 e.Kr, den påföljande diasporan, korstågens inflytande, utdrivningen ur Spanien 1492, upplysningens effekt, sionismens födelse, staten Israels grundande 1948 på basis av europeisk skuld över Förintelsen, judarnas etniska rensning, landarealens tillväxt genom segrarna i krigen 1948-49 och 1967 samt den illegala ockupationen och stölden av palestinsk mark därefter.

Undfallenheten mot den nya staten kan illustreras med mordet på chefen för FN:s observatörsstyrka Folke Bernadotte, utfört av Sternligan. Dådet fördömdes visserligen i säkerhetsrådet, men ingen anklagades. Mördaren blev folkhjälte och livvakt åt premiärminister David Ben-Gurion. Terrornätverkets ledare Yitzhak Shamir blev chef för säkerhetstjänsten Mossad och sedermera själv premiärminister. Palestiniernas intressen tillvaratogs av ingen. Merparten blev flyktingar.

Annons

Boken tar avstamp i Theodor Herzls 1890-talssionism och går igenom de alternativ till grundandet av en ny judisk stat som föreslogs, som Argentina, Cypern, Anatolien och Uganda. Resultatet av påtryckningarna blev den så kallade Balfourdeklarationen – döpt efter Storbritanniens utrikesminister – som såg ”gynnsamt på grundandet i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket”, samtidigt som palestiniernas rättigheter – de uppgick 1917 till 90 procent av befolkningen – inte fick skadas.

Grunden var därmed lagd för den konflikt som ännu pågår och genom Israels fortsatta expansionslusta stadigt förvärras.

Karlsson redogör grundligt för hur uppkomsten av Israel både är att betrakta som ett kolonialt projekt – Europas sista – och ett senkommet resultat av föreställningar om vad en nationalstat skulle vara, sprunget ur idéer från tysk romantik och det multietniska Osmanska imperiets kollaps med Första världskrigets utgång. Att den judiska staten i en multikulturell värld där medborgarskap alltmer skiljs från ras, religion och etnicitet kommit att framstå som en anomali är bokens huvudnummer. Att just ”det utvalda folket” skulle ha ensamrätt till det Heliga landet är något som israeliska politiker av olika schatteringar försökt motivera med tal om Davids kamp mot Goliat, när det snarare varit Israels militärmaskin som agerat som Goliat och inte palestinierna eller grannländerna som hotat Israel.

För att stödja sin tes citerar Karlsson ledande judiska statsmän – Ben-Gurion, Moshe Dayan, Menachem Begin och Ariel Sharon – israeliska nyhistoriker och debatten i Israel. Fram stiger bilden av ett land som lämnat frågor som social rättvisa och demokrati och mer fokuserar på hårdnande attityder mot palestinier, genommilitarisering av det egna samhället, ständiga territoriella krav och bosättningspolitikens primat. Israel har blivit en belägrad fästning beroende av USA, fast det är ”svansen som viftar med hunden”, som denna paradoxala relation idag brukar beskrivas. Diskrimineringen tilltar, oavsett det ekonomiska priset, och därav den växande internationella isoleringen.

Karlsson har ett gott öga till hur judiska företrädare under 1900-talet lyckats bluffa sig till acceptans för sionistiska dogmer, till exempel den ofta använda lögnen att judarnas återväntande till Palestina skulle röra sig om ”ett land utan folk för ett folk utan land”. Här avslöjas ett intill nyligen okänt samarbete på 1930-talet mellan sionister och nazister, dels riktade mot britterna, dels för att få judar att utvandra till Palestina istället för att – som merparten själva ville – till USA. Jämförelsen mellan dagens Israel och Sydafrika under apartheid är ett annat tema. Förbehållen är många, men Karlsson leder i bevis att jämförelsen långtifrån är överdriven. Han avslutar boken med en övertygande analys av den amerikanska kristna högerns omsvängning från traditionell antisemitism till att idag med hull och hår omfamna Israels mest långtgående planer på regional hegemoni, extra aktuellt år 2012, med förestående presidentval i USA och israeliska stats- och försvarsministrar besatta av att bomba Iran.

Trots att sionismens teser är sekulära betraktar idag många israeliska judar Abraham, Isak och Jakob som historiska figurer. Sionismen har paradoxalt nog förvandlat Bibeln från en andlig text till ett instrument för landregistrering och konfiskering. Om etniska nationalister anser att ett visst folk äger ett enskilt område för evigt, så citerar Karlsson israeliska historiker som hävdar att merparten av dagens judar i Israel inte har sina rötter i regionen, ”medan däremot majoriteten av dagens palestinier härstammar från antikens judiska befolkning”!

Vad angår den så kallade fredsprocessen visar Karlsson att den är död. Israels fortsatta utbyggnad av bosättningar har varit metoden att förhindra en sammanhängande arabisk stat. Israel kontrollerar idag cirka 80 procent av mandatet Palestina. Gaza upptar bara en dryg procent av samma yta, men hyser 37 procent av den palestinska befolkningen. Följden har blivit politisk radikalisering, nödvändig för att ge Israel nya argument för förtryck och fortsatt expansion på Västbanken. Allt oftare får vi höra att kritik av Israel är antisemitism. Bunkermentalitet och bosättarnas utpressningspolitik och skräckvälde har nu omöjliggjort en tvåstatslösning. Israel står då inför valet mellan ett etniskt rensat Storisrael eller en enstatslösning med palestinsk majoritet.

Boken kommer att fungera som ett standardverk på svenska. Tydliga kartor, fylliga ordförklaringar och en litteraturförteckning ökar användningen.

Mikael Hallqvist
Stefan Foconi
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons